söndag 28 april 2013

Jag väggade vid 27 km.

Hade idag planerat ett långpass på 35 km med två fartökningar på 4 km vardera i fyratempo.
Familjen skulle besöka en kollega till min fru o kika på små lammungar i grilla o ha det trevligt.
Familjen skulle ta bilen och jag skulle alltså springa.
Det fick väldigt lätt o fint i början, kilometerna rullade på och vid tio kilometern kom den första fartökningen. Inga problem alls med den så det var bara att springa vidare.
Ganska snart så blev vägen mindre med grus och lite mer böljande.
Någonstans vid 23 km började det helt plötsligt bli tungt. Det blev tyngre och tyngre och någon mer fartökning var bara att glömma.
Vid 25 km ringde jag min fru som skulle komma o hämta upp mig och vid 27 km tog krafterna helt slut så jag började gå.

Jag fick helt enkelt soppatorsk, hade bara några deciliter druvsockerlösning med mig men magen och musklerna fullkomligt skrek efter energi.
Det har nästan aldrig hänt mig att energin har tagit slut så här.
27 km är ju inte heller speciellt mycket men jag hade helt enkelt ätit för lite innan jag gav mig ut.
Jag är väl inte helt uppgiven efter detta men lite snopet är det ju att man ska vägga så här med bara fem veckor till maran.

4 kommentarer:

  1. Sånt här har hänt mig med. Lär dig men bry dig inte så mycket om det.

    Det kanske var Johnnys (run like an animal) vägg du sprang in i. Han hittade en igår :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag läste om hans vägg, kul inlägg :)

      Radera
  2. Som Lennart skrev - sånt som händer. Det är inte roligt men bättre på träning än på maran... Jag vet för jag har förstås testat båda alternativen. Väggade en gång på Sthlm marathon vid knappt 42 km - det var inte skoj...

    Du har gjort många fina pass både med fart och distans så den här dagen lägger du fort till handlingarna.

    SvaraRadera
  3. Gårdagen är glömd. Nu ser jag framåt mot en kul miltävling på lördag.

    SvaraRadera