söndag 30 juni 2013

Sliten

Jepp, sliten är man. Men det är inte för att jag har sprungit, för det har jag inte gjort sedan fredags.
Har tillbringat helgen tillsammans med familjen på Astrid Lindgrens värld, var en riktig höjdare. Kan verkligen rekommendera ett besök dit.
Men det tar ju på krafterna men det var det värt.

fredag 28 juni 2013

Lite tankar inför Lidingö.

Får ta och uppdatera bloggen också, det var några dagar sedan.. 
Är nu inne i en träningsperiod där jag mestadels springer helt vanliga distanspass i varierande tempo och längd. Många av distanspassen går i kuperad terräng vilket skall stärka min tålighet inför Lidingöloppet.
Intervallpassen lyser med sin frånvaro men jag har tänkt köra igång med backintervaller nästa vecka, jag har några bra upplägg i bakhuvudet. Terrängintervaller kommer också att ingå i min uppladdning inför Lidingö men det får vänta.
Den här veckan fick jag till ett riktigt fint distanspass på en ganska kuperad runda på 18 km. Underlaget var mestadels grusväg men näven med inslag av stigar.
Benen var verkligen med på noterna och jag kände mig outtröttlig fast medeltempot gick ner till 4:15 min/km.
Helt underbart, det är så här löpning skall vara.

måndag 24 juni 2013

Ymers terrängtia.

I kväll när vi kom hem från midsommarhelgen gav jag mig ut på ett sent långpass. Det blev en transportlöpning på ca sju kilometer upp till Ymergården. På vintern kan man här åka skidor på konstsnö vilket lockar skidåkare från när och fjärran. Jag kommer antagligen slipa på min Vasaloppsform här i vinter.
Vid Ymergården finns det många löpspår att välja på. Jag valde terrängtian, det är en tuff runda med väldigt kuperad banrofil. Underlaget är mestadels liten skogsstig med rötter och stenar. Jag har sprungit den några gånger innan men aldrig sprungit helt rätt, det är bra markerat i början men mot slutet är det lite sämre.
Jag lyckades inte springa rätt idag heller, tappade bort mig efter ca sju kilometer. Men nästa gång kanske jag lyckas, då jäklar..
Jag fick straffa mig själv med en fartökning på transportlöpningen hem istället.
När klockan slått elva på söndagkvällen kom jag hem efter 23,5 löpta kilometer i mycket varierad terräng och kupering.

Idag hände det också något annat som är väldigt stort... Min lilla treåriga dotter lärde sig att cykla. Helt utan hjälpmedel som stödhjul och hjälpande händer.











lördag 22 juni 2013

Sol, vind och vatten.

Igår när vi var på väg till midsommarfirandet blev jag avsläppt ur bilen mitt ute på slätten. Så det vara bara att börja o springa.  Värmen var inte snäll, tryckande värme och mitt på dagen kombinerat med noll skugga. 
Min planerade femton kilometers snabbdistans förkortades till åtta kilometer, det kunde ju vara dumt att få en värmekollaps precis innan midsommarfesten. 
Jag är ändå nöjd med att jag härdade ut så länge. 

På kvällen blev det ett traditionsenligt midsommarfirande med dans runt stången, sill, potatis, god dryck, balvagnsåkande, och trevligt sällskap kombinerat med både sol och regn. 

Pigg som en lärka blev det idag ett tio kilometers distanspass tillsammans med svåger och två hundar. Detta i betydligt svalare väder än igår, dock lite blåsigt. Härlig löpning kort sagt. 

fredag 21 juni 2013

Trevlig midsommar

Nu är det midsommar o fest och jag vill önska alla en trevlig midsommar. 

Lite löpning ska nog hinnas med mellan nubbar, dans och blomster. 


måndag 17 juni 2013

Vem är det som glor på mig?

Idag drog jag igång träningen igen efter mitt lilla uppehåll, visst är jag lite förkyld fortfarande men jag kan ju inte vila hela livet bara för lite snorsnuva. 
Dagens runda blev också som en avspark för Lidingöloppsträningen så jag körde därför ett ganska tufft distanspass på kuperade grusvägar och stigar. 
Jag sulade på i bra tempo redan från början och försökte mata på lite extra i uppförsbackarna. 
Sliten oi svettig tog jag höger på en mindre grusväg där jag inte sprungit innan, rätt som det var så tog den tvärt slut. Men skam den som ger sig, bara att fortsätta rätt ut i skogen över stock o sten....
Precis när jag trodde att jag sprungit vilse stannade jag plötsligt upp o tittade ner år höger. Vad får jag se där ett tiotal meter liggandes gloende på mig? Jo en rådjursbock, han undrade väl vad jag gjorde där ute i skogen. 
Jag fortsatte i alla fall vidare lite vilsen i skogen o till slut kom jag ut på den väg som jag trodde att jag skulle komma ut på. 
Bara att trycka på gasen o springa vidare. 
Efter tretton kilometers lustfylld fartlöpning drog jag ner på tempot o joggade ner dem sista kilometerna hem. 

lördag 15 juni 2013

Nya mål

Den här veckan har präglats av löpvila och förkylning. Perfekt att förkylningen kom nu när jag ändå hade planerat att ta en lugn vecka så här efter mara och andra tävlingar.
Sprang i tisdags och efter det har jag inte sprungit en meter, förkylningen tror jag försvinner snart så jag planerar ett pass på måndag.

Har funderat lite på framtida mål och utmaningar, jag behöver verkligen ha ett mål för att motivera mig. Stockholm marathon 2014 är redan anmält o klart, likaså Göteborgsvarvet 2014 men dessa två lopp är lite för långt fram i tiden.
Göteborg marathon alternativt halvmara har varit en tanke, även Växjö marathon. Bägge i oktober. Kanske lägger in en anmälan dit framöver. Jag har ju nya mål i sikte både på mara och halvmara-distanserna.
Borås 6-timmars kommer jag definitivt springa igen, det var ett riktigt trevligt arrangemang förra året. För er som inte provat tidslopp kan jag verkligen rekommendera det.

I väntan på dessa lopp la jag i kväll in en anmälan till Sveriges största terränglopp, Lidingöloppet den 28 september. Jag är inte alls terrängtränad så nu har jag hela sommaren att slipa på formen inför Lidingö.
Det blir första gången för mig och det är en oerhört bra motivationsmotor och mål att sträva efter, det pirrar redan lite i magen när jag tänker på det.


tisdag 11 juni 2013

Hinderbana.

Sprang en go njutrunda i kväll.
Några kilometer med lätta ben efter några dagars välbehövlig vila. Det har ju varit ett väldigt tävlande den senaste tiden.
Mitt i löprundan passade jag även på att provspringa den nya hinderbanan som kommunen har byggt upp nere på Kransmossen. Var tydligen invigning av den idag läste jag.. 
Riktigt skoj och lagom svår bana. Nu har man ju en tid att slå till nästa gång.

 

lördag 8 juni 2013

Skräcklemannen 2013

Idag stod löp-sim-hinder-pappersmassespringningen på programmet. Nämligen Skräcklemannen i Vänersborg som SK Granan arrangerar. 

Banan var uppskattningsvis 4 km där två varv skulle tillryggaläggas. 
Det var hinder i form av simning i fritt vatten på ca 100m/varv. Rutchkana ner i älven, väl insmord med diskmedel för att få extra fart. 
Ålning/krypning under nät. Klättring uppför plank och hopp nerför. 
Springning genom ett flak med däck. 
Det sörjigaste hindret var nog att ta sig igenom en öppen container full med pappersmassa, här kunde man sjunka ner rejält kan jag säga. 

Det var en riktigt tokig tävling och efter mycket kämpande och kom jag tillslut i mål som elfte man.
Kan såhär efteråt konstatera att man hade tjänat mycket på att vara snabb i starten då banan smalnade av i ett vattenparti i början av loppet. 
Man kan också tjäna mycket tid på simningen där jag är totalt värdelös. Däremot plockade jag många placeringar på de mer lättlöpta partierna trots att skorna var helt dyngsura. 

Det bästa priset till oss löpare när vi kom i mål var en öl/ölglas, ölkorv och en påse chips. 
Jag fick dessutom som elfte man i mål välja ett pris vid prisutdelningen, det blev ett par välbehövda löparglasögon. 

Nu ska jag vila benen nästa vecka för nu är dem rejält slutkörda efter de här tävlingarna kan jag lova. Ska bli riktigt skönt att bara slöjogga i veckan. 

Jag ska i lägga upp lite bilder från tävlingen framöver. Det kommer nog även lite bilder från torsdagens tävling. 

fredag 7 juni 2013

Skräcklemannen som lockar nu.

I morgon är det återigen dags att stå vid startlinjen. Den hör gången är det Skräcklemannen i Vänersborg som är utmaningen. 
Har hört talats om den här tuffa tävlingen innan och varit sugen på den men aldrig kommit till start men i morgon så..
Löpningen skall vara strax under 10 km men det tuffa är alla dylika hinder som väntar på en längs vägen. 
Vet inte exakt vad som väntar men troligtvis blir man både blöt och lerig, spännande. 

torsdag 6 juni 2013

Karolinerjoggen 2013

Idag slog det mig att terränglöpning är fruktansvärt tufft. Distansen idag var 14 km kuperad småstig. 
Hade inte riktigt kraft i benen så här tätt inpå maran men det var ändå härligt att komma ut o springa och känna på tävlingstempo igen. 
Jag kom i mål på en sjundeplats idag, jag är nöjd med detta.
Det skulle nog gå att kapa ett par minuter med rätt laddning men idag var benen inte helt alerta. 


onsdag 5 juni 2013

Det vankas tävling igen.

Ja så är det, tävlingsdags igen. Redan i morgon på nationaldagen springer jag Karolinerjoggen, 15 km terräng i vackra Kroppefjäll. 
För tidigt efter maran? Kanske det men jag kör på ändå, benen känns bra och skulle jag känna av något så får jag slå av på takten. 
Ska bli skoj med tävling igen och det känns utmanande att springa ett kuperat terrängspår nu efter en massa platt asfalt. 
Ska även bli skoj i morgon för hela familjen ska ställa upp o tävla. 

I övrigt har det blivit mycket vila efter maran, var ute i måndags och provade benen, det kändes bra. 

tisdag 4 juni 2013

Oops!

Slängde nyss in anmälan till 2014 års Göteborgsvarv och Stockholm marathon. 

söndag 2 juni 2013

Stockholm Marathon 2013

Nu dagen efter loppet har jag hunnit analysera och smälta in det hela. Jag är oerhört nöjd med loppet och här ska jag försöka ge en beskrivning av det.

Till att börja med vill jag tacka våra värdar på Hotell Väsby där vi tillbringade helgen. Inte dåligt med de Hot Shots som det bjöds på lördagkvällen. Man tackar ödmjukast.

På tävlingsdagen kom vi upp och jag fick i mig en bra frukost för att sedan åka in till starten. Nummerlappen var redan uthämtad så det var i stort sätt bara att ställa sig i startfållan. Har utnyttjade jag bajamajan för ett sista besök, min mage hade betett sig lite underligt under morgonen så jag var lite orolig för den innan start, men det visade sig att den i stort sett höll sig väl hela loppet.

Det var lite lyxigt att ställa sig i startgrupp B, trängseln innan startskottet var betydligt mindre än tidigare år och vid starten kom man in i rätt tempo direkt.  Någon vidare uppvärmning var det inte tal om, tog faktiskt inte ett enda löpsteg innan startskottet. Det fick räcka med lite hopp på stället.

Klockan tolv gick starten och vi rullade iväg, det kändes skönt att äntligen vara på väg och nervositeten som alltid infinner sig innan start försvann direkt.

Jag kom väldigt fort in i rätt tempo för dagen, strax under 4:10 min/km och det rullade på fint nerför Valhallavägen och Strandvägen. Hela första varvet sprang jag som en klocka utan några som helst svackor. Visst har Västerbron en lite backe men det var inget som bekymrade mig så här långt.
Vid 19 km precis innan man svänger ut på Gärdet stod min familj och hejade på, min fru kläckte ur sig att jag hade sprungit för fort.
Det kanske hade gått något för fort men det var bara att springa på. Den fjärde femkilometern var den snabbaste och sprangs på 20:19.

Ute på det öppna Gärdet var det något tuffare än innan, kände lite motvind precis innan halvmarapassering men jag låg i en liten klunga på tre löpare som fångade vinden något.
Halvmaran togs på 1:26:55 och jag hoppade över saltgurkan.
Strax efter kände jag någon liten anspänning i magen vilket jag hade oroat mig för innan start. Som tur var avtog det efter någon kilometer och kom inte tillbaka under loppet.

Både ute på Gärdet och Djurgården är det lite böljande kupering vilket suger lite på kraften så man fick ta det något lugnare i backarna.
Pigg o fräsch kom jag återigen ut på Strandvägen för andra gången. Här stod nu åter min familj och hejade på. Det är riktigt skönt att ha dem där som ett litet delmål i loppet.

Jag fortsatte ett mala på i samma tempo som innan strax över 4 min/km, Fyra kilometer sprangs visserligen fortare än 4 min/km under loppet enligt min klocka.

Södermälarstrand började det hända något, jag började springa om folk hela tiden. Att plocka placeringar var oerhört inspirerande.

På andra varvets passering av Västerbron trodde jag nog att väggen skulle komma snart som den har gjort innan. Men jag kände mig inte det minsta trött. Benen var helt med på att springa fort och långt idag.

Jag tog lite cola vid Stadshuset och även ögat fick smaka på lite cola.
Så svängde jag upp förbi Centralen och upp på Torsgatan som sluttar uppför. Här fick jag sällskap i min forcering i resultatlistan. En annan löpare och jag sprang här ihop i fyra kilometer fram till 41a kilometern där han halkade efter mig.
Vi sporrade verkligen varandra och det kändes som att jag hade raketmotor på ryggen. Här flög vi verkligen fram. Förra året var jag här helt slut och kunde knappt hålla styrfart.
Jag vet inte vem han var men tack vare honom kunde jag hålla uppe farten i slutet.

Den sista kilometern var jag ganska slut i benen får jag nog erkänna men här var det pannbenet som fick hålla farten uppe. Äntligen så svängde jag upp på Sturegatan och kunde se Stadion framför mig.
Överlycklig sprang jag in i Sofiaporten och sprang upploppet med uppsträckt hand med publikens jubel.
Sprang över mållinjen efter spurt på tiden 2:54:53 som 171-e man. Sänkning av mitt PB på fem minuter.

Nu kunde jag slappna av och lägga mig på tartanen och bara le efter ett helt underbart lopp där jag hade kraft och styrka under hela loppet vilket jag inte har känt under mina tre tidigare maror.

Kanske var det energiintaget som hjälpte mig den här gången. Jag tog vid varje femkilometerspassering lite av gelen jag hade med mig, detta började jag redan efter tio kilometer. Åren innan har jag börjat med energigel mot slutet vilket troligen är för sent.

Loppet sprangs oerhört jämnt som ni ser nedan och ni kan även se hur plockar placeringar andra halvan av loppet.