söndag 29 september 2013

Lidingöloppet 2013

Så var det nu dagen då jag skulle debutera på det klassiska terrängloppet på Lidingö. Det var i år den 49:e gången loppet arrangerades och första gången för mig.
Jag, min kompis Björn och hans sambo Linda var ett litet gäng som steg upp tidigt för att hoppa på löpartåget som skulle ta oss upp till Stockholm där bussar väntade på oss ut till starten på Lidingö.



Jag hade sovit ganska dåligt på natten med oroliga tävlingsnerver men upp kom jag i tid. Efter en bekymmersfri resa kom vi upp till Lidingövallen ett par timmar innan start.
Där lämnades väskor in, jag slöt upp med Tobias och slog följe med honom till Koltorps gärde där startskottet skulle gå. Jag råkade även träffa min frus kusin Johan som också skulle springa idag, kul.

Jag och Tobias värmde upp ihop och vi konstaterade bägge att det här skulle bli en riktigt fin höstdag och vi trodde nog bägge två att benen skulle göra som vi ville efter all målmedveten träning.
När solen kom fram mellan molnen blev det riktigt varmt och behaglig. Dagens klädsel visade sig vara helt rätt, korta tights och t-shirt. Jag hade med mig mössa och vantar men dem lämnade jag i överdragspåsen.

Vi ställde oss i startgrupp 1B där vi även träffade Staffan som liksom jag skulle debutera på Lidingö idag.

Startskottet gick och likt en flock gnuer på savannen sprang vi löpare på gärdet som succesivt smalnade av. Tempot kändes dock ganska bra även om det var otroligt trångt och stundtals lite stökigt. Jag klarade mig igenom starten helskinnad, likaså Tobias.
Efter en kilometer svängde banan tvärt åt vänster och smalnade av påtagligt, där fick man hålla tungan rätt i mun för att inte göra några misstag i trängseln.
De två första kilometerna gick på runt 4:15 min/km vilket var helt enligt plan.
Det kom sedan några kilometer med lite mer kupering men det kändes ändå som att det flöt på bra trots att man fick kryssa lite i trängseln.
Runt Kyrkviken blev det mer lättlöpt, vägen blev bredare, asfalt under fötterna och backarna lyste med sin frånvaro. Här var tempot under några kilometer ner mot 4:00 min/km.
Längst in i viken passeras Lidingövallen där publikstödet blir riktigt bra. Banan är mycket smalare än vid t.ex. ett stadslopp så det känns verkligen häftigt att springa längs alla som hejade på oss.
Det kändes bra så här långt, jag tog ett litet sug på min medhavda energigel vid varje vätskekontroll som var utspridda med ungefär fem kilometer mellanrum.

Efter ungefär tio kilometer lämnade vi lättlöpta Kyrkviken för att komma in i en tyngre del av banan med två kilometer mer eller mindre stigning. Jag och Tobias sprang fortfarande tillsammans och det var ingen klagan från någon av oss.
Efter de två kilometerna blev det återigen ganska lättlöpt och benen kändes fortfarande bra. Snart var vi så framme vid "tvättbrädan" som börjar vid 16-e kilometern vilket är ett parti med mycket upp o ner där man verkligen får springa smart för att inte förta sig.
Min klocka betedde sig lite underligt några kilometer här, den visade på ett tempo över 5min/km vilket jag inte tyckte stämde. Jag var inte trött och benen drog på fint.

Någonstans innan Grönstabacken? med tio kilometer innan mål kändes det verkligen bra i benen och jag började segla ifrån Tobias. Att Grönstabacken skulle komma visste jag men att den skulle vara brant var jag inte helt beredd på. Tur att publikstödet var så stort här och kunde lyfta oss löpare uppåt.
Jag trippade upp och märkte här att löpare runtomkring började bli trötta.
Jag kunde med lätta ben springa i vänsterfil och plocka placeringar hela tiden. Det var ungefär samma känsla som i Stockholm Marathon i år där kraften aldrig tog slut, helt otrolig och lite overklig känsla. Man får liksom extra kraft i benen av att känna att man är stark i slutet av ett lopp.
Efter Grönstabacken följde återigen ett lättlöpt parti fram till 24-e kilometern, jag tyckte i alla fall att det var lättlöpt.

Silvermedaljen (som delas ut till alla herrar som kommer i mål under 2:15 och för damer 2:38) hade jag i en liten ask, nu var det bara frågan om man skulle kunna få en tid under 2:10 som var mitt andra mål för dagen.
Två tunga backar stod nu mellan mig och målet, Abborrbacken med sex km från mål och Karins backe med två kilometer från mål.
Abborrbacken som kan ge rysningar bara man hör namnet stod nu framför mig. Skulle den bräcka min euforiska löpkänsla?
Jag drog ner på steglängden och började trippa uppåt med ett leende på läpparna. Besteg backen steg för steg, meter för meter och vipps så var man helt plötsligt uppe vid bilvägen. Var backen så kort eller skulle den fortsätta? Nej, den var slut och jag kunde dra på igen med outtröttliga ben.
Här var det återigen lättlöpt med rejäla nerförsbackar fram till Karins backe som jag visste skulle vara lättare än Abborren så jag ägnade inte så mycket tanke åt den.

Slog följe med en löpare som liksom jag hade snabba ben den sista biten in mot mål. Jag laddade upp mentalt för en sista kraftfull spurt på upploppet. Sprang här om en handfull löpare innan jag äntrade mållinjen och grabbade tag i min silvermedalj i farten.
Sista kilometer sprangs i 3:38-tempo enligt min klocka, oj vad det gick undan!
Överlycklig över att ha klarat silvret och även lycklig över att loppet kändes så otroligt bra kunde jag pusta ut med ett stort leende.

Tiden blev över förväntan, hade hoppats att jag skulle klara 2:10 en bra dag och det bräckte jag. 2:07:37 blev sluttiden och en 270-e plats.

Strax efter målgång kom Tobias (2:10:57) i mål och även Staffan (2:11:27) vilka även de gjorde bra tider med en välförtjänt silvermedalj runt halsen.
Vi gratulerade varandra, eftersnackade och eftersvettade lite granna innan vi skiljdes för dagen.

Stötte på kusin Johan (2:26:22) som hade det lite tufft mot slutet men ändå såg glad ut med drivor av torkat salt i ansikten.
Träffade lite senare Björn (2:49:27) och Linda (2:42:07) vilka hade startat i startgrupp fyra, de hade gjort fina bedrifter i trängseln och bägge sprungit om fem-sextusen löpare. Bra jobbat på den smala banan.

Äkta silver?

Min frus saltstänkta kusin Johan

Jag och Björn
 
Tobias, nöjd följeslagare.
 



På kvällen väntade "after run" med dusch, bastu, några goda öl och buffé på Bosön. Där intervjuades bl.a, vinnaren  Lewis Korir som sprang in på den otroliga tiden 1:35:23 med en marginal till tvåan på fem minuter.

Med min medalj runt halsen kunde jag sedan åka hem mätt och belåten.





 
 

fredag 27 september 2013

Mot Lidingö

Som sagt, i morgon bär det av mot Lidingö och höstens stora tävling och utmaning.
Vi är tre stycken här i Borås som kommer att gå upp tidigt i ottan för att ta sig till Stockholm. Strax efter sju går tåget, från Herrljunga o dit är det en bilresa på 40min. Så jag ställer klockan på strax efter fem.
Jag hoppas kunna sova lite på tåget upp men det lär väl bli svårt när alla tävlingsnerver går på högvarv.
När vi kommer upp till Lidingövallen kvarstår väskinlämning och gångtransport till starten på Koltorps gärde.
Där blir det uppvärmning för att sedan starta i grupp 1B klockan 12:30. I samma grupp startar även Tobias som jag tillsammans med klarade sub3 på maran förra hösten. Även Staffan som är god för sub3 på maran kommer starta i samma grupp.
Har följt bägge löparnas träning och uppladdning mot Lidingö och nu ska det verkligen bli intressant o se hur det går för oss.

Jag siktar i morgon i första hand på silvermedalj vilket delas ut till alla som löper på en tid under 2:15.
Jag vet inte riktigt hur hårt jag vågar spänna bågen då det nu är första gången jag springer Lidingö men jag tror nog att jag skulle kunna ha en chans på att gå under 2:10.

Jag har följt diskussionsforum där det pratas om olika splittider och upplägg av loppet. Det jag kommer ta med mig från dessa diskussioner är framförallt att spara krafter till sista milen som är den mest kuperade delen av banan. Namn som Abborrbacken och Karins backe dyker upp hela tiden när folk pratar om Lidingö.


Jag kommer i morgon springa en hel del på känsla, springa på lite fortare där det är flackt och känns bra och försöka springa smart och i de mer kuperade partierna. Egentligen skulle jag vilja springa utan klocka men riktigt så långt ska jag inte gå i morgon, man vill ju ändå ha en liten indikation på tiden. Vis av min erfarenhet så kommer jag säkert snegla på klockan var hundrade meter ändå.

I morgon eftermiddag får vi i alla fall svaret hur det har gått på min Lidingödebut och min målbild är att sitta på tåget hem med en snygg silvermedalj runt halsen.

Om ni vill följa oss som springer så kan man beställa sms-resultat där mellantider och sluttiderna skickas. Det finns även en Livesändning på Lidingöloppets hemsida för dem som vill bänka sig i soffan några timmar på lördag eftermiddag.
Mitt startnummer kommer i morgon vara 611.





torsdag 26 september 2013

Sex snabba

Sex snabba kilometer löpta ikväll för att förbereda benen på vad som väntar på lördag.
I morgon kommer jag skriva lite mer om lördagens upplägg och hur ni kan följa oss löpare som springer Lidingöloppet.

Nu vila, god natt!!

tisdag 24 september 2013

Riktigt tungt.

Så ja, dagens pass kändes precis som det brukar göra innan en viktig tävling.
Nämligen tungt, jobbigt, okoordinerat, kantigt och allmänt kasst. Vet inte varför det brukar kännas så här ett par dagar innan men det brukar aldrig slå fel.
Som tur är kommer det att vända och kännas bra när man väl springer loppet.
Allt är med andra ord precis som det ska vara. 


Dagens pass blev ett vanligt distanspass på sju kilometer där jag under två kilometer i mitten sprang på lite fortare, i 4:10-tempo. Något snabbare än Lidingötempo men möjligtvis det tempot jag kommer att hålla på de flacka partierna.

Nu blir det åter vila i morgon för att dra på dojjorna på torsdag igen.

måndag 23 september 2013

Kluven


Höger eller vänster, vänster eller höger.
Ds Trainer eller Ds Racer, det är frågan.
Vet inte riktigt vilka jag ska välja på lördag, inga lätta frågor man tamas med dagar innan tävling.
Ett är i alla fall klart, jag kommer garanterat att springa med blåa skor.

                           

söndag 22 september 2013

Några backintervaller.

Idag var det en sån där regnig o blöt dag. En sån där dag som när man tittar ut inte alls blir sugen på att springa.
Men jag har vid det här laget kommit på att det inte är så farligt när man väl kommer ut, då kan det vara riktigt skönt att få lite regnstänk i pannan.

Jag bytte om och sprang ut i regnet. Det blev ett bra pass och det var inte så farligt med lite regn.
Jag sprang backintervaller idag, bara tre repetitioner. Först sprang jag backen och sedan höll jag farten på flacken efteråt för att sedan vila i nedförsbacken.

Har nu dragit ner på volymen den här veckan som landade på 43 km.

lördag 21 september 2013

Morgondistans.

Då den här lördagen kommer vara full av aktiviteter valde jag att ta ett morgonpass.
Ville vare sig springa fort eller långt, så det blev istället ett riktigt njutpass, med lite höstluft var känslan idag helt underbar.

fredag 20 september 2013

Mycket läsning.

Det dimper ner mycket intressant läsning i brevlådan nuförtiden. Det handlar om det ena och det andra.
Nu har det kommit så mycket så man inte riktigt hinner med att läsa allt.


I övrigt så det vilodag idag. Har bara sprungit två gånger hittills den här veckan. Passet i onsdags var ett av nyckelpassen inför Lidingö. Nämligen 15 km kuperad snabbdistans, utnyttjade kransmossens slinga på hemmaplan till detta där jag sprang tre varv. Tempot var kanske onödigt högt men det var en bra genomkörare. 

Med ett kortare pass backintervaller i helgen kan jag så gott som slå igen träningsboken inför Lidingöloppet 2013. Återstår bara lite tävlingsförberedande pass nästa vecka med minskad volym. 

torsdag 19 september 2013

En gammal trotjänare

Min gamla trotjänare och följeslagare på mina löparrundor har nu gjort sitt.
Min gamla Garmin Forerunner 305 som jag fick födelsedagspresent sommaren 2010 har på den senaste tiden betett sig lite underligt och på min senaste tävling nu i helgen dog den helt plötsligt efter 9 km.
Jag provade att ladda den o då fungerade den igen för att sedan helt plötsligt dö.
Något är fel med den, kanske batteriet som börjar ge sig eller så är det någon glappkontakt i innanmätet.
Då jag besitter med kunskaper i elektronik så skulle jag kunna öppna den o felsöka och eventuellt kunna laga den men jag skulle nog aldrig kunna lita till hundra procent att den fungerar klanderfritt, det skulle ju inte vara roligt om den helt plötsligt dör under tävling med 22 km kvar till mål.
Den har trots allt varit med mig på 7901 km löpning, dessutom under skidpass och cykelpass under de tre år jag haft den. 




Jag valde att köpa en ny klocka. Jag ville inte överge Garmin så jag valde en senare modell, Garmin Forerunner 610.
Den var ganska dyr men jag räknar med att ha den minst lika många år som den gamla och jag hoppas att jag blir lika nöjd med den som jag var med den förra.
Nu ska jag bara prova att springa med den så det blir nog ett testpass i kväll.


söndag 15 september 2013

Återhämtningspass

Det var med något tunga ben jag sprang ett långsamt återhämtningspass idag. Visserligen ganska lång, 12 km. Men jag kände att benen behövde rastas lite idag.
Det var lite kallare, lite blötare och lite höstigare än igår. Faktiskt ganska perfekt löpväder får jag nog påstå.
Det var betydligt lägre aktivitet i löparspåret idag än en vecka innan Kretsloppet, jag mötte bara en löpare idag.

Hörde föresten rykten om att vårat lag på Kretsloppet igår blev bästa företagslag och tredje lag totalt, inte illa pinkat.

lördag 14 september 2013

Kretsloppet 2013

Det blev en rätt bra dag idag trots usel uppladdning med feber. Tre av fyra i familjen fick vara med och springa idag, tyvärr var min fru dålig men hon fick ställa upp som bra support.
Barnen sprang 400m och 2000m, det gjorde dem med bravur. Dem gjorde precis som dem blivit tillsagda, att börja långsamt för att sedan öka. Tror inte att dem gick ett ende steg. Fina medaljer fick dem också.



Efter lite mat och lek var det snart dags för min start. Vid uppvärmningen träffade jag Mikael, en nätbekant. Vi värmde upp och byte några löparord.
Så var det dags att starta, var inte lika nervös som jag brukar vara vid start. Jag knöt inte ens dubbelknut på skorna, det har aldrig hänt!
Planen var ta det riktigt lugnt i början för att sedan ha krafter till slutet. 3:48-tempo var planen att ligga på.
Nu blev det ju inte som tänkt, vilket det aldrig blir.
Första kilometern som börjar med lätt medlut rullade det på fint, den hamnade på godkända 3:37 ingen hetsöppning som förra året och nu med bra kontroll.
Fram till sex kilometer gick det finemang, det kändes som jag sprang ganska energisnålt men ändå i bra tempo. Fem kilometer passerades på 18:30 vilket var något snabbare än planen.

Efter sex kilometer hände något, tiderna gick ner.... Det var svårt att hålla tempot... Det kan delvis bero på motvind och ett parti med grus.
Resterande kilometertider låg på över 3:50 vilket inte riktigt är där jag vill ligga, men så var det idag.
Jag tycket i o för sig inte att det kändes så tungt men det var helt enkelt svårt att springa fortare, lurig känsla..

Vid exakt nio kilometer dog min klocka, kanske batteriet som börjar bli utslitet?
Då var det i alla fall bara en kilometer kvar och helt enkelt bara att ösa på.
Jag spurtade så gott jag kunde och kom i mål på nytt PB med 55 sekunder.

37:42 lyder mitt nya PB på 10km.

Nu blir det vila med öl o pizza för att fira innan jag går vidare med finslipningen av Lidingöloppsträningen.







fredag 13 september 2013

Några avgörande fyrahundringar.

Har känt mig bättre och bättre under dagen, nattens feber var förhoppningsvis bara något högst kortvarigt.
Nu på eftermiddagen tog jag mig ett kort testpass på sex kilometer med 4x400m för att avgöra om en start i morgon överhuvudtaget är möjlig.
Det var väl något tunga ben i början av passet, men jag hade inte räknat med något annat. Det brukar ju kännas lite lurigt efter några dagars vila dessutom. Senast jag sprang var ju i tisdags.
Efter ett par kilometer när jag startade mina snabba fyrahundringar kändes steget bättre, de tunga benen var som bortblåsta.
Alla fyrahundringarna sprangs i överfart med den snabbaste i 3:07-tempo!

Om inget oväntat händer till i morgon så springer jag. Får nu hoppas att även min äkta hälft kan starta.
Faktiskt så ska hela familjen springa. Lilla Selma ska springa 400m och lite större Gottfrid ska springa hela 2 km.
Det blir en fin dag i morgon!

Dagens status

Frös igår, feber i natt men nu känns det bättre. 
Är långt från pigg men kommer ligga i soffan o vila hela dan o samla energi. 
Starten i Kretsloppet ligger risigt till men inga beslut är tagna ännu. 

måndag 9 september 2013

Det känns bra nu.

Sprang mitt backiga pass upp på berget och ner igen idag. Känslan var mycket mycket fin...
Jag kunde trycke på både uppför, på flacken och nerför utan några problem.
Jag sprang samma runda i mitten av juli, känslan var ungefär samma som idag men idag var tempot bra mycket högre. Kul att kunna gå tillbaka i träningsdagboken o läsa om sina gamla pass.

Tror nog att formen är riktigt bra, gäller nu bara att förvalta den på bästa sätt inför både Kretsloppet och framför allt Lidingöloppet. Hade tänkt lätta upp lite på löpningen den här veckan för att få lite pigga ben inför lördagens lopp. Det blir mindre mängd än vanligt men kanske lite högre tempo.

Börjar bli sugen nu att ställa mig på startlinjen.

söndag 8 september 2013

2x10 km

4:50 stod väckarklockan på igår, den ringde och jag låg o drog mig till klockan slog fem. 
Upp o i springkläderna, fick till och med ta med pannlampan. Det börjar bli mörkt även på mornarna nu för tiden. 
Iväg o kuta till jobbet med sömnig kropp, ingen vidare fart där inte. Efter nära elva kilometer hoppade jag in i duschen på jobbet o kunde sedan jobba ett pass. 
Samma procedur fast den omvända efter jobbet. Hoppa i springkläderna, och iväg hemåt igen. 
Benen var lite slitna men jag hade bestämt mig för att springa lite snabbare på vägen hem.
Det gick o springa ganska fort med lite hemlängtan, så jag är väl nöjd med snabbdistansen. 

Det var gårdagens 2x10km. 
Idag är det löpvila inför nästa veckas utmaningar. 

fredag 6 september 2013

Tuffa tusingar.

Igår sprang jag mitt första riktiga intervallpass sedan maj!! 
Visst har jag sprungit några backintervaller och några pass som möjligtvis skulle kunna kallas intervallpass men inget renodlat. 
Igår blev det således ett klassiskt tusingpass i form av 6x1000m med 90s gåvila. 

Första intervallen kändes väldigt lätt o fin liksom den andra o tredje sedan började det bli tyngre o tyngre. Det var till o med på håret att jag inte mäktade med den sista men jag gav mig inte. Jag ville få alla intervaller under 3:40 och när det återstod 200m på den sista fick jag verkligen ta i med alla muskelfibrer med syran sprutandes för att lyckas. 
3:39 smällde den sista in på och den var också långsammast idag, den snabbaste var den tredje som låg på 3:31. 

Jag trodde nog att det skulle gå lite lättare o snabbare idag men kroppen ville inte riktigt vad jag ville. 
Å andra sidan kanske det inte är så konstigt nu när det var ett tag sedan jag körde intervaller och fartträning. 
 
Nu väntar helgjobb med långa dagar på jobbet. Det innebär att det inte finns så mycket tid för löpning. Någon av dagarna ska jag nog ändå transportlöpa till o hem från jobbet vilket innebär 2x10km. 
Jag har gjort veckans kvalitetspass redan men inget långpass, behöver få tid till detta. Kanske jag får en lucka tidigt nästa vecka för. 
Önskar alla en trevlig helg och passa på att springa nu i det fina sensommarvädret innan hösten tar vid med regn och rusk.



torsdag 5 september 2013

Det börjar dra ihop sig så smått.

Om 22 dagar går starten för Lidingöloppet, höstens stora mål. Träningen går framåt.
Jag har mestadels sprungit kuperade distanspass med varierande längd och tempo. Backintervaller har det inte blivit lika mycket av men förra veckan genomförde jag i alla fall ett fint pass.
Långpass har jag sprungit, fyra stycken den senaste månaden varav den längsta var på 33 km.

Jag har goda förhoppningar om att göra en bra tid på Lidingöloppet men jag måste säga att jag har lite respekt för tävlingen nu när jag gör min debut.
Man har ju hört talas om alla backar vilka kan sänka den mest rutinerade löparen, dessutom är ju 30 km inte en barnlek. Spännande kommer det i alla fall bli.

Jag har förberett mig en aning med att titta på youtube där en löpare filmade hela loppet förra året. Här kan man få en hum om hur banan är.

 
 
I augusti har jag även sprungit två stycken tiokilometerstävlingar på minst sagt backiga bandragningar. Bägge har jag kommit i mål på under 40 min, under senaste månaden har jag dessutom sprungit tre stycken tio kilometers snabbdistanspass på under 40 minuter.


I och med dessa snabba pass har jag goda förhoppningar om att göra en bra tid på Kretsloppet nästa helg. Tio kilometer är för mig en svår distans då jag känner att man får ligga på gränsen precis hela tiden. Skam den som ger sig, här ska det springas fort.