fredag 10 oktober 2014

Ett till nytt inlägg.

Skrev senast att jag skulle springa Kretsloppet och matcha förra årets tid, det gick lite sådär med det. Stapplade in på 38:37. Precis på sekunden lika fort som jag har sprungit 10 km två gånger innan, närmare bestämt år 2012.
Dagarna efter loppet var jag riktigt besviken men efter ett tag förstod jag att det inte riktigt var min dag.
Har efter kretsloppet sprungit fortare på träning utan att ta ut mig nämnvärt mycket, riktigt skön känsla har infunnit sig i löpningen de senaste veckorna. För att nämna ett pass, (ett nyckelpass inför Göteborg Halvmarathon i morgon) var 15 km snabbdistans.
Det passet gick som en dans och farten gick inte att ta miste på, passet gjorde också att motivationen och gnistan tändes för ett bra lopp i morgon på halvmaradistansen.
Jag hoppas också att känslan är med mig i morgon. Vi är några stycken som ska sikta på en bra tid så vi kommer att hjälpas åt i en liten klunga, det känns tryggt.

torsdag 18 september 2014

Nytt inlägg

Hej.
Jag ska inte trötta ut er läsare och skriva ett långt inlägg om varför det inte kommer några inlägg här utan det korta svaret är att jag tröttnat på att skriva men däremot kan det komma något inlägg då o då i framtiden, men jag lovar inget.
Förmodligen kommer jag att skriva tävlingsrapporter vilket är roligt för min egen del att gå tillbaka och läsa. Kanske kommer en på söndag, mer om det senare.

Att springa har jag inte tröttnat på, tvärtom så är motivationen på topp och jag kör just nu på med sexmilaveckor som jag egentligen skulle vilja öka på med några mil men ibland räcker helt enkelt inte tiden till.

Om jag ser tillbaka på mitt klassikerår som jag satte punkt på i o med Vansbrosimmet så var det ett mycket givande år. Jag utvecklades och lärde mig mycket om framförallt skidåkning och cykling men nackdelen var att löpningen blev lidande.
Efter vasaloppet kände jag däremot en viss förbättring i löpningen, det beror förmodligen på att jag byggde upp coremuskulaturen vilket förbättrade hållningen som i sin tur gjorde att jag kunde hålla ett bättre löpsteg under en längre tid under fartpassen. Har märkt en tendens att jag innan har sjunkit ihop när jag blivit trött vilket nu blev bättre.
Jag vet att jag borde lägga in coreövningar i min dagliga träning men det är så förbenat tråkigt, får försöka få lite rutin på det där.

I somras när jag satt punkt för klassikern blev det inte mycket av löpningen då brist på motivation och en otroligt varm sommar gjorde att både volymen och farten minskade radikalt mot förra året. Men nu är jag som sagt på banan ingen med både bra volym och fart i benen.

Om man ser lite på framtiden så är det i det korta perspektivet två stycken tävlingar på gång.
Den första är nu på lördag, Kretsloppet ska springas här hemma i Borås. Ett platt tiokilometers stadslopp där jag förra året satte personbästa på 37:42 vilket jag i år hoppas på att matcha även om det inte är någon högt prioriterad tävling. Däremot är det ett roligt event där hela familjen ska ställa upp i olika klasser, det blir en heldag i löpningens tecken, kul!

Höstens stora fokus är Göteborg halvmarathon den 11 oktober, där hoppas jag smälla till med en bra tid på en pannkaksplatt och lättlöpt bana. Får jag bara träna på utan avbrott och allt stämmer den dagen så kanske jag kan gå ner mot 1:20, långsiktiga målet är att gå under 1:20 men där är jag inte riktigt ännu.

Om man ser lite längre in i framtiden så ligger Vasaloppet på tur, där hoppas jag på bra förhållanden och bra spår hela vägen till Mora vilket jag inte haft under mina två tidigare försök. Jag har lyckats pricka in två riktigt dåliga år vilket det nu får bli ändring på.
Tidsmässigt så skulle man ju förstås vilja komma in på medaljtid (vinnartiden gånger 1,5) men vi får se hur det går med träningen i vinter.

Mitt långsiktiga och stora mål är ett Marathon på under 2:50 vilket skulle ge en miltid på 40 min i snitt. Men det ligger långt fram i tiden. När och var det ska ske vet jag inte ännu men det får tiden utvisa.
Efter fyra år på raken med Stockholm Marathon blir det inget nästa år, det är lite blandade känslor där men beslut är taget att jag inte ställer upp 2015.

Det var lite om dåtid och framtid. Jag hoppas ni hänger med här på bloggen trots att jag inte har motivation att skriva så ofta.

tisdag 8 juli 2014

En svensk klassiker

I lördags skulle den fjärde och sista delen av klassikern prickas av, nämligen Vansbrosimningen.
Som jag skev om förra inlägget hade årets upplaga kortats av till halva distansen på grund av kyligt vatten. Det innebar att av dessa 1500 meter skulle 500 meter simmas nedströms i Vanån och 1000 meter motströms i Västerdalälven. 

På fredagen åkte hel familjen upp till Nås, strax utanför Vansbro där vi inkvarterade oss på en camping. Startkuvertet hämtades och vi kände även på vattnet där simningen skulle gå. 

På lördagsförmiddagen åkte vi in till Vansbro där vi fick se de första startgrupperna gå i mål. Vi såg även Lars Erlman gå i mål efter en fantastisk prestation. 
Han har gjort en riktig superklassiker där han har genomfört alla fyra klassikergrenar under 24 timmar inklusive transporter. Med 30 minuters marginal fick han tillslut slå handen mot målplankan i Västerdalälven. Nästan så att man fick tårar i ögonen av att se och uppleva detta. 

Så var det min tur att ge sig ut i vattnet. Har varit riktigt nervös för detta för vatten är inte alls mitt element. 
13:38 sprang jag ut från stranden och började simma. 
Jag kände inte av kylan i våtdräkten och det var mycket lätt att simma i början där det var medströms. Visst var det lite trång emellanåt men det hade jag ju också räknat med. 
Efter 500 m svängde jag höger in mot Västerdalälven och det började gå trögare när man fick simma motströms men framåt gick det i alla fall sakta men säkert. 
Riktigt härligt att familjen kunde gå på strandpromenaden bredvid och heja på mig, det gav extra energi musklerna. 

Jag simmade den mesta delen bröstsim men vid ett tillfälle vid mitten av loppet försökte jag mig på att crawla, jag tog några tag men kände ganska snabbt krampkänningar i vaden så jag återtog bröstsimmet omgående. 
Klockan hade jag ingen som helst koll på, min fru ropade lie tider men jag hörde inte riktigt vad hon sa. 

Till slut kom jag så fram till målet efter en förvånansvärt behaglig och nästintill njutningsfull resa där rädslan innan var helt obefogad. 
Ett tiotal meter innan mål vågade jag mig på att crawla för en sista spurt innan jag dunkade handen i målplankan. 
Så var den svenska klassikern bärgad till slut, efter 37 minuter i vattnet. 
Nöjd och glad myste jag med en alldeles skinande ny klassikertröja resten av helgen. Många som jag småpratade med gratulerade till klassikern och humöret var på topp. 

Superklassikern missade jag med en hårsmån, totaltiden blev 20 timmar 2 minuter och 25 sekunder. Här kan jag helt klart skylla på felkörningen i Motala. 
Lite surt är det allt men jag gläds trots allt av en väl genomförd förstagångsklassiker. 
Det kommer säkert göras fler klassiker i framtiden och då ska jag kapa åtminstone 2 minuter och 25 sekunder. 

 

 

 

 

onsdag 2 juli 2014

Temperaturen är låg

Den senaste tiden har jag mer o mer oroats hur det ska gå på klassikerns fjärde o sista moment nämligen vansbrosimmet 3000 meter i öppet vatten.
Jag har ju tidigare i år förträngt mina bristande simkunskaper till förmån för både skidträning och cykelträning. 
Men nu står jag helt plötligt framför den kanske svåraste utmaningen av alla fyra, det är i alla fall det momentet jag är allra sämst på. 

För att inte komma helt oförberedd till start nu på lördag har jag i alla fall provat att simma med en lånad våtdräkt. 
Jag fick tillfälle att träffa Tommy tidigare i veckan för ett pass i i en sjö i närheten. 
Han gav mig många värdefulla råd och jag försökte mig på att crawla. Det ser så lätt ut när man får se andra som kan men när man själv ska försöka blir det syntax error. 
Det som skar sig mest vare det där med andningen, kunde helt enkelt inte synka det med armtagen vilket resulterade i att jag inte fick någon luft. 

Nej det får nog bli en blandning av alla möjliga simsätt för att komma i mål, för i mål kommer jag. 


Den här veckan har även mångt och mycket handlat om temperatur. Temperaturen i Västerdalälven och Vanån ligger på under 13 grader efter veckor av regn och kyla. 
Ini det sista har tävlingsledningen väntat på temperaturhöjning, vid 14 grader går tydligen gränsen för att man ska kunna garantera säkerheten mm.mm. 
I dag kom slutligen beslutet, Vansbrosimmet 2014 kommer att halveras till 1500m men loppet kommer ändå räknas in i klassikern som tur är. 

Jag är lite kluven till det här. Å ena sidan hoppar jag högt av glädje då jag slipper vattenhelvetet men å andra sidan har man ju inte gjort riktigt hela klassikern där ändå 3000 m simning ingår. Det är bara att gilla läget o göra det bästa av de återstående 1500 m. 
I förra inlägget skrev jag att jag har 71 minuter kvar för att klara hela klassikern på under 20 timmar. I det här fallet är det bara att dubbla min tid. 35 minuter och 39 sekunder har jag alltså på mig.
Kan säga direkt att det aldrig kommer att gå, så superklassikern kommer bara vara en dröm som aldrig blev sann. 

Hej hopp.



 

söndag 22 juni 2014

Vätternrundan 2014

På fredagen åkte jag själv till Motala för att cykla Vätternrundan. Tält sattes upp inte långt från start.
Cykel var pumpad och jag var kolhydratladdad.
Så var det äntligen dags att genomföra dessa 300 kilometer på sadeln.
 
 
 
 
Tiden räknade ner och så gick starten för grupp 5 klockan 19:38. De första kilometerna gick i väldigt makligt tempo innan man kom ut från stadskärnan.
Sedan började det gå lite snabbare och man körde om lite cyklister då o då.
Efter ytterligare några kilometer började en klunga bildas så det var liksom bara att hänga på där när farten tilltog.
Nu gick det som en dans, vi var säkert 40 cyklister som i någon medvind rullade på där i en hastighet som var uppemot 40 km/h. Å vad lätt det var att bara glida med.
Vädret var perfekt, blå himmel precis lagom varmt. Här o var fanns det publik som hejade på.
Innan Gränna cyklade vi om en klunga som antagligen hade startat som första grupp kl 19:30 och när vi kom in och cyklade igenom Gränna hade det gått ut en väldigt massa folk för att titta på oss. Något skumpigt var det dock i Gränna för där får man cykla på gatsten. Det gjorde att jag trodde cykeln skulle skaka sönder totalt men det kom igenom med alla skruvar på plats.
 
Gyllene Uttern efter 76 km passerades efter 2:09 vilket ger en fin snitthastighet på strax över 35km/h.
Så åkte klungan vidare ner mot Jönköping. Oftast låg jag någonstans mitt i klungan men ibland gick jag o drog för att dra mitt strå till stacken.  
 
I Jönköping efter 102 km gjorde jag mitt första stopp, här skulle det bjudas på köttbullar o mos.
Men.... det blev varken köttbullar eller mos. Maten hade inte kommit ännu tyvärr så jag fick klara mig på bananer, släta bullar och kaffe. Jag passade även på att fylla på cykelflaskorna med energidryck innan jag drog iväg igen.
 
Det märktes att det var fredagkväll i Jönköping, några fyllerister stod på gatorna och musik spelades på håll samtidigt som det började skymma. Lamporna sattes på och jag ställde mig in på den motvind som hade utlovats på den västra sidan om sjön vilket är en nätt sträcka på 15 mil. 
Nu hade "min" klunga splittrats men jag hittade en annan grupp som jag åkte snålskjuts på. Backarna upp mot Bankeryd besegrades med ganska liten ansträngning så än så länge hade loppet gått som en dans.
Det märktes dock att den grupp jag nu cyklade med inte var riktigt helt nöjda med att jag åkte med dem men jag "snålade" ändå med dem en bit.

I Fagerhult efter 133 km på tiden 4:15 (31,3 km/h i snitt) stannade gruppen dock för en snabb energipåfyllning. När gruppen åkte iväg valde jag att stanna ytterligare någon minut för att sedan åka själv.
Nu hade skymningen blivit till natt, klockan hade slagit tolv och jag var helt själv på vägen. Såg inte en cyklist på över en timma. Några få lastbilar mötte jag i mörkret, det kändes lite ödsligt där på vägen.
Jag hade någon motvind men inte alltför tungt men farten gick dock ner nu när jag fick bryta vinden själv. Jag kunde ändå hålla en hyfsad snittfart på runt 30 km/h.
Strax innan Hjo såg jag dock ett ljussken bakom mig som kom närmare och närmare, vipps så blev jag ikappkörd av ett trettiotal cyklister som höll god fart, såg på nummerlapparna att de startat ca 40 minuter efter mig i Motala. Nu var det bara att hänga på så jag la mig i bakre delen av klungan.
Det visade sig vara ca 10-15 st som gick på rulle längs fram och resterande följde bara med i baksuget.
Jag vet inte riktigt hur alla oskrivna regler funkar i klungkörning, om man bara får hänga med.
Men jag valde efter ett tag att hjälpa till längst fram där cyklisterna gick på "rulle". Det var riktigt skoj och jag kände mig välkommen i gänget. Det här gjorde att jag fick en nytändning efter min solocykling lite tidigare.
Tempot norrut var riktigt bra. I Hjo där jag egentligen hade tänkt stanna o käka lasagne åkte klungan vidare så här var det bara att glömma lasagnen och glida med.
Snart började natten gå mot gryning och med tramptag efter tramptag närmade vi oss målet kilometer efter kilometer.
I Boviken efter 225 km på tiden 7:06  (31,7 km/h i snitt) stannade vi för kort påfyllning någon minut, det var nu tredje gången jag stod på benen efter 225 km. Några släta bullar och banan slank ner i en hungrande kropp.
Vid ett skede när jag låg nästan sist i klungan såg jag längre fram att klungan hade splittrats, ve o fasa. Den första halvan låg nu 150 m före så det var bara att ta upp jakten vilket visade sig vara svårare än jag hade trott från början. Jag fick verkligen ta i för att komma ikapp men efter fem grimaserande minuter var jag äntligen ikapp och kunde vila något.
Det rullade så vidare, tog någon powerbar eller gel då o då för att hålla uppe energinivån i musklerna. Till sist började dock energin tryta och jag fick slutligen släppa klungan som jag hållit ihop med i 7 mil. De seglade iväg och nu började det kännas ganska segt.
Jag visste dock att snart skulle en vändning komma, snart skulle jag åka söderut igen vilket skulle innebära medvind.
I Hammarsundet fanns det en kontroll där jag stannade, käkade upp mig och kom överens med en annan sliten ensamseglare att köra ihop de sista fyra milen in mot Motala.
Vi turades om att dra, det gick bra i någon mil tills något underligt hände. På något underligt vis kände jag att jag hade kraft i benen igen. Energin var återfunnen så nu vara det bara att dra på allt vad man kunde den sista timmen.
Tyvärr så kände min följeslagare uppenbarligen inte likadant för det blev så att jag drog ifrån honom, får be om ursäkt för detta om du läser det här.
Solen sken nu ganska högt på skyn trots att klockan bara var fyra på morgonen. Jag intog här fartställning och körde ikapp med fågelkvittret på de vackra Östgötska småvägarna några mil innan mål i Motala.
Nu vara det bara jag mot sub10 som gällde, jag visste att det skulle gå men med hur många viktiga minuter visste jag inte.
Varje minut var verkligen viktig för att det ändå kanske skulle gå att genomföra hela klassikern under 20 timmar vilket blir en "superklassiker". Nu är det ju bara simning kvar och där behöver jag dessa minuter.
Till slut körde jag in mot Motala i riktig racerfart, men här kom min värsta mardröm att bli till verklighet.
Jag har några gånger drömt om att jag har sprungit men liksom inte kommit till mål och nu var jag här i verkligheten fast på cykel.
På något vis hade jag åkt fel inne i Motala. Vet inte om det berodde på min ovaksamhet eller om det berodde på banmarkeringen. Jag körde ju helt solo så jag hade ju ingen att förlita mig på heller.
Jag hade helt enkelt efter ett varv runt den där sjön åkt vilse bara några hundra meter från mål. Det vara en massa cyklister ute på gatorna som skulle starta och ingen av dem visste var målet var, jag frågade några funktionärer som inte heller visste var målet var, helt otroligt!
Till slut vara det en som sa att målet var på strandpromenade vilket jag visste var den var. Jag åkte dit med andan i halsen.
Jag såg målet torna upp sig, men jag kom från fel håll!! Nu var jag tvungen att cykla tillbaka några hundra meter för att få min tid registrerad och till slut kunde jag vakna från mardrömmen och komma i mål på riktigt.
Jag vet inte hur mycket jag tappade på det här men jag skulle tro att det rör sig om 10 otroligt viktiga minuter.
Jag visste inte om jag skulle vara glad för att ha genomfört rundan på eller förbannad för felkörningen i Motala.
Jag beslutade ändå att vara glad och lycklig för att ha genomfört rundan på en tid som var långt bättre än mina förväntningar. Sub10 klarade jag med nära 20 minuter. 9:41 blev tiden för dessa 30mil.
Med darriga ben med medaljen runt halsen käkade jag pastasallad i parken och bytte några ord både med cyklister som kommit i mål och som precis skulle starta.
Ganska snart cyklade jag vidare till mitt tält där jag skulle få min efterlängtade vila.



Nu har jag utfört tre av fyra grenar på En svensk klassiker.
Lidingöloppet 2:07:37
Vasaloppet 6:59:26
Vätternrundan 9:41

Det här innebär efter lite avrundning att jag har en timme och elva minuter på mig att klara av tre kilometer simning i Vansbro om två veckor.
Det kommer att bli tufft, just nu är jag förkyld och jag har inte tränat en meter simning. Vi får se om två veckor om jag klarar det eller om det blir på 20 timmar och en minut. Den som lever får se, jag har ändå superklassikern på kornet.

torsdag 12 juni 2014

Från Stockholm till Motala

Stockholm marathon gick inget vidare. I år tog det nästan 40 minuter längre tid än förra året. Spände bågen för hårt och den höll inte, så kan det gå. I övrigt var det en trevlig tillställning i Stockholm så jag är i te helt missnöjd ändå. 

 I morgon drar det ihop sig för Vätternrundan, den tredje deltävlingen i "En svensk klassiker"
Är riktigt nervös inför detta men det blir garanterat en upplevelse hur det än går. 
Tidsmålet som jag hade för något halvår sedan har reviderats, sub9 som jag då tänkte mig är jag ljusår ifrån sub10 kommer inte heller vara möjligt. Räknar med att det kommer ta elva till tolv timmar. 
Starten går strax efter halv åtta i morgon kväll så det hinner både bli natt i morgon innan jag kommer i mål. 

Cykeln är pumpad o klar så nu köööör jag!!

onsdag 28 maj 2014

Göteborgsvarvet 2014

Så var det dags att springa mitt femte Göteborgsvarv.
Göteborgsvarvet 2010 var startskottet för mitt löparintresse så det loppet tycker jag är ganska kul att springa och jag nu sprungit alla år sedan dess.
Mina historiska resultat är som följer:

2010 - 1:46:28
2011 - 1:25:43
2012 - 1:22:37
2013 - 1:34:36

2013 gick det inte riktigt som planerat. Formen var god och jag gjorde ett försök på att komma in på en riktigt god tid. Jag gick ut hårt men i värmen höll det bara fem kilometer till Älvsborgsbron där jag kroknade och joggade resterande delen av loppet. Däremot gjorde jag mitt hittills bästa Marathonlopp två veckor senare i Stockholm och kom då in som 170-de man på tiden 2:54:53 så formen var det inga problem med.

I år har jag inte fokuserat lika mycket på löpningen men jag deltar ändå i både Göteborgsvarv och Stockholm Marathon och tycker det är fruktansvärt roligt att ställa upp i lopp.

Min halvmaradebut för säsongen gjorde jag i Kungsbacka där det gick riktigt illa, jag kan likna det loppet med varvet 2013 då jag gick ut för hårt och sedan kroknade, tiden i Kungsbacka blev 1:30:55.

Planen på varvet i år var att ta det lugnt i början av loppet för att komma in i löpningen och känna av farten fram till Älvsborgsbrokrönet på runt halvmilen.
Jag startade i startled 1, vädret var perfekt sol och runt 20 grader vilket bådade för en riktig folkfest och bra löptider.

Starten gick och jag rullade iväg i ett riktigt behagligt tempo, första halvmilen gick på 20:42 med ett tempo på 4:09 min/km.
Vid brokrönet kändes benen riktigt pigga och utvilade så jag gasade på enligt plan, nästkommande fem kilometer gick på 19:31 (3:55 min/km). Det kändes bra och jag kunde härifrån plocka placeringar vilket ger en stimulerande känsla.
Nästkommande fem kilometer gick något långsammare, 20:09 men jag var ändå nöjd med tempot så jag ville inte pressa på i onödan.
Götaälvbron kom och sedan avenyn där publikstödet var stort. Fjärde kilometern avverkades på 20:14 och så var det bara slutspurten kvar där den sista kilometer sprangs med pigga ben i 3:46-tempo.
Från femte kilometer plockade jag faktiskt över 600 placeringar från 1039 till 428.

I mål kom jag på min näst bästa halvmaratid genom tiderna på 1:24:44 som 428-e man vilket jag för dagen är riktigt nöjd med. Benen kändes pigga hela loppet igenom, så här lekande lätt har det nog aldrig varit att springa en halvmara. Lägstanivån har höjts vilket bådar riktigt gott inför framtida löparutmaningar när nu snart Sverigeklassikern är klar.

Direkt efter målgång joggade jag ut ur Slottskogsvallen för att heja fram min fru som skulle göra varvsdebut. För henne gick det också riktigt bra och jag tror nog att hon fick blodad tand inför kommande år.

Om tre dagar ska jag springa dubbla sträckan på Stockholm Marathon. Självförtroendet innan Göteborgsvarvet var väl inte helt på topp men nu känns det mycket bättre.
Akilleshälen inför dessa 42195 meter är bristen på långpass vilket jag verkligen har slarvat med, men...   Jag har ändå riktigt många långa pass i bagaget i år med skidor på fötterna och med rumpan på cykelsadel så det kanske går vägen ändå.
Jag ska inte ge er någon tidshint men jag har mina goda förhoppningar om att göra ett bra lopp.

fredag 16 maj 2014

Mitt femte varv.

I morgon springet jag mitt femte Göteborgsvarv. För fem år sedan var 21 km en skrämmande distans att avverka men idag ser det lite annorlunda ut. 
Idag är det inte distansen som skrämmer, snarare är det svårigheten att disponera dessa 21 km rätt. Speciellt i år då löpträningen inte har legat i fokus. 
Jag har dock en plan på hur jag ska lägga upp loppet, tror nog att den kommer att hålla om jag nu bara kan följa den. 
I år gör även min fru debut på varvet så jag håller alla mina tummar för henne o kommer heja på henne för fullt. 

För er som är nyfikna på mitt lopp kan följa mig på internet med startnummer 351 med start klockan 13:00. 

onsdag 7 maj 2014

Lite sent inlägg om Kungsbackaloppet.

Hur gick det då på Kungsbackaloppet som jag sprang för flera veckor sedan? Inget vidare är svaret...

Jag gick ut för hårt, jag var inte van med värmen så jag blev trött o tappade farten rejält framförallt på andra milen och joggade i mål på 1:30:55.

Den största anledningen till totalfloppen var ju framförallt bristen på löpträning.

Nu får jag en ny chans till att springa halvmaran nästa helg på Göteborgsvarvet. Ska lägga upp loppet annorlunda, ska framförallt tänka på att ha en trevlig och härlig dag i löpskorna så tidsjagningen får komma i andra hand.

fredag 25 april 2014

Tävlingspremiär

I morgon stundar Kungsbackaloppet, tillika min första löptävling för året. Distansen är favoriten 21,1 km. 
Jag har aldrig varit så osäker på hur formen är som nu. 
Nu när satsningen ligger på En svensk klassiker med Vätternrundan på tur så har löpningen hamnat i skymundan. Har mer än halverat volymen jämfört med förra året men vissa kvalitetspass visar ändå på att farten finns i benen. 

Nåväl, något nytt PB blir det inte tal om men jag ska ändå ge 1:25 en chans. Ett nytt säsongsbästa blir det garanterat. Känslan får styra imorgon. 

torsdag 10 april 2014

Det börjar ta sig.

Jag har sedan förra inlägget lagt lite extra fokus på löpningen och känner redan att det går åt rätt håll.

Det blev ett kort långpass i lördag på 22 km, det kändes ganska segt i benen men jag tror ändå att det till stor del berodde på den tidiga timman, steg upp halv sex och tog mitt första löpsteg 05:52.
Det här var årets första långpass löpandes. Jag har ett antal långpass på skidor i bagaget så jag är inte så orolig ändå.
I söndags tog jag en cykeltur med mountainbiken, mestadels på grusväg men också på småstigar och större asfaltsvägar. Fick ihop 80 minuter av minst sagt ansträngande cykling i väldigt varierande kupering och tempo, det passet gav kan jag lova.

I måndags blev det helvila följt av ett löpande backpass i tisdags.
Tiderna på backintervallerna var riktigt bra och alla höll sig under de jag sprang på i höstas innan Lidingöloppet då jag var i riktigt bra form.
Däremot sprang jag bara fyra stycken i tisdags till skillnad från sex stycken på mitt pass i höstas som jag jämförde med. Inte helt oväntat kanske då jag saknar längre pass i bagaget.

I onsdags blev det både cykling och löpning. Jag cyklade till jobbet tur och retur, körde på i ganska bra tempo men sträckan är bara en mil så det går ju över ganska fort. På kvällen tog jag en lätt och kort löprunda.

I eftermiddags sprang jag en distansrunda på nära 13 kilometer som jag kallar Häglaredsrundan. Den första halvan har en nästan konstant stigning på 100 höjdmeter på mestadels grusväg. Den andra halvan går nerför lika mycket men här går det istället på asfalt. Normalt brukar jag trycka på gasen på asfalten men idag sparade jag på kraften inför veckoslutets pass.
En riktigt fin runda vill jag lova. Känslan idag var riktigt bra och löpningen kändes kontrollerad passet igenom.

Av den här veckan återstår ett snabbdistanspass och ett långpass, återkommer senare om hur det gick på dessa.

fredag 4 april 2014

Sådär känsla.

På torsdagens löppass kändes verkligen formen sviktande. Körde ett fartlekspass för att få känna på lite fart o se vad kroppen kunde prestera. 
Jag kanske pressade på för mycket i början, de första kilometerna gick i sub4-tempo. 
Därefter var det med tunga ben jag fortsatte passet med lite varierat tempo. Jag fick till o med stanna upp ett par gånger för att samla krafter och det tillhör inte vanligheterna. 
Vad var det som gjorde att det här inte alls gick som jag velat?
En förklaring kan vara att jag jobbat natt innan och då brukar kroppen inte vilja vara med på noterna. Sömnen blir lidande av nattarbetet och likaså kosten, svårt att få energi på en tallrik fil...
Nu var det ju ett tag sedan jag sprang, närmare bestämt tio dagar!! På tok för långt uppehåll om man ska kalla sig löpare. 
Nu har jag visserligen håller igång något sånär med cyklingen men det är ju milsvidd skillnad mor löpning. 

Slutsatsen jag har dragit är att jag måste hålla löpformen uppe parallellt med cyklingen. Därför formulerar jag här mitt mål för Göteborgsvarvet till 1:25. Det är ett par minuter långsammare än mitt PB och det borde inte vara ett alltför svårt mål om nu inte vädrets makter ställer till det den 17 maj. 

Hur går det med cyklingen då? Förutom några transportpass till jobbet så blev det förra helgen en längre runda. 
Jag tog en tur till Herrljunga fram o tillbaka i fint vårväder, planen var att inte hålla för högt tempo utan bara tänka på distansen och få ihop många timmar på sadeln. 
Efter nära fyra timmar kunde jag tillslut stämpla ut med 110 trampade kilometer. Känns skönt att ha en tiomilarunda i bagaget. Som tur var kändes det inte helt oöverkomligt jobbigt att cykla så långt. 

Jag lovar att korven smakade utmärkt på stationsgrillen i Herrljunga.


lördag 22 mars 2014

Väggen

Jag har mött väggen. Väggen har gjort mig trött. Väggen har stoppat min löpning....

Så kan det låta på ett marathonlopp efter 35 km, där går den kritiska gränsen och all kraft går ur kroppen när energin tar slut.





Nu är det en annan vägg som har blockerat min träning. Det är så att vi bygger om lite här hemma och flyttar just en vägg. All fokus har gått till den här väggen så träningen har varit helt nedprioriterad.
Det är ibland svårt att hitta balansen mellan jobb, familjeliv, hemmafix och träning. Nästa vecka ska jag däremot prioritera upp träningen.
Men först kommer morgondagens seedninglopp till Göteborgsvarvet, där håller jag tummarna för min fru som gör sin säsongsdebut.



söndag 16 mars 2014

90 sekunder

Idag så satt jag där igen, vid datorn och tryckte på uppdatera. Klockan nio i förmiddags öppnade nämligen anmälan till 2015 års Vasalopp.
Jag som svor åt all skidåkning den sista milen under årets lopp satt alltså och skulle anmäla mig igen.
Klockan slog i alla fall nio och vad hände då? Jo, sidan kraschade. Jag var ju inte ensam om att anmäla mig så det var väl minst sagt högt tryck på vasaloppsservrarna.
Till slut så öppnade anmälan igen klockan tio. Jag kunde anmäla mig själv och min svägerska. Alla platser tog tydligen slut på 90 sekunder, helt sjukt...

Nu gäller det bara att hoppas på bättre förhållanden under nästa års lopp och mer snö under träningperioden. Det är ju ett tag kvar men det är ju trots allt riktigt skoj med längdskidor.

Vad har hänt annars under veckan?

Jag sprang ett riktigt, riktigt fint intervallpass i torsdags. Klassiska 8x1000m med en minuts gåvila.
Jag brukar ha lite svårt för de här passen men jag var riktigt sugen på att springa fort så det var bara att ta på sig snabbskorna och springa ner till min intervallsträcka längs med vägen in till stan.

Tiderna blev riktigt fina, tror aldrig att jag sprungit så snabba tusingar innan. Nu har jag ju betydligt mindre löpträning i benen under vintern men desto mer skidor. Tror nog att skidträningen gjort susen även för löpningen, riktigt fint.
Tiderna på tusingarna blev i alla fall 3:36 - 3:34 - 3:32 - 3:34 - 3:32 - 3:36 - 3:35 - 3:35 om någon är intresserad. Nästa steg är väl att försöka komma under 3:30

Idag tog jag fram cykeln igen för ett pass. Det blev idag lite längre än senast, 51 km landade passet på. Finns väl inte så mycket att säga om detta, men det är väl bara att försöka få lite koninuitet i cyklingen.

måndag 10 mars 2014

Fas tre - cykelträning.

Skidorna har jag nu vårdat och lagt på hyllan för den här säsongen. Jag har aldrig åkt så mycket skidor som den här vintern och visst tycker jag att jag har utvecklats både tekniskt och fysiskt. För sex år sedan åkte jag också vasaloppet men då med en bråkdel av den här säsongens träning. Det visar sig också på resultatet där jag i år pulvriserade mitt pb med över två och en halv timme.
Det lönar sig verkligen att träna, det ger resultat vill jag lova.

Nu gäller det för mig att gå in i nästa fas av klassikern. Om 94 dagar går starten av Vätternrundan och då vill jag vara redo för uppgiften och jag hoppas få upp samma självkänsla som jag kände för skidåkningen.
Jag har ingen större erfarenhet av landsvägscykling men jag hoppas ändå få upp lite fart som kan hålla i sig 30 mil.

Idag premiärcyklade jag för första gången med racern som jag lånat av min bror. Det kändes verkligen lätt att cykla med en riktig cykel med tunna däck.
30 kilometer blev dagen runda, samma sträcka som jag brukar springa långpass men då tar det nästan tre gånger så lång tid, idag tog det en timme ungefär.
Man känner verkligen av minsta lilla uppförsbacke och likaså motvind så jag förstår vekligen att man tjänar på att cykla i grupp.
Förutom dessa rena landsvägscykelpass har jag tänkt börja cykla till jobbet för att få in vanan ännu mer.

Löpningen vill jag ju inte släppa helt, visst har löpvolymen gått ner radikalt i år men jag försöker ändå sticka in med ett o annat pass. Då blir det oftast av det lite snabbare slaget som nu i lördags till exempel.
Då blev det 18 kilometer med ett snitt på 4:16 och med den snabbaste kilometer på 3:34. Helt okej känsla både i ben o flås.
Det som känns mest positivt efter all skidträning är att bålmuskulaturen har stärkts vilket ger mig bättre och stabilare hållning vid löpningen. Jag har tidigare märkt att jag lätt sjunker ner och viker mig vid längre ansträngning.
Det var riktigt skönt väder så det var shorts som gällde för första gången i år.

tisdag 4 mars 2014

Vasaloppet 2014

Så var tiden kommen för det här årets första stora utmaning nämligen Vasaloppet, 90 km mellan Sälen och Mora. I år var det dessutom jubileum med det 90-e vasaloppet i ordningen.

Vi hade åkt upp dagen innan och inkvarterat oss i Lima ett par mil från starten. Lördagen ägnades åt att hämta ut nummerlapp och insupa atmosfären i vasaloppstältet. Vallan spelar ju också en stor roll så 90 procent av samtalsämnena innehöll ord som klister, före, temperatur, burkvalla, glid och snöförhållanden.

Jag följde rekommendationerna och körde med silver universalklister då prognoserna visade på mestadels plusgrader.

När vi vaknade 04:00 på söndagsmorgonen hade det kommit en dm snö på natten så föret skulle nog bli ganska tungt.

Efter frukost och bilköande till starten i Berga by stack jag till startfolla fem och placerade ut mina skidor. Placerade dem ungefär mitt i follan, bra eller dåligt? Det skulle visa sig i starten.

Efter ytterligare näringsintag och utgifter i bajamajan så började det dra ihop sig för starten klockan åtta. Då skulle 15000 förväntansfulla skidlöpare dra igång för de nio milen ner mot Mora.

Starten gick och det rullade på, ganska sakta i början och ganska snart skulle 52 spår smalnas av till tolv då tjärnen strax efter start inte var frusen. Jag hade tydligen placerat mig helt rätt så jag kunde med rörelse hela tiden glida förbi den här första flaskhalsen, stavar och utrustning höll och jag höll mig på benen under det här kritiska partiet.
Snart kom vi fram till första backen, här gick det långsamt men ändå med rörelse hela tiden, inte alls som för sex år sedan då jag stod helt still.

En och annan stav hördes knäckas runt omkring, först hördes ett kras som sedan följdes av en ljudlig svordom.
Efter tre kilometer när man äntligen kommit till backkrönet kunde man sträcka ut och få upp lite fart. Nästkommande mil till Smågan gled på fint med fina staktag över myrarna, spåren här var ganska glatta och fina men värre skulle det bli.

Det blev lite dryck i Smågan och färden gick vidare mot Mångsbodarna även här med fint glid under skidorna och knappt några backar. Det började här snöa ganska ymning vilket gjorde mig lite orolig men som tur var så slutade det efter ett tag.

Vid backarna upp mot Risberg fick man för första gången på allvar prova på fästet under skidorna, det var väl sådär fäste så man fick försöka staka även uppför och halvspringa där backarna blev brantare.

Spåren blev sämre och sämre när temperaturen höjdes så mestadels var det bara en enda sörja av snö på banan. Nerförsbackarna däremot var fina, här var det glatta och fina spår så där fick man verkligen upp farten.

Efter Risberg följde Evertsberg och halva loppet var avverkat, hade inte så mycket smärtor och tröttheten hade kommit krypande men var inte alltför farlig. Valde här att gå in till vallaboden och få på lite mer klister, tror nog att det var ett bra val då jag tycktes känna en viss skillnad efter det.
Man kunde däremot knappt diagonala då spåren var så gott som borta, speciellt i motluten.

Efter Evertsberg följer det fina nerförsbackar så här fick man vila och ändå avverka en massa kilometer.
Någonstans innan Oxberg med 30 kilometer kvar började det kännas tung. Hade stela lår och ofantligt ont i handlederna. Hade svårt att sträcka ut armarna ordentligt i stakningen då jag var tvungen att greppa stavarna hela tiden men jag bet ihop och malde på så gott det gick.
I Oxberg började jag räkna lite på hur långt det var kvar i förhållande till tiden och min måltid på under sju timmar låg i farosonen.
Hade stenkoll på klockan samtidigt som det började göra ondare och ondare ju längre man kom.
Aldrig mer vasaloppet ekade i skallen och det var svårt att slå bort de dåliga tankarna.

Passerade Hökberg och slutligen Eldris en mil från mål. Jag hade dålig koll på hur banan skulle vara längre fram så det var med suckar man såg uppförsbackarna och med glädje man kunde sträcka ut i nerförsbackarna.
Hade stenkoll på tiden och sträckan kvar och hade nästen gett upp hoppet om sub7 när jag äntligen kom fram till Moras utkanter.
Med mycket vilja och slit kunde jag ändå hålla hyfsat tempo med den sargade kroppen. Någon kilometer från mål kom en riktig prestationshöjare. Familj o vänner kunde skicka en hälsning till oss via storbildsskärman och på en sådan såg jag mina fina barn heja fram mig.
Nu försvann all smärta och det var bara att sula på. På upploppsrakan hörde jag att det var en minut kvar till att åka under sju timmar.
Jag förstod först här att det till slut skulle gå och gjorde en spurt, sträckte ut benet med chipet vid mållinjen och stannade med en stoppsladd.

Äntligen var det över, 90 kilometer hade avverkats på 6:59:26 med god marginal under sju timmar.
Efter lite efterprat vid målet med min fru och svägerska tillika serviceteam som skött sig ypperligt stack jag iväg till en efterlängtad dusch, en god målöl och middag.

Min svåger Jonatan och svägerska Jenny kom också i mål mycket nöjda med dagens slit i spåret.
Tro det eller ej men ganska snart efter målgång föll tankarna i att ställa upp i nästa års vasalopp, vi får se hur det blir men den 16 mars öppnar i alla fall anmälan och då sitter jag nog vid datorn och knappar.

lördag 1 mars 2014

I morgon...


På bilden ser ni startgärdet i Berga by där starten av det 90-e Vasaloppet kommer att gå. 
Jag står där i morgon bitti tillsammans med 15000 skidåkare som också tänker ta sig de nio milen till Mora. 

Gul-grön mössa och startnummer 11449 på bröstet har jag. Följ mig på webben eller kanske få en glimt av mig på tv- sändningen. 


onsdag 26 februari 2014

Kritiskt läge i Dalarna.

Med anledning av mildväder och ej tillfrusna myrar så sändes det idag en presskonferens där vasaloppsledningen klargjorde hur läget är med vasaloppet på söndag.
Det ser riktigt illa ut på sina ställen. Vatten tränger upp på spåren från myrarna vilket gör det riktigt blött. På andra ställen rinner det bäckar över spåret.
Rikligt med snö finns i lager men det är värmen och vinden som ställer till det, på myrarna kan man inte köra ut snö med tunga maskiner så man har hyrt in helikopter som dumpar snö på de mest kritiska ställena.
Dräneringsrör läggs under spåret och vissa omdragningar kommer att göras runt myrar.
Värst ser det ut på den första halvan av vasaloppsspåret, den andra halvan går inte över lika många myrar och där är även konstsnö utlagt.

Starten i Berga by kommer att läggas om. Där är det normalt en tillfrusen tjärn som nu står öppen. Där kommer spåren att gå på den västra sidan om jag förstår det rätt. Det kommer tillföra att spåret kommer smalna av mycket fortare än normalt så flaskhalsen som normalt kommer vid vägövergången kommer att förflyttas närmare start.

Väderprognoserna går i alla fall åt rätt håll,  kallare och klarare väder är på gång från sydost och till starten på söndag morgon väntas det någon eller ett par minusgrader.

Det var längesen jag var så nervös som innan den här presskonferensen, risken var ju att loppet skulle ställas in helt.
Nu har jag i alla fall goda förhoppningar om att det blir start på söndag, om än i lite blöta spår.
Det är ju en fantastisk organisation som jobbar till sitt yttersta för att vasaloppet ska kunna genomföras. En stor heder till alla som jobbar med detta, till största delen ideellt

Om det nu blir några minusgrader natten innan loppet så är ju faktiskt chanserna goda för hårda och isiga spår vilket kan ge ett fantastiskt racerföre, men det är för tidigt att hoppas på kanske.

Jag kan nu fortsätta med min kolhydratladdning och se fram emot en underbar dag på söndag.

söndag 23 februari 2014

En vecka kvar

Bara en vecka kvar till vasaloppet och jag känner mig helt klart redo för uppgiften.
Med 540 skidade kilometer den här säsongen är jag helt klart nöjd, det har ju varit ganska snöfattig vinter så jag är glad att det funnits ett bra konstsnöspår i närheten.

Den här veckan har det bara blivit två skidpass på sammanlagt 33 km, och det var helt enligt plan.
På tisdag planerar jag att åka mitt sista distanspass på runt 20 km för att sedan vila och kolhydratladda resten av veckan. Något kortare löppass bara för att hålla igång kroppen får det i o för sig bli också.

lördag 15 februari 2014

94 skidade kilometer.

Skidträningen går framåt med stormsteg. Den här veckan har varit riktigt bra med 94 skidade kilometer på fyra dagar. Jag har bl.a. kört två stycken 30-kilometerspass med start sex på morgonen så träningsdisciplinen är det inget fel på.
Två dagar har jag sprungit den här veckan för att även hålla igång den biten något sånär.

Med två veckor till start så kommer jag nästa vecka inte köra fullt så hårt men den riktiga vilofasen börjar först nästa helg.

Något som jag inte har gjort så mycket den senaste tiden är att uppdatera bloggen, känner inget jättesug att skriva så mycket här men det kommer säkert tillbaka.
Träningen kan man i alla fall följa på jogg.se där jag även brukar kommentera varje pass.

tisdag 4 februari 2014

Så nöjd!

Efter att ha åkt Västgötaloppet i söndags så har jag också seedat upp mig i Vasaloppet. 
Min tid på 3:01 i söndags visade sig räcka så långt som till startled 5. 
Det är långt över förväntan, jag hade räknat med att komma i led 7 eller möjligtvis 6. 
Nu gäller det också att prestera om mindre än en månad då de nio milen ska skidas. 
Några tidsmål är svårt att sätta då det är så mycket runt omkring som spelar in såsom väder, vallaval osv. 

Jag känner mig i alla fall riktigt sporrad efter dagens besked.

söndag 2 februari 2014

Västgötaloppet 2014

Idag var det tävling, skidtävling. Västgötaloppet skulle avgöras på Lassalyckan i Ulricehamn.
Banan var en varvbana på 7,6 km där sex varv skulle åkas så den totala distansen blev 45,5 km. Hade räknat med 42 km men det var väl bara att gilla läget o åka 3,5 km längre än planerat.

Jag och min svägerska skulle åka idag och kl 12:30 stod vi på startlinjen efter en hel del vallaproblem.
Plusgrader, konstsnö och en bana där över tusen åkare skulle slita på spåren sex varv gjorde det inte lättare.
Vi slängde i alla fall på lite olika klister och fick vara nöjda så.

Starten gick i alla fall och det var som vanligt lite grötigt och oordning i leden men efter några kilometer kunde man i alla fall åka hyfsat fritt.
På en lite extraslinga i skogen var det riktigt dåliga och mjuka spår och spåren försvann nästan helt under de sista varven.
Vallan funkade väl sådär, fästet ville inte alls vara med efter några varv så då var det bara att staka o saxa i uppförsbackarna.

Hade kraft loppet igenom vilket kändes bra och jag kunde med en liten spurt komma in på tiden 3:01:39.
Nu återstår bara att se vilket startled í vasaloppet det här resultatet kan ge. Några led framåt lär det väl ge, om några dagar har jag svaret.

Den bästa hejarklacken hade jag o Jenny med fyra härligt skrikande ungar.


torsdag 30 januari 2014

Säsongens längsta.

Förra veckans förkylning har nu lagt sig för att dö. Jag kände av den lite grann i måndags men tog ändå ett kort skidpass på runt milen. 
I tisdags växlade jag upp både tempot och distansen till strax över 20 km med fin känsla. 
Spåret som nu är 3800m är väldigt fint så jag är väldigt nöjd att det bara ligger knappt en mil hemifrån. Det drar folk långt ifrån så på kvällar och helger kan det stundtals vara ganska trångt men å andra sidan behöver man ju träna på spårbyten också. 
Idag på förmiddagen var jag ledig så jag hade några timmar på mig för en lite längre runda. 31 km landade den på och det är nu säsongens längsta pass. 
Det kanske är lite dumt att köra så hårt när det väntas skidtävling på söndag men jag känner ändå att det är viktigt med träningen och få många mil i kroppen. 
Två dagars återhämtning blir det nu med eventuellt något kortare pass löpning eller skidåkning. 

Den här bloggen håller ju nästan på att omvandlas till en skidblogg!
Ni ska inte behöva vara oroliga, efter Vasaloppet blir det mer fokus på cykling som är nästa steg i klassikern. 
Löpningen får tyvärr stryka på foten nu på våren men jag lovar, jag kommer tillbaka till löpningen snart. 

söndag 26 januari 2014

Längtar

Nej du, nu får det vara nog. Nu orkar jag inte med det här längre. 
Har inte tränat sedan onsdag morgon, jag har till o med duschat flera gånger utan att ha tränat innan.. Det händer inte så ofta vill jag lova. 
Anledningen till den här slappheten stavas FÖRKYLNING. Ingen stor förkylning med en massa hosta o så men ändå så stor att jag har vilat för att inte göra den värre. 
Nu är jag ganska nöjd med den här ofrivilliga vilan och förkylningen känns lite bättre, så jag hoppas på ett härligt skidpass i morgonkväll. 
Om allt går rätt så ska jag försöka köra ganska hårt i början av veckan för att i slutet av veckan vila mig i form för Västgötaloppet nästa söndag. 

fredag 17 januari 2014

Äntligen.

Äntligen verkar vintern vara här på allvar. Det har nu varit kallt i över en vecka och idag snöar det till o med.
Jag har nu under tre dagar utnyttjat Borås Skidstadions konstsnöpår på 650 meter. I onsdags blev det 20 km på mycket snabba och fina spår. I går 15 km på lite strävare spår.
Idag var tanken att jag skulle åka lite längre, upp till 25 km. Men det blev inte riktigt som jag tänkt mig.
Efter en halvtimme började det snöa så spåren blev riktigt tunga och med en ganska nerkörd kropp var jag nöjd efter 15 km och klev av.
Men jag är ändå nöjd med dess tre dagar då jag loggat över 50 km skidåkning.
Ingen löpning har blivit av till förmån för skidorna men jag tror nog att skidåkningen ger en hel del även för löpningen på sikt.

I eftermiddag bär det av till stan för inköp av slips och valla, det låter väl som en bra kombination?

måndag 13 januari 2014

Blytungt

Efter förra veckan minst sagt intensiva vecka med 147 km längdskidåkning och utförsåkning dagarna i ända har jag nu växlat över till löpning igen.
Igår blev det 17 km distans och det kändes ganska okej för att vara första gången på en hel vecka. Idag däremot var det betydligt tyngre, det blev sju km med blytunga ben som bara ville hem till soffan och vila.
Så nu sitter jag med benen på soffbordet och slappar framför idrottsgalan.

Förutom att blogga och titta på idrottsgalan drömmer jag mig bort till snökanonerna inte långt härifrån som just i detta nu håller på att pumpa ut snö så att man snart kan få åka lite skidor igen. Kylan har nu äntligen kommit så nu får man bara hoppas att den är här för att stanna ett tag.

Jag har ikväll även anmält mig till Västgötaloppet 42 km skidor den 2 februari. Där har jag tänkt seeda upp mig några startled så man slipper starta sist på vasaloppet. Man har ju mycket att tjäna då alla startar samtidigt på vasaloppet och det blir en riktigt stor trafikstockning i starten.

Skulle det skita sig totalt på Västgötaloppet så finns det fler lopp för seedning framöver.

fredag 10 januari 2014

Vidare mot Branäs.

Efter en vilodag i Idre åkte vi igår kväll vidare mot Branäs. 
Vilodagen i Idre innebar noll kilometer längdskidor men ändå en riktigt bra dag i backen med strålande vinterväder. 
Jag kan verkligen rekommendera Idre om man vill ha kvalitativ skidåkning både på tvären och längden. 


I Branäs är det betydligt mindre med snö men det är ändå positivt att kylan har börjar rulla ner över Sverige. 
Idag besökte vi Långberget där det finns längdspår. 
Riktigt häftigt när man åker upp från en helt snöfri dalgång upp på berget ca en mil och där är det riktigt gott om snö. 
Skidspåret som fanns där var Toinibanan 5 km, med riktigt bra spår med snabbt före. 
Idag blev det 25 km och det känns nästan som att man blivit lite bättre under veckan som gått. 



onsdag 8 januari 2014

Drag under laggen.

Vi är just nu på skidsemester i Idre där det är en underbar vinter.
Från början hade vi bokat en stuga i Branäs för hela veckan men när vi insåg att det var minimalt med snö där bokade vi en stuga i Idre i sista stund.
Tyvärr fanns det ingen stuga för hela veckan, bara fram till i morgon, torsdag.

Vi har nu varit här sedan i söndagskväll och jag har nu loggat sju stycken längdskidpass med totalt 123 km, med andra ord dubbelpass varje dag med uppstigning sex på morgonen.
Mellan längdskidpassen har det varit fin utförsåkning med familjen och "svågerfamiljen".

I eftermiddags åkte jag och svågern ett mycket fint spår där det verkligen blev fart under skidorna i stakningen.

I morgon eftermiddag packar vi ihop oss och åker vidare mot våran tomma stuga i Branäs där vi kommer bo under veckoslutet. Frågan är nu hur det är med snön? I Långberget inte långt därifrån ska det finnas öppna spår så det får bli en chansning på att åka dit. I övrigt kan det ju bli en trevlig helg i stugan spelandes lite spel och kanske dra fram springskorna som inte har använts sedan lördags.