Som jag skev om förra inlägget hade årets upplaga kortats av till halva distansen på grund av kyligt vatten. Det innebar att av dessa 1500 meter skulle 500 meter simmas nedströms i Vanån och 1000 meter motströms i Västerdalälven.
På fredagen åkte hel familjen upp till Nås, strax utanför Vansbro där vi inkvarterade oss på en camping. Startkuvertet hämtades och vi kände även på vattnet där simningen skulle gå.
På lördagsförmiddagen åkte vi in till Vansbro där vi fick se de första startgrupperna gå i mål. Vi såg även Lars Erlman gå i mål efter en fantastisk prestation.
Han har gjort en riktig superklassiker där han har genomfört alla fyra klassikergrenar under 24 timmar inklusive transporter. Med 30 minuters marginal fick han tillslut slå handen mot målplankan i Västerdalälven. Nästan så att man fick tårar i ögonen av att se och uppleva detta.
Så var det min tur att ge sig ut i vattnet. Har varit riktigt nervös för detta för vatten är inte alls mitt element.
13:38 sprang jag ut från stranden och började simma.
Jag kände inte av kylan i våtdräkten och det var mycket lätt att simma i början där det var medströms. Visst var det lite trång emellanåt men det hade jag ju också räknat med.
Efter 500 m svängde jag höger in mot Västerdalälven och det började gå trögare när man fick simma motströms men framåt gick det i alla fall sakta men säkert.
Riktigt härligt att familjen kunde gå på strandpromenaden bredvid och heja på mig, det gav extra energi musklerna.
Jag simmade den mesta delen bröstsim men vid ett tillfälle vid mitten av loppet försökte jag mig på att crawla, jag tog några tag men kände ganska snabbt krampkänningar i vaden så jag återtog bröstsimmet omgående.
Klockan hade jag ingen som helst koll på, min fru ropade lie tider men jag hörde inte riktigt vad hon sa.
Till slut kom jag så fram till målet efter en förvånansvärt behaglig och nästintill njutningsfull resa där rädslan innan var helt obefogad.
Ett tiotal meter innan mål vågade jag mig på att crawla för en sista spurt innan jag dunkade handen i målplankan.
Så var den svenska klassikern bärgad till slut, efter 37 minuter i vattnet.
Nöjd och glad myste jag med en alldeles skinande ny klassikertröja resten av helgen. Många som jag småpratade med gratulerade till klassikern och humöret var på topp.
Superklassikern missade jag med en hårsmån, totaltiden blev 20 timmar 2 minuter och 25 sekunder. Här kan jag helt klart skylla på felkörningen i Motala.
Lite surt är det allt men jag gläds trots allt av en väl genomförd förstagångsklassiker.
Det kommer säkert göras fler klassiker i framtiden och då ska jag kapa åtminstone 2 minuter och 25 sekunder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar