söndag 11 november 2012

Borås 6-timmars 2012

I går vankades det ultrapremiär för min del. Nu skulle det springas sextimmars här hemma i Borås. Runt Ramnasjön skulle loppet gå, ett varv ligger på ca 1300m och den som sprungit längst efter sex timmar vinner. Hur långt skulle jag då hinna?

Veckan innan blev det inte mycket sprunget, desto mer kolhydatladdning. Efter en liten frukost på lördagmorgonen åkte jag iväg vid åttasnåret på morgonen och hämtade min nummerlapp och sedan snabbt hem igen.
En till frukost skulle jag hinna med innan det var dags att åka till start med hela familjen. Kom till start en kvart innan skottet, det var liksom ingen idé att värma upp något när man ändå skulle springa långsamt.
Startskottet gick vid tio och så var man igång med de första stegen.
Tanken från början var att springa lite långsammare än 5 min/km. Som vanligt på tävling så kändes det idag väldigt lätt, så tempot hamnade precis på 5 min/km.
I början av loppet var det framförallt två löpare som hade en rejäl fart och ganska snabbt blev man varvad av bägge dem.
Min första mil passerades på 49:56 utan någon längre paus förutom något snabbt buskbesök. Andra milen landade på 50:24.
Allt rullade på fint, det var lite regn de två första timmarna men sedan slutade det regna ooch man kunde torka upp, temperaturen låg uppskattningsvis på runt fem grader under hela loppet.
Tredje milen passerades på 49:48 och fjärde på 49:25.
Väldigt jämnt, fint och lugnt tempo så här långt.
Marapasseringen låg på runt 3:30 och nu var man ute på helt okänt vatten, nu hade man blivit en ultralöpare och det fortsatta att rulla på fint, helt otroligt att benen fortfarande kändes pigga.
Tog några minuters paus vid 46-e kilometern där jag pratade med familjen och åt lite gott. Den femte milen gick därför lite långsammare än de övriga, 53:51.

Precis vid fem mil stod den där framför mig och blockerade vägen. Väggen.....
Helt plötsligt gick tempot ner markant, jag började ta långa pauser vid varvning och även gångpauser vid de små, små uppförsbackarna som fanns.
Målet på 7 mil var bara att glömma, nu var siktet inställt på 6 mil istället.
Den sjätte milen klarades tillslut av på 68:21, närapå sjutempo i snitt, när jag höll mig joggandes låg dock tempot på runt 6 min/km.

Jag fick ett konstigt ryck under sextionde kilometern då jag skulle "testa" att springa fort. Hör o häpna, det gick faktiskt att springa en kilometer på 4:34. Efter den kilometern började jag slöjogga igen.

Jag villa bara att loppet skulle ta slut, började verkligen tröttna på det här nu. Fick pepp av min fru de sista varven vilket höll mig i rörelse ändå.

Äntligen, äntligen gick skottet av och de sex timmarna hade gått. Stannade helt tvärt och konstaterade att man hunnit närapå 66 km idag.
Hade ryckt tag i en öl som vid sista varvningen som belöning, närapå den bästa Pripps jag druckit kan jag lova.
Bland de första tankarna som slog mig efter loppet var: Aldrig mer ultralopp.....
Vi får se hur det blir med det..

Den officiella resultatlistan har nu kommit, mitt resultat blev 65365 meter vilket jag är väldigt nöjd med.
Vinnaren Patrik Brants sprang så långt som 80232 meter vilket känns som ett helt otroligt resultat.
Rune Larsson har det svenska rekordet på 9 mil..


Tävlingen var otroligt bra ordnad av SOK-Knallen. Vid energistationen var det bara glada miner och en bra meny med allt från godis till mackor och varm korv. All möjlig dryck fanns tillgänglig.
Jag kan inte klaga på någonting från organisationens sida och vill bara säga tack för en otroligt bra dag.

Hur känns då kroppen idag, en dag efter loppet. Nja.... Det är väl lite sådär.
Stela ben och träningsvärk. Rör mig som en 80-åring och har markant infanterield, men det hör väl till efter ett ultralopp antar jag.

8 kommentarer:

  1. Har sett andra skriva om just det där sjuka att en markant tempoökning kan funka. Det låter ju helt otroligt att kunna öka till 4.34min/km efter 60km... RESPEKT och skoj att läsa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, helt sjukt att det funkade. Sprang faktiskt om vinnaren under den kilometern =)
      Det var riktigt skönt att sträcka ut benen ordentligt o få lite fart.
      Det var en liknande tempoökning som jag gjorde de sista kilometerna på Göteborg marathon.
      Jag får helt enkelt öva mer på att hålla uppe farten trots smärta och utmattning.

      Så här i efterhand kan man tänka lite på att jag skulle kunnat ha fortsatt i det tempot några kilometer till. Ja, det hade säkert gått men just då kändes det inte alls lockande. Men hade man bara kunnat koppla bort hjärnan så..

      Radera
  2. Tack för en härlig race-report
    Känns ännujobbigare att missa Borås 6H

    Mvh Anders

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anders, tack tack
      Det kommer en ny chans att springa nästa år för dig.
      Så här i efterhand kan jag tycka att det var ett riktigt trevligt lopp, det tyckte jag inte den sista timmen kan jag lova =)

      Radera
  3. Härlig rapport!! Blir såååå sugen att prova ett sextimmars jag med. Hoppas på Karlstad i Februari istället. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Nicklas.
      Ja, det var verkligen något speciellt att springa så länge. Anmäl dig till Karlstad och stort lycka till.

      Radera
  4. Springa i sex timmar, galet. Förutom den fysiska utmaningen antar jag att tristess är en riktigt stor utmaning att springa så långsamt så länge. Jag kan bli ganska uttråkad på vanliga marathonförberedande långpass på mellan 25-35km och då är jag ändå inte ute mer än 2-2,5 timmar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det var faktiskt helt galet att springa så länge. Det är nästan ännu galnare att jag är sugen på att springa sextimmars igen, så lät det inte efter loppet kan jag lova.
      Jag blev faktiskt inte så uttråkad, det var så många andra galningar som sprang loppet så man var ju aldrig ensam på banan som man kan vara under ett långpass.

      Den stora utmaningen till nästa gång blir att försöka hålla farten uppe trots att man är utmattad, jag vet att det går bara man kopplar bort hjärnan och biter ihop. Det mesta sitter i pannbenen de sista timmarna.

      Radera