söndag 2 juni 2013

Stockholm Marathon 2013

Nu dagen efter loppet har jag hunnit analysera och smälta in det hela. Jag är oerhört nöjd med loppet och här ska jag försöka ge en beskrivning av det.

Till att börja med vill jag tacka våra värdar på Hotell Väsby där vi tillbringade helgen. Inte dåligt med de Hot Shots som det bjöds på lördagkvällen. Man tackar ödmjukast.

På tävlingsdagen kom vi upp och jag fick i mig en bra frukost för att sedan åka in till starten. Nummerlappen var redan uthämtad så det var i stort sätt bara att ställa sig i startfållan. Har utnyttjade jag bajamajan för ett sista besök, min mage hade betett sig lite underligt under morgonen så jag var lite orolig för den innan start, men det visade sig att den i stort sett höll sig väl hela loppet.

Det var lite lyxigt att ställa sig i startgrupp B, trängseln innan startskottet var betydligt mindre än tidigare år och vid starten kom man in i rätt tempo direkt.  Någon vidare uppvärmning var det inte tal om, tog faktiskt inte ett enda löpsteg innan startskottet. Det fick räcka med lite hopp på stället.

Klockan tolv gick starten och vi rullade iväg, det kändes skönt att äntligen vara på väg och nervositeten som alltid infinner sig innan start försvann direkt.

Jag kom väldigt fort in i rätt tempo för dagen, strax under 4:10 min/km och det rullade på fint nerför Valhallavägen och Strandvägen. Hela första varvet sprang jag som en klocka utan några som helst svackor. Visst har Västerbron en lite backe men det var inget som bekymrade mig så här långt.
Vid 19 km precis innan man svänger ut på Gärdet stod min familj och hejade på, min fru kläckte ur sig att jag hade sprungit för fort.
Det kanske hade gått något för fort men det var bara att springa på. Den fjärde femkilometern var den snabbaste och sprangs på 20:19.

Ute på det öppna Gärdet var det något tuffare än innan, kände lite motvind precis innan halvmarapassering men jag låg i en liten klunga på tre löpare som fångade vinden något.
Halvmaran togs på 1:26:55 och jag hoppade över saltgurkan.
Strax efter kände jag någon liten anspänning i magen vilket jag hade oroat mig för innan start. Som tur var avtog det efter någon kilometer och kom inte tillbaka under loppet.

Både ute på Gärdet och Djurgården är det lite böljande kupering vilket suger lite på kraften så man fick ta det något lugnare i backarna.
Pigg o fräsch kom jag återigen ut på Strandvägen för andra gången. Här stod nu åter min familj och hejade på. Det är riktigt skönt att ha dem där som ett litet delmål i loppet.

Jag fortsatte ett mala på i samma tempo som innan strax över 4 min/km, Fyra kilometer sprangs visserligen fortare än 4 min/km under loppet enligt min klocka.

Södermälarstrand började det hända något, jag började springa om folk hela tiden. Att plocka placeringar var oerhört inspirerande.

På andra varvets passering av Västerbron trodde jag nog att väggen skulle komma snart som den har gjort innan. Men jag kände mig inte det minsta trött. Benen var helt med på att springa fort och långt idag.

Jag tog lite cola vid Stadshuset och även ögat fick smaka på lite cola.
Så svängde jag upp förbi Centralen och upp på Torsgatan som sluttar uppför. Här fick jag sällskap i min forcering i resultatlistan. En annan löpare och jag sprang här ihop i fyra kilometer fram till 41a kilometern där han halkade efter mig.
Vi sporrade verkligen varandra och det kändes som att jag hade raketmotor på ryggen. Här flög vi verkligen fram. Förra året var jag här helt slut och kunde knappt hålla styrfart.
Jag vet inte vem han var men tack vare honom kunde jag hålla uppe farten i slutet.

Den sista kilometern var jag ganska slut i benen får jag nog erkänna men här var det pannbenet som fick hålla farten uppe. Äntligen så svängde jag upp på Sturegatan och kunde se Stadion framför mig.
Överlycklig sprang jag in i Sofiaporten och sprang upploppet med uppsträckt hand med publikens jubel.
Sprang över mållinjen efter spurt på tiden 2:54:53 som 171-e man. Sänkning av mitt PB på fem minuter.

Nu kunde jag slappna av och lägga mig på tartanen och bara le efter ett helt underbart lopp där jag hade kraft och styrka under hela loppet vilket jag inte har känt under mina tre tidigare maror.

Kanske var det energiintaget som hjälpte mig den här gången. Jag tog vid varje femkilometerspassering lite av gelen jag hade med mig, detta började jag redan efter tio kilometer. Åren innan har jag börjat med energigel mot slutet vilket troligen är för sent.

Loppet sprangs oerhört jämnt som ni ser nedan och ni kan även se hur plockar placeringar andra halvan av loppet.









 



6 kommentarer:

  1. Du är grym. Stort grattis.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Tommy. Riktigt nöjd.

      Radera
  2. Sjukt imponerande! Grattis! :)

    SvaraRadera
  3. Stort Grattis, enormt bra kämpat! / emwmakr

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket Marie. Gött att springa lite fort :)

      Radera