tisdag 26 februari 2013

Ibland är det svårt att.....

inte tävla.

Under dagens lätta distansrunda såg jag en löpare några hundra meter längre fram. Jag tänkte direkt att jag ska hålla mig till mitt eget tempo o strunta i honom, men benen ville något helt annat och bara trummade på...
Jag kom närmare och närmare och precis innan jag hunnit ikapp honom stannade han upp och började gå. Jag sprang förbi och kunde återta mitt planerade tempo.

Idag kändes löpningen för övrigt mycket bättre än igår för då var det riktigt tungt.

4 kommentarer:

  1. Tråkigt att han stannade. Känner du dig inte lite lurad på segern :-).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite tråkigt var det allt, men huvudsaken var att jag viste att jag var vinnaren =)

      Radera
  2. Olov, så du tävlar inte alltid??? Jag har svårt att gå i trappor utan att försöka ta in på de framför mig - en egenskap som inte alltid är bra :-!

    Löpning till jobbet är perfekt för att få igång adrenalinet och alltid utmanande - finns alltid någon att hinna ikapp t ex över Västerbron i Stockholm... Förra veckan lyckades jag tom spring om en cyklist på Norr Mälarstrand - då kände jag mig nöjd :-) Sen att de allra flesta varken märker eller struntar fullkomligt i mitt tävlande spelar ingen roll. För mig är det skoj :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så du tävlar så mycket, till o med cyklar =)
      Jo, jag har faktiskt det inom mig också men någon cykel har jag nog inte tävlat mot ännu men däremot skidåkare.

      Radera