tisdag 2 juli 2013

Inte lätt.

Löpning är ingen lätt sport.
Löpning handlar mångt och mycket om att känna till sina egna begränsningar. Man måste veta vilket tempo man kan springa en given distans på utan att gå i väggen.
Å andra sidan får man inte vara för feg.
När jag sprang mitt senaste marathon visste jag ungefär vilket tempo som skulle funka och chansade en gnutta. Jag gick inte in i väggen och jag hade bra med krafter kvar den sista milen där jag kunde plocka många placeringar. När jag gått i mål hade jag tagit ut allt jag hade ur kroppen på bästa sätt. Det loppet rankar jag som det bästa jag någonsin gjort.

Stockholm marathon är liksom de flesta övriga lopp jag inriktat mig på och sprungit så gott som helt flackt. När man springer utan kupering är det hyfsat lätt att veta vilket tempo man kan lägga sig på.

Svårare blir det med Lidingöloppet som är ett kuperat terränglopp, hur ska man lägga upp loppet här för första gången tro?

I dag lyckades jag inte alls. Jag kände inte alls till mina egna begränsningar.
På dagens pass skulle jag springa sex backintervaller. Varje intervall bestod av 350 meter backe följt av 350 meter flack där farten skulle hållas uppe sedan 400 m joggvila och sedan på´t igen.
Jag sprang för fort på de två första intervallerna, mjölksyran började stiga i kroppen och till slut sprutade det syra ur öronen på mig.
Fyra intervaller klarade jag till slut med mycket vilja.

I dag lärde jag mig lite vad kroppen klarar, jag lärde mig att inte gå ut för hårt i början. Nästa gång jag springer det här passet ska jag springa sex intervaller men då fördela krafterna bättre.

10 kommentarer:

  1. Att Stocholm marathon är helt flackt kanske jag inte skulle hålla med om. London och Berlin är platta däremot. Min bästa tid på LL gjorde jag när jag körde hårt första milen, fast jag hört andra som gjort tvärtom. Gäller nog mest att få in rätt träning och ha en bra dag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Magnus.
      Skrev att inte att Stockholm Marathon är helt flackt, skrev så gott som flackt... Håller med om att det är en del kupering men den är ändå "överkomlig".
      Har ju aldrig sprungit LL men här får man nog vara beredd på att backarna kan spränga en om man inte springer smart.

      Det kanske är smart att gå ut hårt som du gjorde, funkade ju för dig.
      Vi får se hur jag lägger upp det.

      Radera
  2. jag skulle precis skriva som Magnus men nu hann han före...som debutant är det ju svårt att förhålla sig till vad som väntar, en del blir förvånande hur "lätt" Lidingö är i förhållande till vad de hört medans andra tar helt helt slut i backarna och aldrig vill göra om det.

    Vad jag förstår ska de första 15km vara relativt lättsprungna, mellan 16-19 kommer ett parti med mindre, branta backar där det går upp och ner hela tiden och ingen återhämtning erbjuds. Sista milen ska sedan vara relativt lättlöpt förutom de tre backarna vid Grönsta som inleder sista milen, Abborrebacken vid 25km och Karins backe vid 28km. Jag tror det handlar om att ha en grund och sedan bygga på genom att träna specifikt i sommar, dvs längre pass i kuperad terräng, gärna med delar i tävlingsfart. För min del betyder det att springa mycket i det tuffa motionspspår vi har där jag bor, där varje varv på 4km bjuder på sex tuffa backar.

    När det gäller tävlingsdagen kommer jag nog sikta på jämnt tempo, kanske 4:25'/km i början för att i alla fall ha lite marginal sista halvan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Staffan.
      Jag får helt enkelt plugga in banprofilen så jag vet vad som ska komma härnäst.
      Jag tror nog att jag inte kommer att tycka LL är så kuperat som, precis som du skriver att många säger, men vid träning är det nu kuperade pass som gäller.

      Jag har ju maraträningen som en bra grund så distansen är jag inte så rädd för.

      Radera
  3. Blir spännande att läsa dina rapporter om LL, då jag själv hade tänkt debutera nästa år som jag skrev tidigare. Man måste väl helt enkelt springa det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. hej Andreas.
      Jo det lär väl komma en del träningsrapporter här framöver och om ett par månader även en tävlingsrapport.

      Radera
  4. Var trött redan tidigt i loppet men vid 20 var det nog som värst. Här gick jag en bit uppför backen. När jag sedan hör speakern säga att vi nu har haft den lättare delen bakom oss kändes det mindre kul :)

    Blev sedan förvånad över att sista 10 km var så pass lättlöpta ändå. Gick visserligen i både Aborrebacken och Karins Backe men hade hela tiden koll på klockan.

    När det sedan var ca 7-8 km kvar förstod jag att det skulle gå vägen om jag bara fortsatte att röra på benen. 2.12.57 utan löpning i terräng eller nämnvärd backträning får jag vara hyfsat nöjd.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Mikael.
      Tungt att speakern sa så i det läget...
      Grymt att du fixade medaljtiden trots tung start. Bra pannben där kan jag tro.

      Radera
  5. Staffan skev ungefär det jag tänkte skriva... Jag har gjort några LL och senast för två år sen och tycker just 15-20km är det jobbigaste för att det är så orytmiskt

    Vad gäller träningen så tycker jag att spegifik träning som back-intervaller förstås är både bra och nödvändig. Men man ska samtidigt komma ihåg att även 30 km är rätt långt så långpassen behövs också. Jag kommer nog gröna på ungefär som vanligt men lite mer terrängpass och lite färre snabbdistanspass. Fast träningen är för mig ett pusslande så ibland får jag ta de pass som funkar (tex transportlöpning till jobbet och det är svårt att göra om det till terräng-transportlöpning :-)

    // Tobias

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Tobias.
      Ja, långpassen får man nog inte glömma av. Brukar köra året om men kanske inte så ofta hela tiden. Får nog bli ett nu till helgen =)

      Radera