På´t igen

Jag tror bestämt att mitt fotproblem börjar ta slut. Har nu sprungit sex dagar i sträck utan att känna av någon ömmande fot. 

Det har inte varit några svindlande kvalitetspass i bra fart utan mest lätta distanslöpningar i femtempo. Det längsta passet låg på 15 kilometer där jag även provade på att springa någon kilometer lite fortare. 

Nu ska jag bra springa lugna löprundor ett tag med lite varierande längd för att bygga upp foten igen. 

Även om jag vill springa tunga kvalitetspass igen, jag längtar verkligen efter det. Men det får jag vänta ett par veckor med. 

I pressen

Det blir inget finallopp för mig i år. Däremot är jag med på en bild i Aktiv Träning där det görs lite reklam för loppet.
Bilden tagen förra året efter målgång på långa banan, 18,8 km.

Idag sprang jag en mil.

Idag kändes foten så bra så att jag bestämde mig för att prova på en lite längre runda. Det blev strax över milen i väldigt varierande underlag, lite terräng, lite grus och lite asfalt. 

Kände inte av foten så mycket så jag kunde slutföra rundan springande. 

Däremot tyckte jag att det var tunga och jobbiga kilometer, jag snittade ju bara 4:57min/km.  

Det är förkylningstider här i familjen så jag har väl också fått något i kroppen. 

Fortsatt lugn löpning gäller för mig och gärna i terräng för att foten skall få det så skonsamt som möjligt.

Springer lite granna..

Har inte så mycket att skriva här egentligen. Foten är fortfarande inte helt bra så jag springer inte så mycket, blev tre pass förra veckan.
Det blir bara några kilometer åt gången, mer vågar jag inte.
Som längst sprang jag sex kilometer i förra veckan, en riktigt skön tur men jag ville bara fortsätta och springa o springa o springa.....
Jag känner väl inte direkt någon panik ännu och jag hoppas verkligen att foten är helt bra i början av december.