Igår hade jag planerat att springa 10 km i maratempo.
Jag sprang aldrig över huvud taget.
Istället var jag ute o flög, jag flög fram en liten bit ovanför asfalten.
Jag flög inte i 10 km utan jag flög fram 16 km en liten bit ovanför asfalten.
Jag flög inte 16 km i 4:15-tempo utan jag flög 16 km i 4:07-tempo en liten bit ovanför asfalten.
Det var en helt otroligt skön känsla att fullkomligt flyga fram utan att känna någon som helst ansträngning eller utmattning.
Benen, lungorna, hjärtat, blodådrorna, musklerna, hjärnan, fötterna, skorna och varenda liten fiber av kroppen fullkomligt dansade över asfalten igår.
Ojojoj vilken känsla.....
Wow, Runners High! Vilken känsla, jag har varit med om det ett par gånger också, det är nästan magiskt, man är som en en maskin som bara ångar på!!! Härligt!
SvaraRaderaRiktigt skönt Staffan. Helt oövervinnerlig känner man sig.
RaderaDet där bådar gott inför maran! Bränn nu inte allt krut före bara ;)
SvaraRaderaSka spara lite av krutet, jag lovar =)
RaderaSer fint ut inför maran till helgen.
SvaraRaderaTyvärr kommer jag vara bortrest så jag kan inte ställa upp i halvmaran. Hade varit kul att se om jag hade kunnat förbättra mina 1.24 från förra året. Med tanke på att jag aldrig känt mig starkare hade det naturligtvis varit kul att gå för pers.
Visst kommer min resa i helgen vara fantastiskt kul också men löpning är ju löpning :)
Ja du verkar ju vara i finfin form. Du fick ju till en bra tid på kretsloppet så 1:24 hade du säkert gått under på halvmaran. Men det går väl fler tåg.
Radera