En helg fri från löpning ute i det fria.

I lördags gav jag mig ut tillsammans med kära vänner för en fisketur med tillhörande övernattning. Vi brukar komma iväg varje sommar för en sådan här aktivitet vilket man ser fram emot. Sedan så är det ju inte bara fisket som lockar ut en, stämningen, grabbsnacket och känslan att få komma ut i naturen o koppla av är några av de saker.
Vädret var suveränt hela kvällen och större delen av natten. Precis som prognoserna sa så började det regna vid tresnåret på morgonen.
Vi sov några timmar i tältet innan vi packade ihop pinalerna, min fru kom sedan och hämtade upp mig.
Precis som vanligt på de här tillställningarna så inmundigas vissa drycker av starkare slag så jag var mestadels soffliggande hela söndagen. Min fru kände inte alls igen mig.
Jag fick sova nästan tolv timmar natten till idag, det var riktigt skönt att vila ut.
Jag var lite ambivalent inför dagens löppass. Hur skulle formen vara efter den här helgen??

Positivt överraskad redan den första kilometern, benen ville visst springa fort idag. Det som skulle bli ett lättare pass på max en mil blev istället ett pass som liknade torsdagens med flera snabba kilometer.
Det slutade på 13,6 kilometer på precis en timme, 4,26-tempo i snitt.
Men det var också känslan idag som var positiv, benen flög nästan fram och jag hade säkert kunnat springa ett varv till i samma tempo om jag velat.
Det är så här löpning ska vara helt klart.


Måndagens löppass

Mycket löpning men lite bloggande.

Prioriterar löpningen före bloggandet just nu. I dag blev det vilodag efter fem pass den här veckan. Tveksamt om det blir något springande i helgen.
Ska ut med kompisar och fiska i helgen med övernattning i det fria, det kommer bli skoj att komma ut lite.
Vad har jag då gjort sen senaste inlägget?
Det blev lite terränglöpning i tisdags som blev lite fartleksbetonad med snabba partier i knixiga stigar. Sprang där mycket på känsla.
I onsdags blev det ett kortare lätt distanspass där det inte finns mycket att skriva om.
I fredags däremot tog jag en längre lunch på jobbet och gav mig ut på 15 km distanspass. De första två kilometerna i 4:50-tempo kändes ganska jobbiga innan jag fått upp tempen i maskineriet. Pumpade därefter upp tempot så resten av passet låg på mellan 4:15 och 4:25. Ett tag sen jag sprang ett sådant här pass i "mellanfart", riktigt skönt.

Dubbla pass.

I dag blev det något så ovanligt som dubbla pass. Det var en hel evighet sen jag gjorde senast. Dessutom på första arbetsdagen efter semestern, konstig tajming...
Dagen började med en enkel morgonjogg på 6,5 km i 5:30-tempo.

Desto snabbare gick det på kvällskvisten. Då vankades det 5 km snabbdistans.
Jag hade tänkt lägga mig på runt 4-tempo.
Facit blev 4:06-tempo i snitt, fruktansvärt jobbiga kilometer i nästan konstant motlut på 60 meter.
Skönt med nedjoggen däremot som gick i en skön nerförsbacke.

Inget dubbelpass i morgon kan jag lova.

Måndagens morgonpass

Måndagens snabbdistans

Lyckade fyrahundringar

Mina intervallpass på senare tid har inte riktigt gått vägen, vissa har spårat ur halvvägs. Kanske är det motivationen som har svikit efter Stockholm Marathon, jag har inte haft den där extra kraften i psyket som behövs vid intervallträning.
Efter dagens pass med 12x400m som inte direkt är mitt älsklingspass så känns det som att jag är på banan igen. Motivationen var på topp och hjärnan var med mig under alla 12 intervaller så nu har man fått lite självförtroende väl till pass.
Snittet på fyrahundringarna hamnade på fina 3:18min/km och för er som är intresserade av tiderna har ni dem här.

1:22 - 1:18 - 1:19 - 1:15 - 1:17 - 1:17 - 1:17 - 1:23 - 1:18 - 1:20 - 1:18 - 1:21

Det var ganska varmt och klibbigt när jag gav mig ut men någonstans under den sjunde intervallen började det att regna och blåsa upp en aning. Det kanske var därför den åttonde intervallen blev lite långsammare.
Ganska skönt med regnet ändå men det avtog snabbt.


I morgon ska det börja jobbas igen efter semestern. Man är väl inte direkt jättesugen på det direkt. Sommaren är i alla fall inte slut och det återstår många härliga kilometer i löparskorna med värme innan hösten och vintern tar vid.


Söndagens löppass

En vecka i Dalsland.

Har varit bloggtorka här ett tag, det beror inte på att jag har lagt av med löpningen utan för att jag haft en skön vecka i en surffri zon.
En vecka i svärföräldrarnas stuga i Dalsland ett stenkast från Vänern.
Det har varit en vecka som började med regn o rusk och som slutade med sol o blå himmel. Vi har hunnit med bad, svamplockning, lek, släkthäng och vad den här bloggen framförallt handlar om - löpning!!
Fyra härliga pass har det blivit sen senast.

- 17 km snabbdistans, hade dålig satellitkontakt till min klocka så jag vet inte rikigt vilket tempo passet slutade på men jag skulle gissa runt 4:20.

- 11,5 km lätt distans på härligt somriga vägar och stigar.

- 7 km progressiv löpning från 4:50-tempo ner till 3:45-tempo den sista kilometern där det var riktigt slitsamt i värmen.

- 22 km långpass mitt på dagen i ökenhetta och solen i zenit. Strax under 5-tempo rätt igenom och det var otroligt skönt att få till ett långpass.

Avbrutet tusingpass.

Gav mig ut idag för att köra ett klassiskt tusingpass men en minuts ståvila. Psyket var inte riktigt med mig idag så jag avbröt mitt på den sjätte intervallen.
Jag hade riktigt bra fart på de fem första intervallerna med ett snittempo på 3:40 och tittar man på pulsvärdena så ser dom inte så illa ut.
Jag får väl ta o skylla på vädret som var otroligt kvavt och klibbigt. Efter att jag gett upp så tog jag mig en längre nedjogg på sex kilometer hemåt.
Är trots allt ganska nöjd med dagens pass.


Fredagens löppass

Fågelvägen till häglaredsmasten.

I morse smög jag iväg innan övriga familjen hade vaknat, klarblå himmel och fin skön luft, ca 15 grader.
Hade letat fram en gammal kompass och tog ut riktningen mot Häglaredsmasten som tornade upp sig i fjärran.

Ja, det var blött. Ja, det var snårigt. Ja, det var backigt. Ja det var jävligt. Men det var också riktigt riktigt skönt att bara plöja genom helt obanad terräng likt en vilde på flykt. 

Masten växte och blev större för varje steg jag tog.

Till slut var jag så nära så jag kunde se den hela tiden och behövde inte springa efter min kompass. Vips så var jag helt plötsligt framme vid mitt mål. 

Slappade lite där under den 332 meter höga pinnen, käkade lite russin och drack lite granna. Sedan bar det av hemåt igen. 

Lite bättre vägar nu med asfalt under sulorna. Speedade upp farten så de sju kilometerna hem gick nu i 4:20-tempo. 

De 3,4 km till masten hade gått i 10-tempo i den snåriga skogen. Jag lyckades ganska bra med dagens projekt att följa fågelvägen vilket hade inneburit 3,14 km, jag sprang alltså bara 260 meter för långt!

Onsdagens löppass