söndag 1 april 2012

37,25 km, årets längsta långpass.

Jag har haft ett par mediokra veckor på löparfronten, beroende på både knäont och förkylning.
Den här veckan känns det som att jag har kommit igång igen.

I tisdags blev det ett snabbdistanspass där jag höll maratempo i 11 km. Det var en ganska tuff bana där första hälften var nerför, här flöt det på väldigt fint. Andra hälften gick uppför och här fick hjärtat jobba rejält.

I fredags tog jag mig ett riktigt njutpass i solskenet. Det blev en hel del terräng och jag utforskade lite nya stigar, det var förvånansvärt torrt ute i skogen och jag höll mig torrskodd hela passet.
Det slutade på 19 km i 4:35-tempo.

I går sprang jag till min korta backe där jag körde tio ryck. Jag tog inte ut mig fullt ut och jag kunde behålla flytet hela vägen.

Idag gav jag mig ut på långpass, flera veckor sedan det blev något av den varan så nu var det på tiden.
En hel del asfaltsnötning blev det, men i mitten blev det lite annorlunda. Där skulle ett berg bestigas på grusväg och stig, ett parti var det rejält lerigt så där hade mina slitna Ds Trainer svårt att hålla greppet.
Nöjd efter 37,25 km i 4:45-tempo kom jag hem och konstaterade att det här var ju inte sådär speciellt jobbigt.
Det är ju inte vanligt med så här långa pass, men något till på över 35 km får det nog bli innan maran.

10 kommentarer:

  1. Hatten av för det passet och den längden! En annan fick kämpa som en gris för 31 km i sub5 tempo :-P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Eva. Gött att springa långt ibland.
      Jag tycker allt att du kämpar på riktigt bra.

      Radera
  2. Oj då! Satsar du på längre distanser än maran? Om inte så behöver du inte springa längre än så där :-). Satsa på fartökningar i stället för att springa så långt :-).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Lennart.
      Kanske längre distans i höst. Ska vara en sextimmarstävling här i Borås i höst, funderar på att ställa upp. Men då mest som en kul grej.

      Radera
  3. Oj vilket låååångt pass och skönt att det inte upplevdes jobbigt. Det bådar gott! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodå, det var låååångt, men konstigt nog kändes det inte så långt.

      Radera
  4. Håller med övriga, jösses vilket pass och i vilken fart! En gång har jag sprungit 38km på träning innan en mara, tror det var 2009, också i hygglig fart men frågan är om så långa pass egentligen behövs, Någon gång är det säkert bra att testa på 35-36km men resten klarar man med hjälp av stämningen/publiken och att det är tävling.

    Bra gjort i vilket fall och det ser ju riktigt bra ut träningsmässigt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Staffan.
      Lite kul att springa lite längre ibland.
      Det känns bra med långpassen nu, sämre är det kanske med farten som måste trimmas upp.

      Radera
  5. Sager som de ovriga, vilken skon kansla att kunna avverka den distansen och kanna att det inte var jobbigt alls - det badar ju gott!

    SvaraRadera