Kretsloppet 2011

Vi börjar med lillemans lopp som gick några timmar innan mitt lopp.
400 meter skulle springas och jag tror allt att han var lite nervös. Vid starten träffade han några.kompisar som han kunde springa tillsammans med.
Efter lite uppvärmning bar det iväg på Borås gator.
Han sprang faktiskt hela vägen, en riktigt bra prestation för min lilla fyraåring. Efter målgång blev det en fin medalj, banan, dryck och en happy meal.

En nöjd löpare

Efter loppet måste man stretcha.

Förväntningarna för mitt lopp var inte stora. Usel uppladdning med nästan en månads förkylningaroch minimalt med träning. Jag skulle i alla fall ge sub39 en chans och om inte det skulle gå så kanske ändå man skulle på ett officiellt resultat på under 40.
Jag har en gång tidigare sprungit milen på under 40 minuter, den 15 april i år sprang jag på 39:31 under träning.
På Göteborgsvarvet sprang jag också ganska snabbt. Då tog jag första milen på 40:26 och andra på 40:48, då med mycket bra känsla i kroppen.
Hur skulle det då kännas i dag att springa på planerade 3:54 tempo?


Jag värmde upp ett par kilometer och det kändes ganska bra, så som det brukar kännas före tävling. Sedan blev det en massa hoppande och skoknytande i startfållan.
Dagens skor var föresten mina Asics Tarther.

Startskottet gick av och jag sprang iväg. Lika svårt som vanligt var det att inte springa för fort så första kilometer gick på 3:46.

Vid starten

Jag bromsade sedan av avsiktligt och 2-4 kilometern gick i ett väldigt behagligt tempo på 3:49, 3:55 och 3:52.

Det var fram till nu inga problem alls att springa, sedan började det kännas tungt för att hålla i sig resten av hela loppet. Jag lyckades ändå bita ihop och hålla uppe tempot hyfsat. Det tyngsta partiet var på den nionde kilometern som avslutas med en brant uppförsbacke, där var man inte stark i benen. Sista kilometern var mitt inne i city så där var man ju tvungen att springa snyggt och snabbt för all publik, lyckades få till en liten spurt och den kilometern landade på 3:47.

I det stora hela kände jag inget flyt under någon del av loppet och de där lätta stegen som jag framför allt kände på Göteborgsvarvet i våras lyste med sin frånvaro. Men alla dagar kan väl inte heller vara toppendagar. 

Helt slut kom jag i mål på tiden 38:55, jag lyckades alltså med mitt mål med 5 sekunders marginal. Det får man väl vara nöjd med. Ett snyggt och prydligt PB med en betryggande marginal upp till 40 minuter fick jag ju till.

Det var efter loppen det bedrövliga började...

Alldeles otroligt ont under foten, precis framför hälen på vänster fot. Det smärtar när jag stödjer där och man linkar lite när man går. 

Det började egentligen i torsdags förra veckan, då vaknade jag upp med smärta precis där. Sedan har det gått över men nu har det alltså kommit tillbaka. Vet inte vad det kan vara men det är nog så att det får kollas upp. 

Jag är dålig på att ställa egna prognoser, men hälsporre ligger kanske nära till hands. Men kommer hälsporre som en blixt från klarblå himmel?