I dag tyckte jag att foten kändes så bra att jag provade att springa lite med den. Jag var lite orolig innan att det inte skulle gå bra.
Så med lite darriga ben, likt en nyfödd kalv som reser sig för första gången tog jag de första löpstegen. De första sedan kretsloppet för tio dagar sedan.
Det gick riktigt fint så jag fortsatte att springa, hade planerat att inte springa mer än ett par kilometer. Så fick det också bli, efter 2,38 km i 5:20-tempo kom jag hem. Foten höll och det kändes inte värre än när jag gav mig ut, kände mig lättad efter det här goda beskedet.
Nästa gång kanske jag kan öka längden till tre-fyra kilometer, nästan ett långpass......
Härlig och inspirerande läsning! Krya på dig. Skynda långsamt. Det är värt det. Tack för pepp i samband med mitt Berlinlopp också :)
SvaraRadera