Stockholm marathon 2012

På torsdag kväll åkte hela familjen upp till Stockholm för att få en trevlig minisemester. Husera skulle vi få göra hemma hos vänner i Uppland Väsby.

Efter en femkilometers lätt jogg på fredag morgon åkte vi in till stan. Där vi besökte Junibacken, barnen fick träffa många välkända sagofigurer och leka i miniatyrhusen.

På kvällen åt vi tillsammans med våra vänner en god middag på restaurang, min maträtt såg ut så här...

Pasta carbonara med dubbel pasta..

Jag lade mig ganska tidigt på kvällen för att vara pigg och glad på lördagen. Efter en god natts sömn vaknade vi och åt en rejäl frukost och åkte in till Stadion där starten skulle gå.

Tunnelbanestationen var rena omklädningsrummet där det luktade liniment och det prasslades med sopsäckar.

Det stora samtalsämnet innan start var vädret och vad man egentligen skulle ha på sig. Jag valde att ha på mig korta tight och t-shirt, en långärmad underställströja skulle jag ha på mig innan start för att hålla värmen. Jag hade på mig den mer än halva loppet....  
Keps på huvudet för att hålla borta regnet från ansiktet, skärmen var också skön att gömma sig bakom i blåsten.

Så här såg man ut innan start...

Efter toabesök ställde jag mig i starten så sent som tio minuter innan start, startgrupp C gällde för mig.

Efter lite hoppande så gick starten, lite trångt som vanligt i början man ganska snart kunde man stabilisera farten till runt 4:15 min/km där jag hade tänkt ligga.
Valhallavägen ner mot TV-huset och vidare mot Strandvägen. Där började man känna att det blåste idag men det var inte så störande så här i början av loppet.
Jag sprang vidare förbi Norrmalmstorg och ut på Gamla stan förbi Kungliga slottet. Slottet fungerade idag som ett fint vindskydd.
Efter slussen vidare mot södermälastrand där det idag inte var lika mycket publik som förra året, de som hade letat sig ut hurrade på oss och gav ett fint stöd för oss löpare.

På Västerbron blåste det rätt emot en hörde någonstans att det var 18m/s i byarna, än värre var det nog på andra varvet.
Hade inga problem att hålla farten uppe, även humöret var på topp.
På norr mälarstrand såg jag en bekant löpare, nämligen Staffan vars blogg jag har följt under en längre tid och liksom jag hade han idag sub3 som mål.
Jag bytte några ord med honom och vi sprang på mot Stadshuset.
Vidare förbi Centralstationen, Torsgatan och Odengatan som sluttar svagt uppför. Förbi Humlegården och så var första varvet avklarat efter 16,5 km
Det hände väl inte så där jättemycket förrän strax innan man svänger ut på Gärdet, där stod min fina familj och hejade på mig, barnen såg lite blöta och hängiga ut i regnet dock. Det var skönt att veta var dem skulle stå och heja.

Kilometern innan halvmara passeringen var otroligt tung, vinden blåste rakt framifrån. Här fanns det inte heller några hus eller träd som fångade vinden, det fick vi löpare göra istället...

Gärdet och Djurgården var ganska folktomt så det kändes skönt när man åter sprang ut på Strandvägen där jag fick se min familj igen.

De var beredda med energybar och gel för mig, behövde dock ej detta. Istället fick dem hjälpa mig att slita av mig min genomblöta undertällströja.

Andra varvet gick bra till jag åter kom till Västerbron vid 33 km, där blåste det rätt emot en. Vaderna började strejka här någonstans, det började helt enkelt bli tungt för mig. Tretimmarsfarthållarna som jag sprungit i närheten av hittills liksom Staffan kom längre och längre ifrån mig.

Vaderna blev stelare och stelare och vid runt 36-37 kilometer började jag ge upp mitt mål på tre timmar och siktade istället in mig på att inte bryta ihop totalt och ändå få ett fint PB. Torsgatan var tung, uppförsbacken på Odengatan var tung, nerförsbacken på Odengatan var nästan ännu tyngre och nu var det bara två kilometer kvar till mål.

Hade bara inte vaderna börjat strejka hade det gått bra att springa vidare i mitt planerade tempo, ordentligt trött i övrigt blev jag aldrig så det var ju lite retligt.

Jag hade lite planer på att stanna och massera vaderna, men det hade nog bara gjort att jag inte skulle kunna ta några fler löpsteg över huvudtaget.

Till slut när det bara var en kilometer kvar såg man äntligen Stadion torna upp sig, stapplade vidare i femtempo och sprang in genom Sofiaporten där man möttes av publiken, det var riktigt skönt.

De sista tjugo meterna spurtade jag faktiskt in och kom in på tiden 3:05:33. Det är nytt PB med över fyra minuter och dessutom i vidriga yttre förhållanden med blåst, regn och blott fyra grader.

Efter målgång var det inte så roligt, det var rent ut sagt ett helvete. Man var helt utpumpad på energi, blöt, kall och utan några vidare kläder. Dessutom kunde man inte gå, man stapplade fram som en hundraåring, fick backa nerför trappor. Man darrade som aldrig förr och det tog säkert en timme innan man slutade frysa.

Tack Kai för bilen och sätesvärmen.

Tack till min Fru, mina barn och Johanna att ni uthärdade kylan och regnet och hejade på mig, ni hade det kanske värre än mig.

Nöjd och belåten fick man en sådan här fin middag på kvällen.

Tiderna har ni här för dem som är intresserade.