På´t igen

Jag tror bestämt att mitt fotproblem börjar ta slut. Har nu sprungit sex dagar i sträck utan att känna av någon ömmande fot. 

Det har inte varit några svindlande kvalitetspass i bra fart utan mest lätta distanslöpningar i femtempo. Det längsta passet låg på 15 kilometer där jag även provade på att springa någon kilometer lite fortare. 

Nu ska jag bra springa lugna löprundor ett tag med lite varierande längd för att bygga upp foten igen. 

Även om jag vill springa tunga kvalitetspass igen, jag längtar verkligen efter det. Men det får jag vänta ett par veckor med. 

I pressen

Det blir inget finallopp för mig i år. Däremot är jag med på en bild i Aktiv Träning där det görs lite reklam för loppet.
Bilden tagen förra året efter målgång på långa banan, 18,8 km.

Idag sprang jag en mil.

Idag kändes foten så bra så att jag bestämde mig för att prova på en lite längre runda. Det blev strax över milen i väldigt varierande underlag, lite terräng, lite grus och lite asfalt. 

Kände inte av foten så mycket så jag kunde slutföra rundan springande. 

Däremot tyckte jag att det var tunga och jobbiga kilometer, jag snittade ju bara 4:57min/km.  

Det är förkylningstider här i familjen så jag har väl också fått något i kroppen. 

Fortsatt lugn löpning gäller för mig och gärna i terräng för att foten skall få det så skonsamt som möjligt.

Springer lite granna..

Har inte så mycket att skriva här egentligen. Foten är fortfarande inte helt bra så jag springer inte så mycket, blev tre pass förra veckan.
Det blir bara några kilometer åt gången, mer vågar jag inte.
Som längst sprang jag sex kilometer i förra veckan, en riktigt skön tur men jag ville bara fortsätta och springa o springa o springa.....
Jag känner väl inte direkt någon panik ännu och jag hoppas verkligen att foten är helt bra i början av december.

Äntligen har jag fått springa av mig lite

I dag tyckte jag att foten kändes så bra att jag provade att springa lite med den. Jag var lite orolig innan att det inte skulle gå bra.
Så med lite darriga ben, likt en nyfödd kalv som reser sig för första gången tog jag de första löpstegen. De första sedan kretsloppet för tio dagar sedan.
Det gick riktigt fint så jag fortsatte att springa, hade planerat att inte springa mer än ett par kilometer. Så fick det också bli, efter 2,38 km i 5:20-tempo kom jag hem. Foten höll och det kändes inte värre än när jag gav mig ut, kände mig lättad efter det här goda beskedet.
Nästa gång kanske jag kan öka längden till tre-fyra kilometer, nästan ett långpass......

Munkar, världsrekord och cykling

Helgen har varit skön.
Efter firmafest i fredags kväll med god mat, dryck och trevligt sällskap blev det en skön nattlig promenad hem på fem kilometer.
Det var allt lite mörkt i skogen men jag hittar bra på mina gamla löparspår.

I går var vi på höstmarknaden. Den bjöd på langos, godis, karuseller och 11 munkar!! Det visade sig att resten av min familj inte är så förtjusta i munkar så jag fick klämma i mig nio stycken helt själv.
Det blev även världsrekord i Marathon nere i Berlin, minns nu inte tiden exakt men jag tror det slutade på 2:03:38, i alla fall en otrolig bedrift. Jag lyckades titta på sista kvarten av loppet på TV innan vi gick ut i trädgården och beskar äppleträd.

Träningsmässigt för min del har den här helgen enbart bjudit på en timmes cykling.
Idag blev det på lite mindre stigar på banor där SM i mountainbike avgjordes i somras.

Hur är det med foten då? Lite bättre dag för dag, vi får se hur den reagerar när jag provar att springa med den.

På sadeln

Tror inte skadan på foten är så illa som jag befarade. Jag har masserat och smort in med Voltaren Gel tre gånger om dagen och det verkar göra susen. Nu känner jag ytterst lite när jag går men jag har bestämt att det ska vara helt borta innan jag försöker mig på att springa igen. 

Om det fortsätter bli bättre i samma takt så kanske jag kan ta en provrunda på ett par kilometer i slutet av nästa vecka. 

I brist på löpning så blev det lite alternativt idag. Hoppade på min mountainbike som jag annars använder ytterst sporadiskt. 

Jag var ute en timma och avverkade  25 km på backiga grusvägar och på asfalt. Jag cyklade där jag tidigare sprungit långpass flera gånger, nu gick det dock lite fortare.

Det var ganska skoj att cykla och jag fick igång flåset riktigt ordentligt. Det jag saknade var dock riktiga pedaler där skorna sitter fast.

Några småstigar blev det inte, kanske nästa gång.