En svensk klassiker

I lördags skulle den fjärde och sista delen av klassikern prickas av, nämligen Vansbrosimningen.

Som jag skev om förra inlägget hade årets upplaga kortats av till halva distansen på grund av kyligt vatten. Det innebar att av dessa 1500 meter skulle 500 meter simmas nedströms i Vanån och 1000 meter motströms i Västerdalälven. 

På fredagen åkte hel familjen upp till Nås, strax utanför Vansbro där vi inkvarterade oss på en camping. Startkuvertet hämtades och vi kände även på vattnet där simningen skulle gå. 

På lördagsförmiddagen åkte vi in till Vansbro där vi fick se de första startgrupperna gå i mål. Vi såg även Lars Erlman gå i mål efter en fantastisk prestation. 

Han har gjort en riktig superklassiker där han har genomfört alla fyra klassikergrenar under 24 timmar inklusive transporter. Med 30 minuters marginal fick han tillslut slå handen mot målplankan i Västerdalälven. Nästan så att man fick tårar i ögonen av att se och uppleva detta. 

Så var det min tur att ge sig ut i vattnet. Har varit riktigt nervös för detta för vatten är inte alls mitt element. 

13:38 sprang jag ut från stranden och började simma. 

Jag kände inte av kylan i våtdräkten och det var mycket lätt att simma i början där det var medströms. Visst var det lite trång emellanåt men det hade jag ju också räknat med. 

Efter 500 m svängde jag höger in mot Västerdalälven och det började gå trögare när man fick simma motströms men framåt gick det i alla fall sakta men säkert. 

Riktigt härligt att familjen kunde gå på strandpromenaden bredvid och heja på mig, det gav extra energi musklerna. 

Jag simmade den mesta delen bröstsim men vid ett tillfälle vid mitten av loppet försökte jag mig på att crawla, jag tog några tag men kände ganska snabbt krampkänningar i vaden så jag återtog bröstsimmet omgående. 

Klockan hade jag ingen som helst koll på, min fru ropade lie tider men jag hörde inte riktigt vad hon sa. 

Till slut kom jag så fram till målet efter en förvånansvärt behaglig och nästintill njutningsfull resa där rädslan innan var helt obefogad. 

Ett tiotal meter innan mål vågade jag mig på att crawla för en sista spurt innan jag dunkade handen i målplankan. 

Så var den svenska klassikern bärgad till slut, efter 37 minuter i vattnet. 

Nöjd och glad myste jag med en alldeles skinande ny klassikertröja resten av helgen. Många som jag småpratade med gratulerade till klassikern och humöret var på topp. 

Superklassikern missade jag med en hårsmån, totaltiden blev 20 timmar 2 minuter och 25 sekunder. Här kan jag helt klart skylla på felkörningen i Motala. 

Lite surt är det allt men jag gläds trots allt av en väl genomförd förstagångsklassiker. 

Det kommer säkert göras fler klassiker i framtiden och då ska jag kapa åtminstone 2 minuter och 25 sekunder. 

 

 

 

 

Temperaturen är låg

Den senaste tiden har jag mer o mer oroats hur det ska gå på klassikerns fjärde o sista moment nämligen vansbrosimmet 3000 meter i öppet vatten.

Jag har ju tidigare i år förträngt mina bristande simkunskaper till förmån för både skidträning och cykelträning. 

Men nu står jag helt plötligt framför den kanske svåraste utmaningen av alla fyra, det är i alla fall det momentet jag är allra sämst på. 

För att inte komma helt oförberedd till start nu på lördag har jag i alla fall provat att simma med en lånad våtdräkt. 

Jag fick tillfälle att träffa Tommy tidigare i veckan för ett pass i i en sjö i närheten. 

Han gav mig många värdefulla råd och jag försökte mig på att crawla. Det ser så lätt ut när man får se andra som kan men när man själv ska försöka blir det syntax error. 

Det som skar sig mest vare det där med andningen, kunde helt enkelt inte synka det med armtagen vilket resulterade i att jag inte fick någon luft. 

Nej det får nog bli en blandning av alla möjliga simsätt för att komma i mål, för i mål kommer jag. 

Den här veckan har även mångt och mycket handlat om temperatur. Temperaturen i Västerdalälven och Vanån ligger på under 13 grader efter veckor av regn och kyla. 

Ini det sista har tävlingsledningen väntat på temperaturhöjning, vid 14 grader går tydligen gränsen för att man ska kunna garantera säkerheten mm.mm. 

I dag kom slutligen beslutet, Vansbrosimmet 2014 kommer att halveras till 1500m men loppet kommer ändå räknas in i klassikern som tur är. 

Jag är lite kluven till det här. Å ena sidan hoppar jag högt av glädje då jag slipper vattenhelvetet men å andra sidan har man ju inte gjort riktigt hela klassikern där ändå 3000 m simning ingår. Det är bara att gilla läget o göra det bästa av de återstående 1500 m. 

I förra inlägget skrev jag att jag har 71 minuter kvar för att klara hela klassikern på under 20 timmar. I det här fallet är det bara att dubbla min tid. 35 minuter och 39 sekunder har jag alltså på mig.
Kan säga direkt att det aldrig kommer att gå, så superklassikern kommer bara vara en dröm som aldrig blev sann. 

Hej hopp.

 

Vätternrundan 2014

På fredagen åkte jag själv till Motala för att cykla Vätternrundan. Tält sattes upp inte långt från start.

Cykel var pumpad och jag var kolhydratladdad.

Så var det äntligen dags att genomföra dessa 300 kilometer på sadeln.

 

 

 

 

Tiden räknade ner och så gick starten för grupp 5 klockan 19:38. De första kilometerna gick i väldigt makligt tempo innan man kom ut från stadskärnan.

Sedan började det gå lite snabbare och man körde om lite cyklister då o då.

Efter ytterligare några kilometer började en klunga bildas så det var liksom bara att hänga på där när farten tilltog.

Nu gick det som en dans, vi var säkert 40 cyklister som i någon medvind rullade på där i en hastighet som var uppemot 40 km/h. Å vad lätt det var att bara glida med.

Vädret var perfekt, blå himmel precis lagom varmt. Här o var fanns det publik som hejade på.

Innan Gränna cyklade vi om en klunga som antagligen hade startat som första grupp kl 19:30 och när vi kom in och cyklade igenom Gränna hade det gått ut en väldigt massa folk för att titta på oss. Något skumpigt var det dock i Gränna för där får man cykla på gatsten. Det gjorde att jag trodde cykeln skulle skaka sönder totalt men det kom igenom med alla skruvar på plats.

 

Gyllene Uttern efter 76 km passerades efter 2:09 vilket ger en fin snitthastighet på strax över 35km/h.

Så åkte klungan vidare ner mot Jönköping. Oftast låg jag någonstans mitt i klungan men ibland gick jag o drog för att dra mitt strå till stacken.  

 

I Jönköping efter 102 km gjorde jag mitt första stopp, här skulle det bjudas på köttbullar o mos.

Men.... det blev varken köttbullar eller mos. Maten hade inte kommit ännu tyvärr så jag fick klara mig på bananer, släta bullar och kaffe. Jag passade även på att fylla på cykelflaskorna med energidryck innan jag drog iväg igen.

 

Det märktes att det var fredagkväll i Jönköping, några fyllerister stod på gatorna och musik spelades på håll samtidigt som det började skymma. Lamporna sattes på och jag ställde mig in på den motvind som hade utlovats på den västra sidan om sjön vilket är en nätt sträcka på 15 mil. 

Nu hade "min" klunga splittrats men jag hittade en annan grupp som jag åkte snålskjuts på. Backarna upp mot Bankeryd besegrades med ganska liten ansträngning så än så länge hade loppet gått som en dans.
Det märktes dock att den grupp jag nu cyklade med inte var riktigt helt nöjda med att jag åkte med dem men jag "snålade" ändå med dem en bit.

I Fagerhult efter 133 km på tiden 4:15 (31,3 km/h i snitt) stannade gruppen dock för en snabb energipåfyllning. När gruppen åkte iväg valde jag att stanna ytterligare någon minut för att sedan åka själv.
Nu hade skymningen blivit till natt, klockan hade slagit tolv och jag var helt själv på vägen. Såg inte en cyklist på över en timma. Några få lastbilar mötte jag i mörkret, det kändes lite ödsligt där på vägen.
Jag hade någon motvind men inte alltför tungt men farten gick dock ner nu när jag fick bryta vinden själv. Jag kunde ändå hålla en hyfsad snittfart på runt 30 km/h.
Strax innan Hjo såg jag dock ett ljussken bakom mig som kom närmare och närmare, vipps så blev jag ikappkörd av ett trettiotal cyklister som höll god fart, såg på nummerlapparna att de startat ca 40 minuter efter mig i Motala. Nu var det bara att hänga på så jag la mig i bakre delen av klungan.
Det visade sig vara ca 10-15 st som gick på rulle längs fram och resterande följde bara med i baksuget.
Jag vet inte riktigt hur alla oskrivna regler funkar i klungkörning, om man bara får hänga med.
Men jag valde efter ett tag att hjälpa till längst fram där cyklisterna gick på "rulle". Det var riktigt skoj och jag kände mig välkommen i gänget. Det här gjorde att jag fick en nytändning efter min solocykling lite tidigare.
Tempot norrut var riktigt bra. I Hjo där jag egentligen hade tänkt stanna o käka lasagne åkte klungan vidare så här var det bara att glömma lasagnen och glida med.
Snart började natten gå mot gryning och med tramptag efter tramptag närmade vi oss målet kilometer efter kilometer.
I Boviken efter 225 km på tiden 7:06  (31,7 km/h i snitt) stannade vi för kort påfyllning någon minut, det var nu tredje gången jag stod på benen efter 225 km. Några släta bullar och banan slank ner i en hungrande kropp.
Vid ett skede när jag låg nästan sist i klungan såg jag längre fram att klungan hade splittrats, ve o fasa. Den första halvan låg nu 150 m före så det var bara att ta upp jakten vilket visade sig vara svårare än jag hade trott från början. Jag fick verkligen ta i för att komma ikapp men efter fem grimaserande minuter var jag äntligen ikapp och kunde vila något.
Det rullade så vidare, tog någon powerbar eller gel då o då för att hålla uppe energinivån i musklerna. Till sist började dock energin tryta och jag fick slutligen släppa klungan som jag hållit ihop med i 7 mil. De seglade iväg och nu började det kännas ganska segt.
Jag visste dock att snart skulle en vändning komma, snart skulle jag åka söderut igen vilket skulle innebära medvind.
I Hammarsundet fanns det en kontroll där jag stannade, käkade upp mig och kom överens med en annan sliten ensamseglare att köra ihop de sista fyra milen in mot Motala.
Vi turades om att dra, det gick bra i någon mil tills något underligt hände. På något underligt vis kände jag att jag hade kraft i benen igen. Energin var återfunnen så nu vara det bara att dra på allt vad man kunde den sista timmen.
Tyvärr så kände min följeslagare uppenbarligen inte likadant för det blev så att jag drog ifrån honom, får be om ursäkt för detta om du läser det här.
Solen sken nu ganska högt på skyn trots att klockan bara var fyra på morgonen. Jag intog här fartställning och körde ikapp med fågelkvittret på de vackra Östgötska småvägarna några mil innan mål i Motala.
Nu vara det bara jag mot sub10 som gällde, jag visste att det skulle gå men med hur många viktiga minuter visste jag inte.
Varje minut var verkligen viktig för att det ändå kanske skulle gå att genomföra hela klassikern under 20 timmar vilket blir en "superklassiker". Nu är det ju bara simning kvar och där behöver jag dessa minuter.
Till slut körde jag in mot Motala i riktig racerfart, men här kom min värsta mardröm att bli till verklighet.
Jag har några gånger drömt om att jag har sprungit men liksom inte kommit till mål och nu var jag här i verkligheten fast på cykel.
På något vis hade jag åkt fel inne i Motala. Vet inte om det berodde på min ovaksamhet eller om det berodde på banmarkeringen. Jag körde ju helt solo så jag hade ju ingen att förlita mig på heller.
Jag hade helt enkelt efter ett varv runt den där sjön åkt vilse bara några hundra meter från mål. Det vara en massa cyklister ute på gatorna som skulle starta och ingen av dem visste var målet var, jag frågade några funktionärer som inte heller visste var målet var, helt otroligt!
Till slut vara det en som sa att målet var på strandpromenade vilket jag visste var den var. Jag åkte dit med andan i halsen.
Jag såg målet torna upp sig, men jag kom från fel håll!! Nu var jag tvungen att cykla tillbaka några hundra meter för att få min tid registrerad och till slut kunde jag vakna från mardrömmen och komma i mål på riktigt.
Jag vet inte hur mycket jag tappade på det här men jag skulle tro att det rör sig om 10 otroligt viktiga minuter.
Jag visste inte om jag skulle vara glad för att ha genomfört rundan på eller förbannad för felkörningen i Motala.
Jag beslutade ändå att vara glad och lycklig för att ha genomfört rundan på en tid som var långt bättre än mina förväntningar. Sub10 klarade jag med nära 20 minuter. 9:41 blev tiden för dessa 30mil.
Med darriga ben med medaljen runt halsen käkade jag pastasallad i parken och bytte några ord både med cyklister som kommit i mål och som precis skulle starta.
Ganska snart cyklade jag vidare till mitt tält där jag skulle få min efterlängtade vila.

Nu har jag utfört tre av fyra grenar på En svensk klassiker.
Lidingöloppet 2:07:37
Vasaloppet 6:59:26
Vätternrundan 9:41

Det här innebär efter lite avrundning att jag har en timme och elva minuter på mig att klara av tre kilometer simning i Vansbro om två veckor.
Det kommer att bli tufft, just nu är jag förkyld och jag har inte tränat en meter simning. Vi får se om två veckor om jag klarar det eller om det blir på 20 timmar och en minut. Den som lever får se, jag har ändå superklassikern på kornet.

Från Stockholm till Motala

Stockholm marathon gick inget vidare. I år tog det nästan 40 minuter längre tid än förra året. Spände bågen för hårt och den höll inte, så kan det gå. I övrigt var det en trevlig tillställning i Stockholm så jag är i te helt missnöjd ändå. 

 I morgon drar det ihop sig för Vätternrundan, den tredje deltävlingen i "En svensk klassiker"

Är riktigt nervös inför detta men det blir garanterat en upplevelse hur det än går. 

Tidsmålet som jag hade för något halvår sedan har reviderats, sub9 som jag då tänkte mig är jag ljusår ifrån sub10 kommer inte heller vara möjligt. Räknar med att det kommer ta elva till tolv timmar. 

Starten går strax efter halv åtta i morgon kväll så det hinner både bli natt i morgon innan jag kommer i mål. 

Cykeln är pumpad o klar så nu köööör jag!!

Göteborgsvarvet 2014

Så var det dags att springa mitt femte Göteborgsvarv.
Göteborgsvarvet 2010 var startskottet för mitt löparintresse så det loppet tycker jag är ganska kul att springa och jag nu sprungit alla år sedan dess.
Mina historiska resultat är som följer:

2010 - 1:46:28
2011 - 1:25:43
2012 - 1:22:37
2013 - 1:34:36

2013 gick det inte riktigt som planerat. Formen var god och jag gjorde ett försök på att komma in på en riktigt god tid. Jag gick ut hårt men i värmen höll det bara fem kilometer till Älvsborgsbron där jag kroknade och joggade resterande delen av loppet. Däremot gjorde jag mitt hittills bästa Marathonlopp två veckor senare i Stockholm och kom då in som 170-de man på tiden 2:54:53 så formen var det inga problem med.

I år har jag inte fokuserat lika mycket på löpningen men jag deltar ändå i både Göteborgsvarv och Stockholm Marathon och tycker det är fruktansvärt roligt att ställa upp i lopp.

Min halvmaradebut för säsongen gjorde jag i Kungsbacka där det gick riktigt illa, jag kan likna det loppet med varvet 2013 då jag gick ut för hårt och sedan kroknade, tiden i Kungsbacka blev 1:30:55.

Planen på varvet i år var att ta det lugnt i början av loppet för att komma in i löpningen och känna av farten fram till Älvsborgsbrokrönet på runt halvmilen.
Jag startade i startled 1, vädret var perfekt sol och runt 20 grader vilket bådade för en riktig folkfest och bra löptider.

Starten gick och jag rullade iväg i ett riktigt behagligt tempo, första halvmilen gick på 20:42 med ett tempo på 4:09 min/km.
Vid brokrönet kändes benen riktigt pigga och utvilade så jag gasade på enligt plan, nästkommande fem kilometer gick på 19:31 (3:55 min/km). Det kändes bra och jag kunde härifrån plocka placeringar vilket ger en stimulerande känsla.
Nästkommande fem kilometer gick något långsammare, 20:09 men jag var ändå nöjd med tempot så jag ville inte pressa på i onödan.
Götaälvbron kom och sedan avenyn där publikstödet var stort. Fjärde kilometern avverkades på 20:14 och så var det bara slutspurten kvar där den sista kilometer sprangs med pigga ben i 3:46-tempo.
Från femte kilometer plockade jag faktiskt över 600 placeringar från 1039 till 428.

I mål kom jag på min näst bästa halvmaratid genom tiderna på 1:24:44 som 428-e man vilket jag för dagen är riktigt nöjd med. Benen kändes pigga hela loppet igenom, så här lekande lätt har det nog aldrig varit att springa en halvmara. Lägstanivån har höjts vilket bådar riktigt gott inför framtida löparutmaningar när nu snart Sverigeklassikern är klar.

Direkt efter målgång joggade jag ut ur Slottskogsvallen för att heja fram min fru som skulle göra varvsdebut. För henne gick det också riktigt bra och jag tror nog att hon fick blodad tand inför kommande år.

Om tre dagar ska jag springa dubbla sträckan på Stockholm Marathon. Självförtroendet innan Göteborgsvarvet var väl inte helt på topp men nu känns det mycket bättre.
Akilleshälen inför dessa 42195 meter är bristen på långpass vilket jag verkligen har slarvat med, men...   Jag har ändå riktigt många långa pass i bagaget i år med skidor på fötterna och med rumpan på cykelsadel så det kanske går vägen ändå.
Jag ska inte ge er någon tidshint men jag har mina goda förhoppningar om att göra ett bra lopp.

Mitt femte varv.

I morgon springet jag mitt femte Göteborgsvarv. För fem år sedan var 21 km en skrämmande distans att avverka men idag ser det lite annorlunda ut. 

Idag är det inte distansen som skrämmer, snarare är det svårigheten att disponera dessa 21 km rätt. Speciellt i år då löpträningen inte har legat i fokus. 

Jag har dock en plan på hur jag ska lägga upp loppet, tror nog att den kommer att hålla om jag nu bara kan följa den. 

I år gör även min fru debut på varvet så jag håller alla mina tummar för henne o kommer heja på henne för fullt. 

För er som är nyfikna på mitt lopp kan följa mig på internet med startnummer 351 med start klockan 13:00. 

Lite sent inlägg om Kungsbackaloppet.

Hur gick det då på Kungsbackaloppet som jag sprang för flera veckor sedan? Inget vidare är svaret...

Jag gick ut för hårt, jag var inte van med värmen så jag blev trött o tappade farten rejält framförallt på andra milen och joggade i mål på 1:30:55.

Den största anledningen till totalfloppen var ju framförallt bristen på löpträning.

Nu får jag en ny chans till att springa halvmaran nästa helg på Göteborgsvarvet. Ska lägga upp loppet annorlunda, ska framförallt tänka på att ha en trevlig och härlig dag i löpskorna så tidsjagningen får komma i andra hand.