Vätternrundan 2014

På fredagen åkte jag själv till Motala för att cykla Vätternrundan. Tält sattes upp inte långt från start.

Cykel var pumpad och jag var kolhydratladdad.

Så var det äntligen dags att genomföra dessa 300 kilometer på sadeln.

 

 

 

 

Tiden räknade ner och så gick starten för grupp 5 klockan 19:38. De första kilometerna gick i väldigt makligt tempo innan man kom ut från stadskärnan.

Sedan började det gå lite snabbare och man körde om lite cyklister då o då.

Efter ytterligare några kilometer började en klunga bildas så det var liksom bara att hänga på där när farten tilltog.

Nu gick det som en dans, vi var säkert 40 cyklister som i någon medvind rullade på där i en hastighet som var uppemot 40 km/h. Å vad lätt det var att bara glida med.

Vädret var perfekt, blå himmel precis lagom varmt. Här o var fanns det publik som hejade på.

Innan Gränna cyklade vi om en klunga som antagligen hade startat som första grupp kl 19:30 och när vi kom in och cyklade igenom Gränna hade det gått ut en väldigt massa folk för att titta på oss. Något skumpigt var det dock i Gränna för där får man cykla på gatsten. Det gjorde att jag trodde cykeln skulle skaka sönder totalt men det kom igenom med alla skruvar på plats.

 

Gyllene Uttern efter 76 km passerades efter 2:09 vilket ger en fin snitthastighet på strax över 35km/h.

Så åkte klungan vidare ner mot Jönköping. Oftast låg jag någonstans mitt i klungan men ibland gick jag o drog för att dra mitt strå till stacken.  

 

I Jönköping efter 102 km gjorde jag mitt första stopp, här skulle det bjudas på köttbullar o mos.

Men.... det blev varken köttbullar eller mos. Maten hade inte kommit ännu tyvärr så jag fick klara mig på bananer, släta bullar och kaffe. Jag passade även på att fylla på cykelflaskorna med energidryck innan jag drog iväg igen.

 

Det märktes att det var fredagkväll i Jönköping, några fyllerister stod på gatorna och musik spelades på håll samtidigt som det började skymma. Lamporna sattes på och jag ställde mig in på den motvind som hade utlovats på den västra sidan om sjön vilket är en nätt sträcka på 15 mil. 

Nu hade "min" klunga splittrats men jag hittade en annan grupp som jag åkte snålskjuts på. Backarna upp mot Bankeryd besegrades med ganska liten ansträngning så än så länge hade loppet gått som en dans.
Det märktes dock att den grupp jag nu cyklade med inte var riktigt helt nöjda med att jag åkte med dem men jag "snålade" ändå med dem en bit.

I Fagerhult efter 133 km på tiden 4:15 (31,3 km/h i snitt) stannade gruppen dock för en snabb energipåfyllning. När gruppen åkte iväg valde jag att stanna ytterligare någon minut för att sedan åka själv.
Nu hade skymningen blivit till natt, klockan hade slagit tolv och jag var helt själv på vägen. Såg inte en cyklist på över en timma. Några få lastbilar mötte jag i mörkret, det kändes lite ödsligt där på vägen.
Jag hade någon motvind men inte alltför tungt men farten gick dock ner nu när jag fick bryta vinden själv. Jag kunde ändå hålla en hyfsad snittfart på runt 30 km/h.
Strax innan Hjo såg jag dock ett ljussken bakom mig som kom närmare och närmare, vipps så blev jag ikappkörd av ett trettiotal cyklister som höll god fart, såg på nummerlapparna att de startat ca 40 minuter efter mig i Motala. Nu var det bara att hänga på så jag la mig i bakre delen av klungan.
Det visade sig vara ca 10-15 st som gick på rulle längs fram och resterande följde bara med i baksuget.
Jag vet inte riktigt hur alla oskrivna regler funkar i klungkörning, om man bara får hänga med.
Men jag valde efter ett tag att hjälpa till längst fram där cyklisterna gick på "rulle". Det var riktigt skoj och jag kände mig välkommen i gänget. Det här gjorde att jag fick en nytändning efter min solocykling lite tidigare.
Tempot norrut var riktigt bra. I Hjo där jag egentligen hade tänkt stanna o käka lasagne åkte klungan vidare så här var det bara att glömma lasagnen och glida med.
Snart började natten gå mot gryning och med tramptag efter tramptag närmade vi oss målet kilometer efter kilometer.
I Boviken efter 225 km på tiden 7:06  (31,7 km/h i snitt) stannade vi för kort påfyllning någon minut, det var nu tredje gången jag stod på benen efter 225 km. Några släta bullar och banan slank ner i en hungrande kropp.
Vid ett skede när jag låg nästan sist i klungan såg jag längre fram att klungan hade splittrats, ve o fasa. Den första halvan låg nu 150 m före så det var bara att ta upp jakten vilket visade sig vara svårare än jag hade trott från början. Jag fick verkligen ta i för att komma ikapp men efter fem grimaserande minuter var jag äntligen ikapp och kunde vila något.
Det rullade så vidare, tog någon powerbar eller gel då o då för att hålla uppe energinivån i musklerna. Till sist började dock energin tryta och jag fick slutligen släppa klungan som jag hållit ihop med i 7 mil. De seglade iväg och nu började det kännas ganska segt.
Jag visste dock att snart skulle en vändning komma, snart skulle jag åka söderut igen vilket skulle innebära medvind.
I Hammarsundet fanns det en kontroll där jag stannade, käkade upp mig och kom överens med en annan sliten ensamseglare att köra ihop de sista fyra milen in mot Motala.
Vi turades om att dra, det gick bra i någon mil tills något underligt hände. På något underligt vis kände jag att jag hade kraft i benen igen. Energin var återfunnen så nu vara det bara att dra på allt vad man kunde den sista timmen.
Tyvärr så kände min följeslagare uppenbarligen inte likadant för det blev så att jag drog ifrån honom, får be om ursäkt för detta om du läser det här.
Solen sken nu ganska högt på skyn trots att klockan bara var fyra på morgonen. Jag intog här fartställning och körde ikapp med fågelkvittret på de vackra Östgötska småvägarna några mil innan mål i Motala.
Nu vara det bara jag mot sub10 som gällde, jag visste att det skulle gå men med hur många viktiga minuter visste jag inte.
Varje minut var verkligen viktig för att det ändå kanske skulle gå att genomföra hela klassikern under 20 timmar vilket blir en "superklassiker". Nu är det ju bara simning kvar och där behöver jag dessa minuter.
Till slut körde jag in mot Motala i riktig racerfart, men här kom min värsta mardröm att bli till verklighet.
Jag har några gånger drömt om att jag har sprungit men liksom inte kommit till mål och nu var jag här i verkligheten fast på cykel.
På något vis hade jag åkt fel inne i Motala. Vet inte om det berodde på min ovaksamhet eller om det berodde på banmarkeringen. Jag körde ju helt solo så jag hade ju ingen att förlita mig på heller.
Jag hade helt enkelt efter ett varv runt den där sjön åkt vilse bara några hundra meter från mål. Det vara en massa cyklister ute på gatorna som skulle starta och ingen av dem visste var målet var, jag frågade några funktionärer som inte heller visste var målet var, helt otroligt!
Till slut vara det en som sa att målet var på strandpromenade vilket jag visste var den var. Jag åkte dit med andan i halsen.
Jag såg målet torna upp sig, men jag kom från fel håll!! Nu var jag tvungen att cykla tillbaka några hundra meter för att få min tid registrerad och till slut kunde jag vakna från mardrömmen och komma i mål på riktigt.
Jag vet inte hur mycket jag tappade på det här men jag skulle tro att det rör sig om 10 otroligt viktiga minuter.
Jag visste inte om jag skulle vara glad för att ha genomfört rundan på eller förbannad för felkörningen i Motala.
Jag beslutade ändå att vara glad och lycklig för att ha genomfört rundan på en tid som var långt bättre än mina förväntningar. Sub10 klarade jag med nära 20 minuter. 9:41 blev tiden för dessa 30mil.
Med darriga ben med medaljen runt halsen käkade jag pastasallad i parken och bytte några ord både med cyklister som kommit i mål och som precis skulle starta.
Ganska snart cyklade jag vidare till mitt tält där jag skulle få min efterlängtade vila.

Nu har jag utfört tre av fyra grenar på En svensk klassiker.
Lidingöloppet 2:07:37
Vasaloppet 6:59:26
Vätternrundan 9:41

Det här innebär efter lite avrundning att jag har en timme och elva minuter på mig att klara av tre kilometer simning i Vansbro om två veckor.
Det kommer att bli tufft, just nu är jag förkyld och jag har inte tränat en meter simning. Vi får se om två veckor om jag klarar det eller om det blir på 20 timmar och en minut. Den som lever får se, jag har ändå superklassikern på kornet.