Konstant backe!

Den här veckan har skiljt sig endel från andra veckor med samma arbetstider (kväll: mån o tis, natt ons o tors).
Brukar ha svårt att motivera mig till löpning vid nattjobb men den här veckan har jag tagit tillvara på tiden.
Fyra pass har jag hunnit med, tre stycken med kvalitet.

Igår kväll innan jobbet besteg jag löpbandet för lite backlöpning.
Jag sprang i 40 min i en backe som varierade mellan två och sex grader. Tempot var konstant på 5min/km.
Fick upp pulsen fint det sög på bra i benen under de kraftigaste lutningarna.
Dessutom har man lite pirrande skön träningsverk i benen idag.

Ny blir det vila idag inför helgen då jag har tänkt mig ett härligt långpass med lite fart i.

Trevlig helg!!

Ryggsäckslöp

Igår blev det snabbdistans på väg till jobbet. 7 km med ryggsäck i maratempo.
Det gick ganska bra men visst var det lite tungt stundvis.
Hem blev det lite lugnare, provade att springa riktigt riktigt långsamt de sista kilometerna. En km i 5:30-tempo och en i 6-tempo. Det kändes nästan som att man stod still.
Får nog öva mer på att springa långsamt inför sextimmars.

För övrigt så är jag i behov av en ny löparryggsäck. Just nu kör jag med en Haglöfs tight från sisådär 1993.
Får kolla runt lite o se vad marknaden har att erbjuda.
Kanske någon av er har något tips.

Midnattslöp med pannlampa.

När man är småbarnsförälder och dessutom jobbar skift är det ibland väldigt svårt att få tid över till träning. Ibland kan det gå flera dagar utan att man får på sig springskorna vilket ibland kan kännas lite enerverande.

För ett par veckor sedan gjorde jag ett test på att springa efter ett nattjobb vid halv åtta på morgonen, det visade sig gå alldeles utmärkt. Det blev då ett ganska lugnt distanspass på strax över milen.

Igår efter mitt kvällspass på jobbet drog jag på mig skorna och pannlampa för att springa.
Slutade jobbet 23:20 och 25 minuter senare var jag igång.
Det blev det ett snabbare pass på min kuperade slinga på Kransmossen. Sju kilometer med ett snitt på 4:10.
Väl godkänt för att vara vid midnatt efter jobb.
Det här var att föredra framför att springa morgonpass efter kvällsjobb, då är man alltifrån pigg.

Det blir ibland ett väldigt pusslande för att få ihop löptimmar men nu vet jag att det går att springa nästan närsomhelst på dygnet även om min fru tycker att jag är en sjuk man.

Kretsloppet 2012

Pb-slakten som kom av sig och blev en själförtroendeslakt. Men vi tar det från början.

Dagen började bra, fick sova skönt hela natten och äta en god frukost med familjen. Åkte ner till stan vid tiosnåret då ungarna skulle springa knatteracet på 400 meter.
Det gick utmärkt för dem. Gottfrid var riktigt snabb med sin nya teknik med raka händer och Selma gjorde en storartad debut i löpspåret.

Vid halv två skulle min start gå. Jag värmde upp några kilometer innan jag ställde mig i startfållan.
Ställde mig ganska långt fram i första startled för att få en bra position.

Så gick starten, oj vad det rullade på fint den första biten. Lätta steg och otroligt pigg kropp. Sneglade lite på klockan efter 500m, den visade på 3:20-tempo. Ajaj, bäst att sakta ner lite kanske. Första kilometern landade på 3:32.
Jaha tänkte jag, kanske lite väl bra öppning men nu kör vi på i mitt måltempo på 3:45 istället.
Redan andra kilometern hade jag svårt att hålla tempot så den slutade på 3:49.
På tredje kilometern började jag få onda tankar om att det skulle bli svårt att gå under mitt Pb på 38:37.
Jag brottades lite med tankarna och den trötta kroppen efter en alldeles för hård öppning.
Tredje kilometer landade då på mediokra 3:58-tempo.

Jag slutade strida, jag slutade slakta pb, jag slutade kämpa, jag slutade helt sonika att kriga som jag alltid gjort vid tävling. Jag gav upp och började jogga.
För att bevara någon heder beslutade jag mig ändå för att fullfölja loppet.

Vid hundrameters spurtsträckan vid runt nio kilometer tog jag i alla fall i, placerade mig sjua där.

Jag sprang in på över 41 minuter, ett totalt misslyckande.
Men det är inte tiden som jag är mest besviken på utan det är min dåliga inställning under loppet. Ingen respekt alls över att det är tävling, bara ge sig så där lätt utan att blinka. Det får ju helt enkelt inte ske, riktigt idiotisk inställning.
Jag hoppas verkligen att det här är första och sista gången det händer.

Med lite distans till det hela och några dagars analyserande har jag kommit fram till två stora misstag som jag begick under loppet.
Det första och det största är starten, jag var nog överladdad och gick ut för hårt. 3:30-tempo springer jag ju knappt på fyrahundringar på, så det är klart att jag blev trött efter första kilometern.

Det andra misstaget var att helt enkelt att ge upp o inte fortsätta kriga trots misslyckad start. Jag skulle ha tagit det lite lugnare och spara lite krafter men ändå fortsätta kämpa för en bra tid, även om man kanske inte slåss för PB.

Hur ska jag göra för att detta inte ska ske igen?
Jag måste få bättre tävlingsnerver, och det får man genom att tävla mer.
Nu har jag inte tävlat sedan maran i början av juni, på tok för länge.
Jag måste hålla mig till min plan. Det är kul att tävla och jag vet att jag kan springa fort bara jag inte går ut för hårt utan håller mig till plan.

Jag vet att jag har bra tider i kroppen bara jag kan få ut dem på rätt sätt. Sub38 ska under rätt förutsättningar inte vara några problem.

Jag får nog smälta detta ytterligare några dagar....

För dålig tävlingsskalle...

För snabb start, jobbig andra kilometer med dåliga tankar. Gav upp målsättningen vid tredje kilometern. Joggade resterande sträcka och kom i mål på strax över 41 min.
Kommer en längre rapport senare.

PB-slakt i morgon.

Javisst blir det tävling i morgon, känner mig riktigt taggad och full av kraft i benen. Nu ska det helt enkelt springas fort.

Upplägget i morgon är 3:45-tempo de första nio kilometerna och sedan efter uppförsbacken vid Carolikyrkan med en knapp kilometer från mål öka tempot markant och komma in på 37:29.
Tror ni detta kan funka?  Klart det gör, lika bra att slakta sina gamla PB med lite marginal.

Ungarna ska också springa, dem är laddade och har taktiken klar. Gottfrid har sagt att han ska springa med raka händer, det har han sett att dem gör på OS.
Selma har sagt att hon helt enkelt ska springa fort.

I veckan har det inte sprungits mycket, efter tisdagens snabbdistans har jag faktiskt inte sprungit en meter. Inte ens idag har jag gett mig ut på ett tävlingsförberedande pass som jag brukar. Just nu har jag slängt i mig traditionsenlig fredagstacos och nu sitter jag i soffan med en öl och godis, perfekt uppladdning.

Lycka till i morgon alla som ska springa Kretsloppet och lycka till alla andra som ska springa tävling, verkar ju gå en hel del lopp i helgen.

13 blöta marakilometer.

Sista riktiga passet innan Kretsloppet sprangs idag och det blev ett mer maraspecifikt pass.
Nämligen 13 km i maratempo, jag sprang banvallen till Dalsjöfors där jag vände och sprang hem igen.
Banvallen är ju inte helt plan och likaså de kilometerna inne i Dalsjöfors men jag bet ihop så hela passet hamnade på 4:13-tempo i snitt.
Det kom en riktig störtskur en bit in på passet så jag var helt sjöblöt när jag kom hem, varmt o skönt var det ändå ute trots blötan.
Känslan på dagens pass var god men vi får se hur det känns när jag kör lite längre distanser i maratempo framöver.

Nu blir det ingen löpning på två dagar men på fredag får det bli ett kortare pass med några stegringslopp.