Ymers terrängtia.

I kväll när vi kom hem från midsommarhelgen gav jag mig ut på ett sent långpass. Det blev en transportlöpning på ca sju kilometer upp till Ymergården. På vintern kan man här åka skidor på konstsnö vilket lockar skidåkare från när och fjärran. Jag kommer antagligen slipa på min Vasaloppsform här i vinter.
Vid Ymergården finns det många löpspår att välja på. Jag valde terrängtian, det är en tuff runda med väldigt kuperad banrofil. Underlaget är mestadels liten skogsstig med rötter och stenar. Jag har sprungit den några gånger innan men aldrig sprungit helt rätt, det är bra markerat i början men mot slutet är det lite sämre.
Jag lyckades inte springa rätt idag heller, tappade bort mig efter ca sju kilometer. Men nästa gång kanske jag lyckas, då jäklar..
Jag fick straffa mig själv med en fartökning på transportlöpningen hem istället.
När klockan slått elva på söndagkvällen kom jag hem efter 23,5 löpta kilometer i mycket varierad terräng och kupering.

Idag hände det också något annat som är väldigt stort... Min lilla treåriga dotter lärde sig att cykla. Helt utan hjälpmedel som stödhjul och hjälpande händer.