Ibland är det svårt att.....

inte tävla.

Under dagens lätta distansrunda såg jag en löpare några hundra meter längre fram. Jag tänkte direkt att jag ska hålla mig till mitt eget tempo o strunta i honom, men benen ville något helt annat och bara trummade på...
Jag kom närmare och närmare och precis innan jag hunnit ikapp honom stannade han upp och började gå. Jag sprang förbi och kunde återta mitt planerade tempo.

Idag kändes löpningen för övrigt mycket bättre än igår för då var det riktigt tungt.

Inga problem

I eftermiddags var vi hela familjen i simhallen, Gottfrid har simskola där. Det går riktigt bra för honom och han rör sig riktigt graciöst i vattnet, simtagen börjar sitta nu så det känns ju bra.
Selma som inte går simskola ännu älskar att vara i vattnet och flyter omkring med sina armringar, hon tar sig dit hon vill utan några problem.
Efterår satt vi en stund i bastun och hade det skönt, då var det inte speciellt lockande att ge sig ut i kylan och springa, men skam den som ger sig.
När vi kom hem stack jag ganska omgående iväg på en femton kilometer långt fartleksbetonat distanspass, det kändes ganska tungt i kroppen.
Det var helt klart positivt att jag inte kände ett dyft i mitt knä, var det höger eller vänster nu igen?!

Sista refrängen.

Den här helgen som i min värld mest bestått av jobb går nu på sista refrängen och en ny vecka med många lediga dagar tar vid.
De här jobbhelgerna brukar jag ta det lugnt träningsmässigt då det är jobb tolv timmar om dagen som gäller och på sin lediga tid känns det skönt att vara hemma med familjen.
Den här helgen passade det extra bra med helvila därför att jag under fredagens morgonjogg kände något i mitt vänsterknä.
En liten diffus smärta under några steg och sedan var det som bortblåst, kände senare pådagen något liknande när jag gick upp för en trappa. Nu har jag inte känt något på två dagar då jag provat att belasta mitt knä med knäböj och trappgång, så jag tror inte att det är någon fara. Löpning i morgon som gäller alltså.

Världen utanför mitt jobb har varit aktiv.

Längdskid-vm har börjat och flera medaljer för våra svenska skidlöpare har bärjats. Senast i dag med två silver i lagsprinten, stort grattis.

En gäng svenskar har varit långt borta i öster och sprungit Tokyo Marathon. Jag har följt Fredrik Uhrboms och Patrik Engströms träning inför detta lopp på deras bloggar.
Uhrbom som hade 2:19 i siktet satsade hårt från början men det höll tyvär inte hela vägen och kom i mål på 2:27.
Patrik har haft en trilskande fotskada under slutet av förra året och har inte kunnat träna som han velat. Många mil på motionscykel betades av innan foten blev helt bra. Trots inte helt optimal träning kom han dock i mål på 2:29.

Laggen på.

Hoppade över löppasset idag och drog på mig skidutrustningen istället. Det gäller ju att passa på nu när spåren är fina och temperaturen ligger lite lagom på runt sex minus.
Det passar ju utmärkt med alternativ träning när underlaget för löpning är uselt. Is, is, is så långt ögat kan nu, så något fartpass som jag kanske hade planerat den här veckan blir det ingenting av.

Skidturen var perfekt, fick upp ett fint flås. Jag känner att nio mil i kvällens tempo kanske inte är helt omöjligt, bara jag får träna typ ett år till.

Det blev ett långpass till.

Veckans tredje pass på över 20 km sprangs idag.
I måndags blev det ett lite snabbare långpass på 30 km, i onsdags ett terrängpass på 20 km och idag ett renodlat lätt långpass på 23 km.
Planen är inte riktigt klar hur jag ska göra med nästa veckas träning. Ska jag följa upp med fler långpass eller lite mer fartbetonade pass?
Det blir nog mest distanslöpning men något fartpass ska jag nog klämma in också.

Ute på glid

Idag blev det faktiskt dubbelpass. På förmiddagen tog jag mig en lätt löprunda på 11 km och på eftermiddagen blev det ett 20 km lång längdskidpass på den närbelägna banvallen.

Föret var väl lite sådär nu när temeraturen låg runt nollan men det gick ganska bra ändå. Jag är ju ingen vallaexpert så det är ju alltid en chansning på vad man kletar på under skidan, tur man har en fru som man kan rådfråga.

Största delen bestod av stakning idag och det slet tydligen på vänster handled. Kände lite smärta där under andra halvan, tur att handleden inte används vid löpning..

 

Vätska hade jag inte med mig så jag fick utnyttja den fina Artetiska källan med kåsa och allt precis intill spåret. 

 

Idag blev det tuff terränglöpning.

I går blev det fullständig löpvila och idag blev det 20 km mestadels i terräng.
Det blev ett riktigt lyckat pass där jag körde lite fartleksbetonat där tempot varierade ganska mycket beroende på terräng och underlag. Extra tufft var det i uppförsbackarna där fästet var uselt i snön.
Jag hade bra tryck i benen under hela passet även om helt klart var tuffare i slutet.
Kraften och uthålligheten finns där vilket känns otroligt bra inför säsong 2013.