Som planerat

Träningen går som planerat. Kör just nu mestadels distans men har även slängt in ett tröskelpass i veckan, 2x3000m som kändes ganska bra men med något slitna ben.
Vet inte riktigt vad jag har för tröskeltempo men jag sprang något långsammare än vad jag beräknar springa på Kretsloppet om tre månader.
Jag har för längesedan slutat springa med pulsband men jag har funderat på att börja med det igen för att få lite bättre klarhet om min puls och även kunna lägga upp träningen bättre.
I dag är första vilodagen på åtta dagar och det har sprungits nio pass, jag måste hejda mig något så att jag inte trappar upp för fort och åker på någon skada.
Långhelg väntar med fyra dagars ledighet, riktigt skönt. Kanske väntar en springtävling eller en MTB-tävling eller kanske både och?

En ny fin lång grusbacke.

Lång backe blev det idag 750 meter och 50 höjdmeter. Körde fyra stycken ryck och det kändes riktigt bra vill jag lova.



 

Har aldrig sprungit intervaller i den här backen innan så det var svårt att veta vilket tempo man skulle hålla. Lyckades ganska bra utan att syra ner benen alltför mycket.

 

 



Nya mål i siktet.

Hej. 

Tiden är nu kommen för att skriva lite här på bloggen. 

Har kört på med både löpning och skidåkning sen senast jag skrev. 

Vasalopp i vinter och Göteborgsvarv nu i vår. 

Vasaloppet blev en minst sagt blöt historia som ni alla vet. Jag är inte helt nöjd med min prestation heller för den delen. Så det blir nya tag till vinter igen och jag har en plats säkrad. Än är jag inte klar med Vasaloppet som ni hör. 

Löpträningen har inte gått helt bra den senaste tiden. Jag har haft dålig kontinuitet i löpningen och jag har inte heller haft något tydligt mål att sträva efter. 

Tidigare har jag haft Stockholm marathon som en gyllene morot att se fram emot. Har sprungit loppet fyra år på raken men i år står jag över. Kommer kännas lite annorlunda och till viss del även lite tomt att inte stå på startlinjen i år utan istället sitta i soffan och titta på. 

Jag hoppas på en bra tv-sändning och önskar alla lycka till. 

Jag vet hur det är att springa loppet, hur kroppen pressas och den mentala biten sätts på prov. Det är väl vid Västerbron andra varvet som loppet börjar?! 

En av anledningarna till att det kommer ett blogginlägg just nu är därför att jag nu har ett tydligt mål inte alltför lång bort. Som en extra sporre till att nå detta mål vill jag att ni läsare tar del av målet så att jag liksom inte kan backa ur om ni förstår.

 

Planen är att jag den 19 september i år ska springa halvmaran under 80 minuter på Kretsloppet här i Borås på hemmaplan. 

Det är ett tufft mål men långt ifrån omöjligt. Det krävs många tuffa pass men nu är det helt enkelt dags att dra på lite extra krut i träningen.

Senast jag gjorde ett sub80-försök på distansen var på Göteborg halvmarathon i oktober förra året. Det var ett bra försök men det höll inte hela vägen men det blev ändå ett nytt PB på 1:22:20. 

Jag sprang då verkligen så bra jag kunde, jag hade tränat bra men inte tillräckligt för att nå under 1:20. 

Jag sprang visserligen Göteborgsvarvet i år också men med en förkylning veckan innan tog jag mig bara igenom loppet utan att pressa kroppen alltför mycket. 

Hoppas ni hänger med här så ska jag försöka skriva lite under min resa mot sub80.

Ett till nytt inlägg.

Skrev senast att jag skulle springa Kretsloppet och matcha förra årets tid, det gick lite sådär med det. Stapplade in på 38:37. Precis på sekunden lika fort som jag har sprungit 10 km två gånger innan, närmare bestämt år 2012.
Dagarna efter loppet var jag riktigt besviken men efter ett tag förstod jag att det inte riktigt var min dag.
Har efter kretsloppet sprungit fortare på träning utan att ta ut mig nämnvärt mycket, riktigt skön känsla har infunnit sig i löpningen de senaste veckorna. För att nämna ett pass, (ett nyckelpass inför Göteborg Halvmarathon i morgon) var 15 km snabbdistans.
Det passet gick som en dans och farten gick inte att ta miste på, passet gjorde också att motivationen och gnistan tändes för ett bra lopp i morgon på halvmaradistansen.
Jag hoppas också att känslan är med mig i morgon. Vi är några stycken som ska sikta på en bra tid så vi kommer att hjälpas åt i en liten klunga, det känns tryggt.

Nytt inlägg

Hej.
Jag ska inte trötta ut er läsare och skriva ett långt inlägg om varför det inte kommer några inlägg här utan det korta svaret är att jag tröttnat på att skriva men däremot kan det komma något inlägg då o då i framtiden, men jag lovar inget.
Förmodligen kommer jag att skriva tävlingsrapporter vilket är roligt för min egen del att gå tillbaka och läsa. Kanske kommer en på söndag, mer om det senare.

Att springa har jag inte tröttnat på, tvärtom så är motivationen på topp och jag kör just nu på med sexmilaveckor som jag egentligen skulle vilja öka på med några mil men ibland räcker helt enkelt inte tiden till.

Om jag ser tillbaka på mitt klassikerår som jag satte punkt på i o med Vansbrosimmet så var det ett mycket givande år. Jag utvecklades och lärde mig mycket om framförallt skidåkning och cykling men nackdelen var att löpningen blev lidande.
Efter vasaloppet kände jag däremot en viss förbättring i löpningen, det beror förmodligen på att jag byggde upp coremuskulaturen vilket förbättrade hållningen som i sin tur gjorde att jag kunde hålla ett bättre löpsteg under en längre tid under fartpassen. Har märkt en tendens att jag innan har sjunkit ihop när jag blivit trött vilket nu blev bättre.
Jag vet att jag borde lägga in coreövningar i min dagliga träning men det är så förbenat tråkigt, får försöka få lite rutin på det där.

I somras när jag satt punkt för klassikern blev det inte mycket av löpningen då brist på motivation och en otroligt varm sommar gjorde att både volymen och farten minskade radikalt mot förra året. Men nu är jag som sagt på banan ingen med både bra volym och fart i benen.

Om man ser lite på framtiden så är det i det korta perspektivet två stycken tävlingar på gång.
Den första är nu på lördag, Kretsloppet ska springas här hemma i Borås. Ett platt tiokilometers stadslopp där jag förra året satte personbästa på 37:42 vilket jag i år hoppas på att matcha även om det inte är någon högt prioriterad tävling. Däremot är det ett roligt event där hela familjen ska ställa upp i olika klasser, det blir en heldag i löpningens tecken, kul!

Höstens stora fokus är Göteborg halvmarathon den 11 oktober, där hoppas jag smälla till med en bra tid på en pannkaksplatt och lättlöpt bana. Får jag bara träna på utan avbrott och allt stämmer den dagen så kanske jag kan gå ner mot 1:20, långsiktiga målet är att gå under 1:20 men där är jag inte riktigt ännu.

Om man ser lite längre in i framtiden så ligger Vasaloppet på tur, där hoppas jag på bra förhållanden och bra spår hela vägen till Mora vilket jag inte haft under mina två tidigare försök. Jag har lyckats pricka in två riktigt dåliga år vilket det nu får bli ändring på.
Tidsmässigt så skulle man ju förstås vilja komma in på medaljtid (vinnartiden gånger 1,5) men vi får se hur det går med träningen i vinter.

Mitt långsiktiga och stora mål är ett Marathon på under 2:50 vilket skulle ge en miltid på 40 min i snitt. Men det ligger långt fram i tiden. När och var det ska ske vet jag inte ännu men det får tiden utvisa.
Efter fyra år på raken med Stockholm Marathon blir det inget nästa år, det är lite blandade känslor där men beslut är taget att jag inte ställer upp 2015.

Det var lite om dåtid och framtid. Jag hoppas ni hänger med här på bloggen trots att jag inte har motivation att skriva så ofta.

En svensk klassiker

I lördags skulle den fjärde och sista delen av klassikern prickas av, nämligen Vansbrosimningen.

Som jag skev om förra inlägget hade årets upplaga kortats av till halva distansen på grund av kyligt vatten. Det innebar att av dessa 1500 meter skulle 500 meter simmas nedströms i Vanån och 1000 meter motströms i Västerdalälven. 

På fredagen åkte hel familjen upp till Nås, strax utanför Vansbro där vi inkvarterade oss på en camping. Startkuvertet hämtades och vi kände även på vattnet där simningen skulle gå. 

På lördagsförmiddagen åkte vi in till Vansbro där vi fick se de första startgrupperna gå i mål. Vi såg även Lars Erlman gå i mål efter en fantastisk prestation. 

Han har gjort en riktig superklassiker där han har genomfört alla fyra klassikergrenar under 24 timmar inklusive transporter. Med 30 minuters marginal fick han tillslut slå handen mot målplankan i Västerdalälven. Nästan så att man fick tårar i ögonen av att se och uppleva detta. 

Så var det min tur att ge sig ut i vattnet. Har varit riktigt nervös för detta för vatten är inte alls mitt element. 

13:38 sprang jag ut från stranden och började simma. 

Jag kände inte av kylan i våtdräkten och det var mycket lätt att simma i början där det var medströms. Visst var det lite trång emellanåt men det hade jag ju också räknat med. 

Efter 500 m svängde jag höger in mot Västerdalälven och det började gå trögare när man fick simma motströms men framåt gick det i alla fall sakta men säkert. 

Riktigt härligt att familjen kunde gå på strandpromenaden bredvid och heja på mig, det gav extra energi musklerna. 

Jag simmade den mesta delen bröstsim men vid ett tillfälle vid mitten av loppet försökte jag mig på att crawla, jag tog några tag men kände ganska snabbt krampkänningar i vaden så jag återtog bröstsimmet omgående. 

Klockan hade jag ingen som helst koll på, min fru ropade lie tider men jag hörde inte riktigt vad hon sa. 

Till slut kom jag så fram till målet efter en förvånansvärt behaglig och nästintill njutningsfull resa där rädslan innan var helt obefogad. 

Ett tiotal meter innan mål vågade jag mig på att crawla för en sista spurt innan jag dunkade handen i målplankan. 

Så var den svenska klassikern bärgad till slut, efter 37 minuter i vattnet. 

Nöjd och glad myste jag med en alldeles skinande ny klassikertröja resten av helgen. Många som jag småpratade med gratulerade till klassikern och humöret var på topp. 

Superklassikern missade jag med en hårsmån, totaltiden blev 20 timmar 2 minuter och 25 sekunder. Här kan jag helt klart skylla på felkörningen i Motala. 

Lite surt är det allt men jag gläds trots allt av en väl genomförd förstagångsklassiker. 

Det kommer säkert göras fler klassiker i framtiden och då ska jag kapa åtminstone 2 minuter och 25 sekunder. 

 

 

 

 

Temperaturen är låg

Den senaste tiden har jag mer o mer oroats hur det ska gå på klassikerns fjärde o sista moment nämligen vansbrosimmet 3000 meter i öppet vatten.

Jag har ju tidigare i år förträngt mina bristande simkunskaper till förmån för både skidträning och cykelträning. 

Men nu står jag helt plötligt framför den kanske svåraste utmaningen av alla fyra, det är i alla fall det momentet jag är allra sämst på. 

För att inte komma helt oförberedd till start nu på lördag har jag i alla fall provat att simma med en lånad våtdräkt. 

Jag fick tillfälle att träffa Tommy tidigare i veckan för ett pass i i en sjö i närheten. 

Han gav mig många värdefulla råd och jag försökte mig på att crawla. Det ser så lätt ut när man får se andra som kan men när man själv ska försöka blir det syntax error. 

Det som skar sig mest vare det där med andningen, kunde helt enkelt inte synka det med armtagen vilket resulterade i att jag inte fick någon luft. 

Nej det får nog bli en blandning av alla möjliga simsätt för att komma i mål, för i mål kommer jag. 

Den här veckan har även mångt och mycket handlat om temperatur. Temperaturen i Västerdalälven och Vanån ligger på under 13 grader efter veckor av regn och kyla. 

Ini det sista har tävlingsledningen väntat på temperaturhöjning, vid 14 grader går tydligen gränsen för att man ska kunna garantera säkerheten mm.mm. 

I dag kom slutligen beslutet, Vansbrosimmet 2014 kommer att halveras till 1500m men loppet kommer ändå räknas in i klassikern som tur är. 

Jag är lite kluven till det här. Å ena sidan hoppar jag högt av glädje då jag slipper vattenhelvetet men å andra sidan har man ju inte gjort riktigt hela klassikern där ändå 3000 m simning ingår. Det är bara att gilla läget o göra det bästa av de återstående 1500 m. 

I förra inlägget skrev jag att jag har 71 minuter kvar för att klara hela klassikern på under 20 timmar. I det här fallet är det bara att dubbla min tid. 35 minuter och 39 sekunder har jag alltså på mig.
Kan säga direkt att det aldrig kommer att gå, så superklassikern kommer bara vara en dröm som aldrig blev sann. 

Hej hopp.