Lite sent inlägg om Kungsbackaloppet.

Hur gick det då på Kungsbackaloppet som jag sprang för flera veckor sedan? Inget vidare är svaret...

Jag gick ut för hårt, jag var inte van med värmen så jag blev trött o tappade farten rejält framförallt på andra milen och joggade i mål på 1:30:55.

Den största anledningen till totalfloppen var ju framförallt bristen på löpträning.

Nu får jag en ny chans till att springa halvmaran nästa helg på Göteborgsvarvet. Ska lägga upp loppet annorlunda, ska framförallt tänka på att ha en trevlig och härlig dag i löpskorna så tidsjagningen får komma i andra hand.

Tävlingspremiär

I morgon stundar Kungsbackaloppet, tillika min första löptävling för året. Distansen är favoriten 21,1 km. 

Jag har aldrig varit så osäker på hur formen är som nu. 

Nu när satsningen ligger på En svensk klassiker med Vätternrundan på tur så har löpningen hamnat i skymundan. Har mer än halverat volymen jämfört med förra året men vissa kvalitetspass visar ändå på att farten finns i benen. 

Nåväl, något nytt PB blir det inte tal om men jag ska ändå ge 1:25 en chans. Ett nytt säsongsbästa blir det garanterat. Känslan får styra imorgon. 

Det börjar ta sig.

Jag har sedan förra inlägget lagt lite extra fokus på löpningen och känner redan att det går åt rätt håll.

Det blev ett kort långpass i lördag på 22 km, det kändes ganska segt i benen men jag tror ändå att det till stor del berodde på den tidiga timman, steg upp halv sex och tog mitt första löpsteg 05:52.
Det här var årets första långpass löpandes. Jag har ett antal långpass på skidor i bagaget så jag är inte så orolig ändå.
I söndags tog jag en cykeltur med mountainbiken, mestadels på grusväg men också på småstigar och större asfaltsvägar. Fick ihop 80 minuter av minst sagt ansträngande cykling i väldigt varierande kupering och tempo, det passet gav kan jag lova.

I måndags blev det helvila följt av ett löpande backpass i tisdags.
Tiderna på backintervallerna var riktigt bra och alla höll sig under de jag sprang på i höstas innan Lidingöloppet då jag var i riktigt bra form.
Däremot sprang jag bara fyra stycken i tisdags till skillnad från sex stycken på mitt pass i höstas som jag jämförde med. Inte helt oväntat kanske då jag saknar längre pass i bagaget.

I onsdags blev det både cykling och löpning. Jag cyklade till jobbet tur och retur, körde på i ganska bra tempo men sträckan är bara en mil så det går ju över ganska fort. På kvällen tog jag en lätt och kort löprunda.

I eftermiddags sprang jag en distansrunda på nära 13 kilometer som jag kallar Häglaredsrundan. Den första halvan har en nästan konstant stigning på 100 höjdmeter på mestadels grusväg. Den andra halvan går nerför lika mycket men här går det istället på asfalt. Normalt brukar jag trycka på gasen på asfalten men idag sparade jag på kraften inför veckoslutets pass.
En riktigt fin runda vill jag lova. Känslan idag var riktigt bra och löpningen kändes kontrollerad passet igenom.

Av den här veckan återstår ett snabbdistanspass och ett långpass, återkommer senare om hur det gick på dessa.

Sådär känsla.

På torsdagens löppass kändes verkligen formen sviktande. Körde ett fartlekspass för att få känna på lite fart o se vad kroppen kunde prestera. 

Jag kanske pressade på för mycket i början, de första kilometerna gick i sub4-tempo. 

Därefter var det med tunga ben jag fortsatte passet med lite varierat tempo. Jag fick till o med stanna upp ett par gånger för att samla krafter och det tillhör inte vanligheterna. 

Vad var det som gjorde att det här inte alls gick som jag velat?

En förklaring kan vara att jag jobbat natt innan och då brukar kroppen inte vilja vara med på noterna. Sömnen blir lidande av nattarbetet och likaså kosten, svårt att få energi på en tallrik fil...

Nu var det ju ett tag sedan jag sprang, närmare bestämt tio dagar!! På tok för långt uppehåll om man ska kalla sig löpare. 

Nu har jag visserligen håller igång något sånär med cyklingen men det är ju milsvidd skillnad mor löpning. 

Slutsatsen jag har dragit är att jag måste hålla löpformen uppe parallellt med cyklingen. Därför formulerar jag här mitt mål för Göteborgsvarvet till 1:25. Det är ett par minuter långsammare än mitt PB och det borde inte vara ett alltför svårt mål om nu inte vädrets makter ställer till det den 17 maj. 

Hur går det med cyklingen då? Förutom några transportpass till jobbet så blev det förra helgen en längre runda. 

Jag tog en tur till Herrljunga fram o tillbaka i fint vårväder, planen var att inte hålla för högt tempo utan bara tänka på distansen och få ihop många timmar på sadeln. 

Efter nära fyra timmar kunde jag tillslut stämpla ut med 110 trampade kilometer. Känns skönt att ha en tiomilarunda i bagaget. Som tur var kändes det inte helt oöverkomligt jobbigt att cykla så långt. 

Jag lovar att korven smakade utmärkt på stationsgrillen i Herrljunga.

Väggen

Jag har mött väggen. Väggen har gjort mig trött. Väggen har stoppat min löpning....

Så kan det låta på ett marathonlopp efter 35 km, där går den kritiska gränsen och all kraft går ur kroppen när energin tar slut.

Nu är det en annan vägg som har blockerat min träning. Det är så att vi bygger om lite här hemma och flyttar just en vägg. All fokus har gått till den här väggen så träningen har varit helt nedprioriterad.
Det är ibland svårt att hitta balansen mellan jobb, familjeliv, hemmafix och träning. Nästa vecka ska jag däremot prioritera upp träningen.
Men först kommer morgondagens seedninglopp till Göteborgsvarvet, där håller jag tummarna för min fru som gör sin säsongsdebut.

90 sekunder

Idag så satt jag där igen, vid datorn och tryckte på uppdatera. Klockan nio i förmiddags öppnade nämligen anmälan till 2015 års Vasalopp.
Jag som svor åt all skidåkning den sista milen under årets lopp satt alltså och skulle anmäla mig igen.
Klockan slog i alla fall nio och vad hände då? Jo, sidan kraschade. Jag var ju inte ensam om att anmäla mig så det var väl minst sagt högt tryck på vasaloppsservrarna.
Till slut så öppnade anmälan igen klockan tio. Jag kunde anmäla mig själv och min svägerska. Alla platser tog tydligen slut på 90 sekunder, helt sjukt...

Nu gäller det bara att hoppas på bättre förhållanden under nästa års lopp och mer snö under träningperioden. Det är ju ett tag kvar men det är ju trots allt riktigt skoj med längdskidor.

Vad har hänt annars under veckan?

Jag sprang ett riktigt, riktigt fint intervallpass i torsdags. Klassiska 8x1000m med en minuts gåvila.
Jag brukar ha lite svårt för de här passen men jag var riktigt sugen på att springa fort så det var bara att ta på sig snabbskorna och springa ner till min intervallsträcka längs med vägen in till stan.

Tiderna blev riktigt fina, tror aldrig att jag sprungit så snabba tusingar innan. Nu har jag ju betydligt mindre löpträning i benen under vintern men desto mer skidor. Tror nog att skidträningen gjort susen även för löpningen, riktigt fint.
Tiderna på tusingarna blev i alla fall 3:36 - 3:34 - 3:32 - 3:34 - 3:32 - 3:36 - 3:35 - 3:35 om någon är intresserad. Nästa steg är väl att försöka komma under 3:30

Idag tog jag fram cykeln igen för ett pass. Det blev idag lite längre än senast, 51 km landade passet på. Finns väl inte så mycket att säga om detta, men det är väl bara att försöka få lite koninuitet i cyklingen.

Fas tre - cykelträning.

Skidorna har jag nu vårdat och lagt på hyllan för den här säsongen. Jag har aldrig åkt så mycket skidor som den här vintern och visst tycker jag att jag har utvecklats både tekniskt och fysiskt. För sex år sedan åkte jag också vasaloppet men då med en bråkdel av den här säsongens träning. Det visar sig också på resultatet där jag i år pulvriserade mitt pb med över två och en halv timme.
Det lönar sig verkligen att träna, det ger resultat vill jag lova.

Nu gäller det för mig att gå in i nästa fas av klassikern. Om 94 dagar går starten av Vätternrundan och då vill jag vara redo för uppgiften och jag hoppas få upp samma självkänsla som jag kände för skidåkningen.
Jag har ingen större erfarenhet av landsvägscykling men jag hoppas ändå få upp lite fart som kan hålla i sig 30 mil.

Idag premiärcyklade jag för första gången med racern som jag lånat av min bror. Det kändes verkligen lätt att cykla med en riktig cykel med tunna däck.
30 kilometer blev dagen runda, samma sträcka som jag brukar springa långpass men då tar det nästan tre gånger så lång tid, idag tog det en timme ungefär.
Man känner verkligen av minsta lilla uppförsbacke och likaså motvind så jag förstår vekligen att man tjänar på att cykla i grupp.
Förutom dessa rena landsvägscykelpass har jag tänkt börja cykla till jobbet för att få in vanan ännu mer.

Löpningen vill jag ju inte släppa helt, visst har löpvolymen gått ner radikalt i år men jag försöker ändå sticka in med ett o annat pass. Då blir det oftast av det lite snabbare slaget som nu i lördags till exempel.
Då blev det 18 kilometer med ett snitt på 4:16 och med den snabbaste kilometer på 3:34. Helt okej känsla både i ben o flås.
Det som känns mest positivt efter all skidträning är att bålmuskulaturen har stärkts vilket ger mig bättre och stabilare hållning vid löpningen. Jag har tidigare märkt att jag lätt sjunker ner och viker mig vid längre ansträngning.
Det var riktigt skönt väder så det var shorts som gällde för första gången i år.