Vasaloppet 2014

Så var tiden kommen för det här årets första stora utmaning nämligen Vasaloppet, 90 km mellan Sälen och Mora. I år var det dessutom jubileum med det 90-e vasaloppet i ordningen.

Vi hade åkt upp dagen innan och inkvarterat oss i Lima ett par mil från starten. Lördagen ägnades åt att hämta ut nummerlapp och insupa atmosfären i vasaloppstältet. Vallan spelar ju också en stor roll så 90 procent av samtalsämnena innehöll ord som klister, före, temperatur, burkvalla, glid och snöförhållanden.

Jag följde rekommendationerna och körde med silver universalklister då prognoserna visade på mestadels plusgrader.

När vi vaknade 04:00 på söndagsmorgonen hade det kommit en dm snö på natten så föret skulle nog bli ganska tungt.

Efter frukost och bilköande till starten i Berga by stack jag till startfolla fem och placerade ut mina skidor. Placerade dem ungefär mitt i follan, bra eller dåligt? Det skulle visa sig i starten.

Efter ytterligare näringsintag och utgifter i bajamajan så började det dra ihop sig för starten klockan åtta. Då skulle 15000 förväntansfulla skidlöpare dra igång för de nio milen ner mot Mora.

Starten gick och det rullade på, ganska sakta i början och ganska snart skulle 52 spår smalnas av till tolv då tjärnen strax efter start inte var frusen. Jag hade tydligen placerat mig helt rätt så jag kunde med rörelse hela tiden glida förbi den här första flaskhalsen, stavar och utrustning höll och jag höll mig på benen under det här kritiska partiet.
Snart kom vi fram till första backen, här gick det långsamt men ändå med rörelse hela tiden, inte alls som för sex år sedan då jag stod helt still.

En och annan stav hördes knäckas runt omkring, först hördes ett kras som sedan följdes av en ljudlig svordom.
Efter tre kilometer när man äntligen kommit till backkrönet kunde man sträcka ut och få upp lite fart. Nästkommande mil till Smågan gled på fint med fina staktag över myrarna, spåren här var ganska glatta och fina men värre skulle det bli.

Det blev lite dryck i Smågan och färden gick vidare mot Mångsbodarna även här med fint glid under skidorna och knappt några backar. Det började här snöa ganska ymning vilket gjorde mig lite orolig men som tur var så slutade det efter ett tag.

Vid backarna upp mot Risberg fick man för första gången på allvar prova på fästet under skidorna, det var väl sådär fäste så man fick försöka staka även uppför och halvspringa där backarna blev brantare.

Spåren blev sämre och sämre när temperaturen höjdes så mestadels var det bara en enda sörja av snö på banan. Nerförsbackarna däremot var fina, här var det glatta och fina spår så där fick man verkligen upp farten.

Efter Risberg följde Evertsberg och halva loppet var avverkat, hade inte så mycket smärtor och tröttheten hade kommit krypande men var inte alltför farlig. Valde här att gå in till vallaboden och få på lite mer klister, tror nog att det var ett bra val då jag tycktes känna en viss skillnad efter det.
Man kunde däremot knappt diagonala då spåren var så gott som borta, speciellt i motluten.

Efter Evertsberg följer det fina nerförsbackar så här fick man vila och ändå avverka en massa kilometer.
Någonstans innan Oxberg med 30 kilometer kvar började det kännas tung. Hade stela lår och ofantligt ont i handlederna. Hade svårt att sträcka ut armarna ordentligt i stakningen då jag var tvungen att greppa stavarna hela tiden men jag bet ihop och malde på så gott det gick.
I Oxberg började jag räkna lite på hur långt det var kvar i förhållande till tiden och min måltid på under sju timmar låg i farosonen.
Hade stenkoll på klockan samtidigt som det började göra ondare och ondare ju längre man kom.
Aldrig mer vasaloppet ekade i skallen och det var svårt att slå bort de dåliga tankarna.

Passerade Hökberg och slutligen Eldris en mil från mål. Jag hade dålig koll på hur banan skulle vara längre fram så det var med suckar man såg uppförsbackarna och med glädje man kunde sträcka ut i nerförsbackarna.
Hade stenkoll på tiden och sträckan kvar och hade nästen gett upp hoppet om sub7 när jag äntligen kom fram till Moras utkanter.
Med mycket vilja och slit kunde jag ändå hålla hyfsat tempo med den sargade kroppen. Någon kilometer från mål kom en riktig prestationshöjare. Familj o vänner kunde skicka en hälsning till oss via storbildsskärman och på en sådan såg jag mina fina barn heja fram mig.
Nu försvann all smärta och det var bara att sula på. På upploppsrakan hörde jag att det var en minut kvar till att åka under sju timmar.
Jag förstod först här att det till slut skulle gå och gjorde en spurt, sträckte ut benet med chipet vid mållinjen och stannade med en stoppsladd.

Äntligen var det över, 90 kilometer hade avverkats på 6:59:26 med god marginal under sju timmar.
Efter lite efterprat vid målet med min fru och svägerska tillika serviceteam som skött sig ypperligt stack jag iväg till en efterlängtad dusch, en god målöl och middag.

Min svåger Jonatan och svägerska Jenny kom också i mål mycket nöjda med dagens slit i spåret.
Tro det eller ej men ganska snart efter målgång föll tankarna i att ställa upp i nästa års vasalopp, vi får se hur det blir men den 16 mars öppnar i alla fall anmälan och då sitter jag nog vid datorn och knappar.

I morgon...

På bilden ser ni startgärdet i Berga by där starten av det 90-e Vasaloppet kommer att gå. 

Jag står där i morgon bitti tillsammans med 15000 skidåkare som också tänker ta sig de nio milen till Mora. 

Gul-grön mössa och startnummer 11449 på bröstet har jag. Följ mig på webben eller kanske få en glimt av mig på tv- sändningen. 

Kritiskt läge i Dalarna.

Med anledning av mildväder och ej tillfrusna myrar så sändes det idag en presskonferens där vasaloppsledningen klargjorde hur läget är med vasaloppet på söndag.
Det ser riktigt illa ut på sina ställen. Vatten tränger upp på spåren från myrarna vilket gör det riktigt blött. På andra ställen rinner det bäckar över spåret.
Rikligt med snö finns i lager men det är värmen och vinden som ställer till det, på myrarna kan man inte köra ut snö med tunga maskiner så man har hyrt in helikopter som dumpar snö på de mest kritiska ställena.
Dräneringsrör läggs under spåret och vissa omdragningar kommer att göras runt myrar.
Värst ser det ut på den första halvan av vasaloppsspåret, den andra halvan går inte över lika många myrar och där är även konstsnö utlagt.

Starten i Berga by kommer att läggas om. Där är det normalt en tillfrusen tjärn som nu står öppen. Där kommer spåren att gå på den västra sidan om jag förstår det rätt. Det kommer tillföra att spåret kommer smalna av mycket fortare än normalt så flaskhalsen som normalt kommer vid vägövergången kommer att förflyttas närmare start.

Väderprognoserna går i alla fall åt rätt håll,  kallare och klarare väder är på gång från sydost och till starten på söndag morgon väntas det någon eller ett par minusgrader.

Det var längesen jag var så nervös som innan den här presskonferensen, risken var ju att loppet skulle ställas in helt.
Nu har jag i alla fall goda förhoppningar om att det blir start på söndag, om än i lite blöta spår.
Det är ju en fantastisk organisation som jobbar till sitt yttersta för att vasaloppet ska kunna genomföras. En stor heder till alla som jobbar med detta, till största delen ideellt

Om det nu blir några minusgrader natten innan loppet så är ju faktiskt chanserna goda för hårda och isiga spår vilket kan ge ett fantastiskt racerföre, men det är för tidigt att hoppas på kanske.

Jag kan nu fortsätta med min kolhydratladdning och se fram emot en underbar dag på söndag.

En vecka kvar

Bara en vecka kvar till vasaloppet och jag känner mig helt klart redo för uppgiften.
Med 540 skidade kilometer den här säsongen är jag helt klart nöjd, det har ju varit ganska snöfattig vinter så jag är glad att det funnits ett bra konstsnöspår i närheten.

Den här veckan har det bara blivit två skidpass på sammanlagt 33 km, och det var helt enligt plan.
På tisdag planerar jag att åka mitt sista distanspass på runt 20 km för att sedan vila och kolhydratladda resten av veckan. Något kortare löppass bara för att hålla igång kroppen får det i o för sig bli också.

94 skidade kilometer.

Skidträningen går framåt med stormsteg. Den här veckan har varit riktigt bra med 94 skidade kilometer på fyra dagar. Jag har bl.a. kört två stycken 30-kilometerspass med start sex på morgonen så träningsdisciplinen är det inget fel på.
Två dagar har jag sprungit den här veckan för att även hålla igång den biten något sånär.

Med två veckor till start så kommer jag nästa vecka inte köra fullt så hårt men den riktiga vilofasen börjar först nästa helg.

Något som jag inte har gjort så mycket den senaste tiden är att uppdatera bloggen, känner inget jättesug att skriva så mycket här men det kommer säkert tillbaka.
Träningen kan man i alla fall följa på jogg.se där jag även brukar kommentera varje pass.

Så nöjd!

Efter att ha åkt Västgötaloppet i söndags så har jag också seedat upp mig i Vasaloppet. 

Min tid på 3:01 i söndags visade sig räcka så långt som till startled 5. 

Det är långt över förväntan, jag hade räknat med att komma i led 7 eller möjligtvis 6. 

Nu gäller det också att prestera om mindre än en månad då de nio milen ska skidas. 

Några tidsmål är svårt att sätta då det är så mycket runt omkring som spelar in såsom väder, vallaval osv. 

Jag känner mig i alla fall riktigt sporrad efter dagens besked.

Västgötaloppet 2014

Idag var det tävling, skidtävling. Västgötaloppet skulle avgöras på Lassalyckan i Ulricehamn.
Banan var en varvbana på 7,6 km där sex varv skulle åkas så den totala distansen blev 45,5 km. Hade räknat med 42 km men det var väl bara att gilla läget o åka 3,5 km längre än planerat.

Jag och min svägerska skulle åka idag och kl 12:30 stod vi på startlinjen efter en hel del vallaproblem.
Plusgrader, konstsnö och en bana där över tusen åkare skulle slita på spåren sex varv gjorde det inte lättare.
Vi slängde i alla fall på lite olika klister och fick vara nöjda så.

Starten gick i alla fall och det var som vanligt lite grötigt och oordning i leden men efter några kilometer kunde man i alla fall åka hyfsat fritt.
På en lite extraslinga i skogen var det riktigt dåliga och mjuka spår och spåren försvann nästan helt under de sista varven.
Vallan funkade väl sådär, fästet ville inte alls vara med efter några varv så då var det bara att staka o saxa i uppförsbackarna.

Hade kraft loppet igenom vilket kändes bra och jag kunde med en liten spurt komma in på tiden 3:01:39.
Nu återstår bara att se vilket startled í vasaloppet det här resultatet kan ge. Några led framåt lär det väl ge, om några dagar har jag svaret.

Den bästa hejarklacken hade jag o Jenny med fyra härligt skrikande ungar.