En svensk klassiker

I lördags skulle den fjärde och sista delen av klassikern prickas av, nämligen Vansbrosimningen.

Som jag skev om förra inlägget hade årets upplaga kortats av till halva distansen på grund av kyligt vatten. Det innebar att av dessa 1500 meter skulle 500 meter simmas nedströms i Vanån och 1000 meter motströms i Västerdalälven. 

På fredagen åkte hel familjen upp till Nås, strax utanför Vansbro där vi inkvarterade oss på en camping. Startkuvertet hämtades och vi kände även på vattnet där simningen skulle gå. 

På lördagsförmiddagen åkte vi in till Vansbro där vi fick se de första startgrupperna gå i mål. Vi såg även Lars Erlman gå i mål efter en fantastisk prestation. 

Han har gjort en riktig superklassiker där han har genomfört alla fyra klassikergrenar under 24 timmar inklusive transporter. Med 30 minuters marginal fick han tillslut slå handen mot målplankan i Västerdalälven. Nästan så att man fick tårar i ögonen av att se och uppleva detta. 

Så var det min tur att ge sig ut i vattnet. Har varit riktigt nervös för detta för vatten är inte alls mitt element. 

13:38 sprang jag ut från stranden och började simma. 

Jag kände inte av kylan i våtdräkten och det var mycket lätt att simma i början där det var medströms. Visst var det lite trång emellanåt men det hade jag ju också räknat med. 

Efter 500 m svängde jag höger in mot Västerdalälven och det började gå trögare när man fick simma motströms men framåt gick det i alla fall sakta men säkert. 

Riktigt härligt att familjen kunde gå på strandpromenaden bredvid och heja på mig, det gav extra energi musklerna. 

Jag simmade den mesta delen bröstsim men vid ett tillfälle vid mitten av loppet försökte jag mig på att crawla, jag tog några tag men kände ganska snabbt krampkänningar i vaden så jag återtog bröstsimmet omgående. 

Klockan hade jag ingen som helst koll på, min fru ropade lie tider men jag hörde inte riktigt vad hon sa. 

Till slut kom jag så fram till målet efter en förvånansvärt behaglig och nästintill njutningsfull resa där rädslan innan var helt obefogad. 

Ett tiotal meter innan mål vågade jag mig på att crawla för en sista spurt innan jag dunkade handen i målplankan. 

Så var den svenska klassikern bärgad till slut, efter 37 minuter i vattnet. 

Nöjd och glad myste jag med en alldeles skinande ny klassikertröja resten av helgen. Många som jag småpratade med gratulerade till klassikern och humöret var på topp. 

Superklassikern missade jag med en hårsmån, totaltiden blev 20 timmar 2 minuter och 25 sekunder. Här kan jag helt klart skylla på felkörningen i Motala. 

Lite surt är det allt men jag gläds trots allt av en väl genomförd förstagångsklassiker. 

Det kommer säkert göras fler klassiker i framtiden och då ska jag kapa åtminstone 2 minuter och 25 sekunder. 

 

 

 

 

Temperaturen är låg

Den senaste tiden har jag mer o mer oroats hur det ska gå på klassikerns fjärde o sista moment nämligen vansbrosimmet 3000 meter i öppet vatten.

Jag har ju tidigare i år förträngt mina bristande simkunskaper till förmån för både skidträning och cykelträning. 

Men nu står jag helt plötligt framför den kanske svåraste utmaningen av alla fyra, det är i alla fall det momentet jag är allra sämst på. 

För att inte komma helt oförberedd till start nu på lördag har jag i alla fall provat att simma med en lånad våtdräkt. 

Jag fick tillfälle att träffa Tommy tidigare i veckan för ett pass i i en sjö i närheten. 

Han gav mig många värdefulla råd och jag försökte mig på att crawla. Det ser så lätt ut när man får se andra som kan men när man själv ska försöka blir det syntax error. 

Det som skar sig mest vare det där med andningen, kunde helt enkelt inte synka det med armtagen vilket resulterade i att jag inte fick någon luft. 

Nej det får nog bli en blandning av alla möjliga simsätt för att komma i mål, för i mål kommer jag. 

Den här veckan har även mångt och mycket handlat om temperatur. Temperaturen i Västerdalälven och Vanån ligger på under 13 grader efter veckor av regn och kyla. 

Ini det sista har tävlingsledningen väntat på temperaturhöjning, vid 14 grader går tydligen gränsen för att man ska kunna garantera säkerheten mm.mm. 

I dag kom slutligen beslutet, Vansbrosimmet 2014 kommer att halveras till 1500m men loppet kommer ändå räknas in i klassikern som tur är. 

Jag är lite kluven till det här. Å ena sidan hoppar jag högt av glädje då jag slipper vattenhelvetet men å andra sidan har man ju inte gjort riktigt hela klassikern där ändå 3000 m simning ingår. Det är bara att gilla läget o göra det bästa av de återstående 1500 m. 

I förra inlägget skrev jag att jag har 71 minuter kvar för att klara hela klassikern på under 20 timmar. I det här fallet är det bara att dubbla min tid. 35 minuter och 39 sekunder har jag alltså på mig.
Kan säga direkt att det aldrig kommer att gå, så superklassikern kommer bara vara en dröm som aldrig blev sann. 

Hej hopp.