Tävlingspremiär

I morgon stundar Kungsbackaloppet, tillika min första löptävling för året. Distansen är favoriten 21,1 km. 

Jag har aldrig varit så osäker på hur formen är som nu. 

Nu när satsningen ligger på En svensk klassiker med Vätternrundan på tur så har löpningen hamnat i skymundan. Har mer än halverat volymen jämfört med förra året men vissa kvalitetspass visar ändå på att farten finns i benen. 

Nåväl, något nytt PB blir det inte tal om men jag ska ändå ge 1:25 en chans. Ett nytt säsongsbästa blir det garanterat. Känslan får styra imorgon. 

Det börjar ta sig.

Jag har sedan förra inlägget lagt lite extra fokus på löpningen och känner redan att det går åt rätt håll.

Det blev ett kort långpass i lördag på 22 km, det kändes ganska segt i benen men jag tror ändå att det till stor del berodde på den tidiga timman, steg upp halv sex och tog mitt första löpsteg 05:52.
Det här var årets första långpass löpandes. Jag har ett antal långpass på skidor i bagaget så jag är inte så orolig ändå.
I söndags tog jag en cykeltur med mountainbiken, mestadels på grusväg men också på småstigar och större asfaltsvägar. Fick ihop 80 minuter av minst sagt ansträngande cykling i väldigt varierande kupering och tempo, det passet gav kan jag lova.

I måndags blev det helvila följt av ett löpande backpass i tisdags.
Tiderna på backintervallerna var riktigt bra och alla höll sig under de jag sprang på i höstas innan Lidingöloppet då jag var i riktigt bra form.
Däremot sprang jag bara fyra stycken i tisdags till skillnad från sex stycken på mitt pass i höstas som jag jämförde med. Inte helt oväntat kanske då jag saknar längre pass i bagaget.

I onsdags blev det både cykling och löpning. Jag cyklade till jobbet tur och retur, körde på i ganska bra tempo men sträckan är bara en mil så det går ju över ganska fort. På kvällen tog jag en lätt och kort löprunda.

I eftermiddags sprang jag en distansrunda på nära 13 kilometer som jag kallar Häglaredsrundan. Den första halvan har en nästan konstant stigning på 100 höjdmeter på mestadels grusväg. Den andra halvan går nerför lika mycket men här går det istället på asfalt. Normalt brukar jag trycka på gasen på asfalten men idag sparade jag på kraften inför veckoslutets pass.
En riktigt fin runda vill jag lova. Känslan idag var riktigt bra och löpningen kändes kontrollerad passet igenom.

Av den här veckan återstår ett snabbdistanspass och ett långpass, återkommer senare om hur det gick på dessa.

Sådär känsla.

På torsdagens löppass kändes verkligen formen sviktande. Körde ett fartlekspass för att få känna på lite fart o se vad kroppen kunde prestera. 

Jag kanske pressade på för mycket i början, de första kilometerna gick i sub4-tempo. 

Därefter var det med tunga ben jag fortsatte passet med lite varierat tempo. Jag fick till o med stanna upp ett par gånger för att samla krafter och det tillhör inte vanligheterna. 

Vad var det som gjorde att det här inte alls gick som jag velat?

En förklaring kan vara att jag jobbat natt innan och då brukar kroppen inte vilja vara med på noterna. Sömnen blir lidande av nattarbetet och likaså kosten, svårt att få energi på en tallrik fil...

Nu var det ju ett tag sedan jag sprang, närmare bestämt tio dagar!! På tok för långt uppehåll om man ska kalla sig löpare. 

Nu har jag visserligen håller igång något sånär med cyklingen men det är ju milsvidd skillnad mor löpning. 

Slutsatsen jag har dragit är att jag måste hålla löpformen uppe parallellt med cyklingen. Därför formulerar jag här mitt mål för Göteborgsvarvet till 1:25. Det är ett par minuter långsammare än mitt PB och det borde inte vara ett alltför svårt mål om nu inte vädrets makter ställer till det den 17 maj. 

Hur går det med cyklingen då? Förutom några transportpass till jobbet så blev det förra helgen en längre runda. 

Jag tog en tur till Herrljunga fram o tillbaka i fint vårväder, planen var att inte hålla för högt tempo utan bara tänka på distansen och få ihop många timmar på sadeln. 

Efter nära fyra timmar kunde jag tillslut stämpla ut med 110 trampade kilometer. Känns skönt att ha en tiomilarunda i bagaget. Som tur var kändes det inte helt oöverkomligt jobbigt att cykla så långt. 

Jag lovar att korven smakade utmärkt på stationsgrillen i Herrljunga.